Categories
Betraktelser & Berättelse

Vägen man går

black and white no war text
Photo by cottonbro on Pexels.com

Livet som pensionär? Jodå, det överträffar alla förväntningar. Fast egentligen är väl allt precis som före. Förutom utbetalningarna man får utan krav på motprestation då. Jag kan inte påstå att man lider. Tur att man inte är konstnär… Eller är man det?

Men ett liv på en kulle är vad det handlar om alltså. Gott liv. Jag träffar iof sällan några människor och det kan kanske tyckas vara tragiskt. Man kan definitivt betygsätta en människa i det antal kompisar man har i slutet av livet, japp, de där som kommer på begravningen. Här blir det rätt tomt. Men ett val då såklart. Man måste alltid välja.

Jag har valt.

Dagen skall användas till att koda väl valda partier i oändlighetsprojektet. Varför jag håller på med detta övergår mitt förstånd varje gång jag försöker tänka efter och svara på frågan “varför”? Men ibland måste man antagligen. Man kan inte lämna frågor obesvarade. Alltså sådana man har inom sig. Jag har alltid varit dålig på det. Alltid dragit iväg och sökt svaren.

Fast dumheter.

Google meddelar att mina bilder beskådats av en halv miljon människor. Berör mig inte i ryggen. Varför skulle det? Men mest Moviken. Trolska skogen.

LIllkatten är piggare än oss andra. Ute redan före sex. Men kallt idag, minus nio, går in och skiter. Rädd om rumpan. Är som en blondin. Snygg men dum. Kommer undan med allt. Gulligull i alla fall.

Skatteåterbäring, elbidrag, allt ramlar in samtidigt. Pengar in snabbare än man hinner skyffla ut. Vettefan vad som händer just nu. Ställer mig frågande till om vi förtjänar detta?

Vi ser ondskan i Ukraina. Om man nu skall kalla den det. Det där vi alla har inom oss. Tortyr, nöjesdödande, våldtäkter. De flesta som utför som där hemskheterna är som dig och mig. De uppför sig precis på samma sätt som de som tysta ser på och tyst deltar när någon mobbas på skolgården. Det är bara graderna i helvete som varierar. Vi har det inom oss allesammans. Måste bekämpa och trycka undan den där sidan varje dag.

Men har du tyst sett på och stått där i mobben vet du att du är en av dem som utför hemskheter i krig också. Hoppas ner från dina höga hästar i så fall och gör bättring. Du har en osäkrad handgranat inom dig.

Men FN. Ett skämt. I alla fall till stora delar. Måste reformeras. Såklart måste det det. Vi kan inte ha länder som kan stoppa folkrättsfrågor genom veto. Nope. Men dom med vete har maken. Så rädda att förlora den.

Fast här på kulle pågår inga krig. Jo, bland småfåglarna pågår visserligen småskaliga strider. Men de reder ut sina grejer rätt snabbt. Vi gamlingar skulle väl ta oss bort från våra kulla och bege oss till Ukraina. Ta en solros i händerna och vandra obeväpnade mot fronten. Låta dom meja ner oss tills kulorna är slut och vi kan ta oss fram och dränka de som är rädda i solrosor och kärlek och skicka hem dem till moder Ryssland. Men vi sitter kvar såklart. Köper oss möjligen fria för en hundring. Tänker att någon annan får ta tag i det där. Vi har det ju så bra. Letar upp ett extrapris på kaffe istället. Tar en tupplur. Innan vi yrvaket vaknar upp igen och förfasar oss lite för syns skull. Precis som vi alltid har gjort.