Davie Bowie försöker pigga upp. Men jag orkar inte mer. Inte ikväll. Så ser faktum nummer ett ut just här och nu. Så stänga ner. Slår av.
Fylla pellets. Vandra uppåt. Där mata katter. Ta medicin (två plus halv för blodtryck och två för stor prostata). Smyga i sig en liten, liten macka som man inte borde smyga i sig. Eller tre. Borsta tänder. Lägga sig. Läsa tills man inte orkar läsa mer (ögon går i kors). Sova. Hoppas på mer och ny ork imorgon. Jodå…
Ett enkelt liv. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv. Förtjänar jag detta?
Borta från Facebook igen som någon noterade. Anledning är enkel. Någon eller några (troligen någon av mina egna “vänner” där på fejjan) skapar fejkkonton med min bild på. Anmält till Facebook, vänner har anmält men det där företaget gör inget. Det där är tydligen OK. Så då slipper dom mig. Fast trist. Hann inte ens tröttna den här gången.
Muntrar upp mig genom att installera om min utvecklingsdator efter en krasch. Tid som kastas bort. Hamnar på hälleberget. Där inget gror.
Fast nu då efter en deppig kväll och förmiddag så är det mesta uppe igen. Ingen sån där kall olustkänsla som kryper upp från tårna upp mot huvudet med ett “Javisst ja!!!” ännu. Hoppas ingen sådan dyker upp heller. Den känslan är mer än otrevlig.
Men synd detta eftersom jag har bra flyt den här veckan. Men det här har hänt rätt många gånger under karriären om man säger så. Värst har det varit på Windowsburkarna där det ofta tagit tre dagar att återställa allt.
Skit händer – det vet vi ju alla.
Annar är allt gott här uppe. Kallare väder här igen. Lite nysnö på backen igen. Men absolut vårkänsla. Alltså finnes hopp. Bara att vänta nu, ja man kan väl till och med passa på att njuta av den här övergångstiden också. Varför inte liksom.
Studiodatorn har frått nya diskar och uppdaterad programvara. Men ingen sådan där unik och för det mesta osnynlig tid som gör det möjligt för en ocool gubbe att sätta sig där och leka har dock uppenbarat sig. Kanske lika bra det. Man skall inte ha för roligt.
Men nu skall jag knappa på såklart. Roligt det också. JU. Det är aldrig tråkigt här. Oeriös verksamhet alltså tänker den buttre. “Tänk vad fan du vill” säger jag och kör vidare.
