Day: 18 March 2022

Kamrater skivsläpper idag alltså. Han och Hans vänner och Hion Martell. Detta då i avdelningen enkelspårig reklam. Men hurra, hurra såklart. Jag gillar lokal och äkta musik.

Får en semla. Semlor är gott. Den här också, om än möjligen för söt för min smak. Men antagligen en av de fulaste semlor jag någonsin ätit. Men skönhet är inte allt. Det bored jag ha lärt mig vid det hör laget och glufsar därför i mig den i ett nafs utan ens en halv betänklighet.

Jodå tar kaffe på det. För freden. Fast så mycket kaffe jag druckit för freden vid det här laget så borde det inte längre pågå några krig i världen här i världen. Men skam den som ger sig tänker jag och dricker upp och fyller på påtår.

“Ärmlig” idag. Vet inte ens om det finns något hopp längre om ett fullt friskt liv. Men matar in några Alvedon och kör på. Vila får man göra imorgon. I alla fall fram till bandyfinalen.

Vill såklart göra musik jag med men lever efter devisen “jobb först, musik sen” (“musik” där kan ibland vara annat) och alltså blir det inte så mycket tid över till det senare. Men detta faktum gör inte saker mindre tråkiga såklart. Guldstunder finns där. Guldstunder finns i arbetet. Jag är en tämligen lycklig man på det viset.

Fast en del säger att förnöjsamhet är en sjukdom. Jag gissar att det är samma personer som vräker ur sig att “krig är fred” också. Något vi ser mängder av idag. Hur folk vidhåller sina lögner som om de var sanningar. Ja och får folk med sig. Putin och Trump är bara två exempel. Otäcka jävlar. Fri press, fri information är viktigt. Ja och fria val.

Fotografer är väldigt känsliga med att deras verk utnyttjas utan cred och betalning. Med rätta såklart om de lever på det. Ja kanske annars också. Men tänk om open source världen skulle lägga sig till med samma maner. Varje bild, varje textrad som laddades ner åtföljdes av en text som beskriver vem som kodat olika delar. Sida upp och ner skulle det bli. Ja licensinformation behövde väl följa med den också. Med iklickning att man tagit del av informationen. Kul skulle det inte bli.

Jobbigt.

Men jag har buggar att finna. Sådant är livet. Det finns nämligen alltid en till. Imorgon däremot ledigt. Soffa alltså. Med bok. Sen bandyfinal med kära Edsbyn på eftermiddagen. Då är jag 100% Edsbybo igen. Det händer alltså som mest en gång per år, men oftare än vad man kan tro.

Så-det-så