Christian Ørsted
Source: Den lätta mirakelmetallen
Jodå försöker. Man måste ge mig det. Att jag är en av dem som försöker. Men så mycket mer bordsskiva har ännu inte kommit fram. Men jag är inte den som ger upp heller. Skall nog få till detta. Så att jag inte hittar en pryl sen när jag kommer tillbaks efter semestern.
Apoteas lådor förresten. Utmärkta att förvara saker i när de har gjort sitt jobb som transportförpackning. Men måste nog inhandla lite lådor. Om man dubblerar lite grejer och har allt som hör till det projektet i en låda, på en hylla, så borde man snabbt kunna sätta upp delen på labbänken och testa. Typiskt när någon ställer en fråga eller vill ha hjälp. Omöjligt att ha allt uppsatt. För många projekt jag kallar “klara”.
Sommar förresten. Lyssnat . NEJ, försökt lyssna på det första avsnittet med Pär Lernström, och det är tillräckligt deprimerande och post religiöst och skämmigt klagande och oförlåtande och ingenting. Sen testar jag Lena Philipsson och det är också så tomt så man nästan sugs in i vakuumet. Tage D. skall vara glad att han inte lever och får uppleva detta. Sommar i P1 har varit mitt favoritprogram alla kategorier. Men har havererat. Men ger inte upp. Lyssnar och hoppas. Men vad är detta att elände är det lyssningsvärda. Kan ingen jävel berätta om ett lyckligt och harmoniskt liv där i radio och TV.
Jo man får klaga när man blivit pensionär. Åtminstone förväntar sig alla att man gör det. Ja och man vill ju inte att folk inte skall får sina metaföreställningar besannade. Det där “metaföreställningar” har jag förresten ingen aning om vad det betyder. Men det lät lärt och bra när jag skrev det. Ja rent av lite modernt. Troligen har någon projektledare redan använt det.
Men rensa bord var det…
Dagens mål är att försöka se bordsskivan på en av labbänkarna innan kvällen är här.
Lukten av skogsbrand ligger tung över bygden under natten. Det är ändå inte som under de stora bränderna för några år sedan. Bara den där stickande röklukten som hänger i luften och som normalt oroar.
Den här gången finns ingen anledning till oro. Det är en kontrollerad bränning i Hamra naturreservat. Några hektar. För mångfaldens skull. En del insekter och växter behöver avbränningen för att frodas. Alla har sina preferenser. Underbar värld.
Varmt idag också. Sol. Men omslag. Regn och vindar upp mot 15 m/s på väg. Byigt då. Så kojdag från lunch ungefär gäller. Ja och nåja. I mitt fall från och med nu. Som varje dag.
Alla boksluts och deklarationspapper för firman inne nu. Ännu ett förlustår. Ja med en vilande rörelse kan det såklart inte bli annat. Speciellt om man utvecklar en del under tiden. Men tyvärr lär väl det här året sälla sig till räckan av förlustår. Hade hoppas att jag skulle komma igång med lite försäljning, ja och det kanske jag gör med betoning på lite, men annars sätter komponentbristen käppar i hjulet för allt. Men lugnt här såklart. För mig handlar det mest om identitet än om att samla pengar. Break even är gott nog och det har aldrig varit speciellt långt dit.
Jag tycker det är gott att leva också denna morgon och är tacksam för den känslan.
Du!?
Det är gott att sitta här i sommarkvällen på sitt alldeles eget kontor. Alla fönster öppna. En svag ljum bris som man bara anar drar genom lokalerna. Ute helt tyst. Helt vindstilla. Svag blomdoft är det enda som på riktigt letar sig in med intryck.
Jo, jag gillar verkligen dom här sommarkvällarna. Stänger av den ständigt närvarande musiken med bestämdhet för att få uppleva det här med närvaro. Får en kreativ injektion rakt in i den största venen av det samlade intrycket. Vill bygga, konstruera, komponera. Allt på en gång. Men stillar mig. Njuter först och främst. Knappar på. Stilla och eftertänksamt.
För jag gör ju allt det där. Oftast 15/16 timmar om dagen. Jag har rätt att stilla mig och ta in. Ladda upp och fylla på. Ja det tycker jag.
Imorgon kommer regnet. Blåsten. Mycket av båda. Man får bära in det lösa. Grill. Parasoll. Sin hatt. Annat. Hoppas gör man att växterna klarar sig och överlever. Det brukar kunna braka till ordentligt när det kalla anfaller det riktigt varma. En strid av många som elementen hela tiden utkämpar. Fast här är alla goda. Offren egentligen inga. Här läker tiden verkligen alla sår utan klyschighetens generalers utsända hat från sina höga hästar.
Det är ingen konst att vara en ocool gubbe en kväll som denna.
Kan jag rekommendera en prenumeration av nyhetsbrev och tidning här. Inget behov alls av blind tro på vetenskapen. Man får ifrågasätta och mottagaren uppskattar argumentationen. Jo, jag lovar.