Month: June 2022

Det är bara jag som är vaken. Kullen sover. Eller vad vet jag? Vad händer bakom neddragna gardiner och stängda dörrar? Kanske pågår full aktivitet. Men tyst. Lugnt. Bara jag. Så känns det. En kulle för sig själv. Herre på täppan äntligen.

Upp med alla fönster såklart. Alla luftströmmar, hur små de nu än blir och är, välkomnas. De är i sanningen minimala. Fyrkantiga hus fungerar inte i det där fallet. Det behövs krökning för att få igång vindarna. Har man varit i Täby och de böjda husen där vet man. De är som stora Einsteinsegel de husen. Utan snurr då. Jo, människorna där i tenderar att vara rätt snurriga iof. Röstar fram moderater i ledningen år efter år. Jag menar tydligare tecken…

Tekokaren från Erikshjälpen knäpper till här på kontoret. Dags för mitt te alltså. Te alltid. -30 till +30. Troligen där under och däröver också. En del av livet och de tveksamma rutinerna.

Midsommar över. En vecka kvar till K’s semester. Min också alltså. Det är så det är att vara gift. Allt görs i par. Sammanväxandet. Men jag tror det skall bli skönt. Studio är förberedd för regniga dagar. Böcker är beställda. Grill och hängmatta och fungerande gräsklippare finnes. Vem behöver mer. Sol och ömsom regn är jag säker på att det blir.

Idag skall det kodas som om man hade betalt för det. Störande element undanbedes alltså. En sista chans liksom. Att få lite saker på plats. Veckan efter semestern brukar gå bort ganska rejält. Hjärngegga. Ibland kan det ta två och ända upp till tre veckor att ta sig upp ur den där geggan. Men då jävlar. Då är man som en fulltankad rymdraket i pensionärsform. Jo, ser en puttrande raket framför mig jag också som knappt orkar lyfta…

Ser en film i helgen. Coola pensionärer som drar omkring i London. Japp, “Coola pensionärer”. Det är 40-talisterna igen. Nu är dom alla pensionärer. I varje ålder dom har befunnit sig i så har den varit den nya trettio. Den coola åldern för tillfället är väl 70 plus. Det skall bli skönt när de passerar horisonten och lämnar begrepp och leverne åt oss mindre självupptagna vad det lider. Va? Jag (också) självupptagen?

Här ringer broder Ljungström. Musikern. Han har varit norrut och spelat i helgen. Segrat och erövrat. När vi vanliga vilar jobbar fantomen och artisterna hårdast. Vi vanliga klarar av det som vi brukar klara av.

Nu skall jag sätta på lite ny musik och sen tänker jag arbeta så länge jag orkar och vill och känner att vindar och vilja och träd och bin och fåglar och blommor hejar på och trivs.

Ha en bra dag du med! Ett liv är det som erbjuds.

Fläkten på en dator låter som om den harar allt vad sommar heter. Jag går in för att rädda det som räddas går men då tystnar den. Det är något med datorfläktar. Ibland verkar det som om de måste skrika ut sin besvikelse på livet. Varför de inte blev en bil eller en båt eller en tulpan.

Jag skiter i datorfläktarnas plågor. Inte för att jag har egna. Det har jag inte. Inga större i alla fall. Åtminstone inte fö tillfället. Men en datorfläkt har ändå en ganska OK tillvaro. Åtminstone här i norden. Datorfläktar i Australien, USA Death Valley, snurrande fläktar i Afrika. Ja dom har anledning att klaga. Dom vår arbeta för nedkylningseffekten per watt. Det är det jag säger till den väsnande, klagande, gnisslande fläkten, Men den svarar inte. Vresfläkt!

Natten. Stillastående. Hett. Det är svårt att sova. Men man försöker. Bäst det går. Men tänker inte klaga. Icke. Älskar detta. Värme. Jag är en fryslort. Alla dagar utom nu. Transpirerar och njuter.

Men i kolumn efter kolumn. Jorden går under. NU! Rädda er ni som kan. Jag vill lägga en hand på deras huvud och lugna dom. Det har varit värmeböljor förut lille vän. Jag har varit med om flera. Fast vet ju att gör man så så är man omedelbart en s.k.”klimatförnekare“. TROR inte tillräckligt på vetenskapen. Det här är minsann människor som tror. Att inte äta kött, att köra en bil som de där människorna har lämnat efter sig, Sällan flyga, att bo på landet i småskalighet, elda förnybart. Sånt räknas inte. Det är tron på vetenskapen som gäller. TRON! För helvete DUMJÄVLAR! Lämna den där tron i kyrkan. Själva vetenskapen kräver att man opponerar sig. Och JA vi har en klimatförändring. Men man måste förändra sitt leverne om man vill påverka den. Man kan tro hur mycket som helst och det hjälper inte ett dugg.

Men jag är väl för dum för att förstå det där.

Men midsommar. Grillat i kvadrat. Lyx. Första försöket panik och sotigt. Andra OK. Ny grill, Ny säsong. Man lär sig. Men gott så in i helvete.

Midsommarafton- Då tar vi en tur till Orsa. Vill se folk andra än den man ser i spegeln eller de man ser när man handlar. Och i Dalarna är det verkligen mycket folk på midsommarfirandet. Men ingen kommer från Dalarna såklart. Vi smälter alltså in perfekt. Vi beskådar storögt. Men ingen människa tar sig på riktigt in i mitt sinne. Intresserar mig. Alla är flyktiga (och runda om magen) som spöken kring midnatt. Finns dom ens i verkligheten? Efter ostinköp i Hansjö så är vi klara med Orsa. Bestämmer oss för Siljan runt. Jo! När det är avklarat så tar vi en tur till Älvdalen bara för att ta en tur till Älvdalen. I Älvdalen finns inget att se. Så ni vet. Inte vid nio på kvällen i alla fall. Hagstömsmuseum och porfyrmuseum andra tider.,Så vi åker skogsvägar hemöver. Det är fasiken vad man kan ta sig fram efter skogsvägar. Här fjällnära. Oftast vet man inte alls var man är när man väl är på dom. Kompassriktning gäller. En gång hamnade vi helt plötsligt i Norge efter en sådan väg. Man behöver bara åka Västerut från Los så hamnar man där efter tio/tolv mil eller något sådant.

Men nu österut alltså. Hemma är vi när natten blivit magisk midsommarnatt på riktigt. I varje by vi åker igenom rastas det hundar som om det just nu var världsmästerskap i den grenen. Men det skall snart midsommarnattsovas antar jag. Vi håller oss upp ett tag till eftersom trollens skatt kan dyka upp just här och nu i midsommarnatten och kanske just där vi befinner oss. Varför inte liksom? Men ingen lycka därvidlag i år heller.

Nu på kontoret. Ätit grillat. Tagit det lugnt och ägnat oss åt D-vitaminintag. Se där. Tro på vetenskapen. Man är aldrig helt utan skuld själv. Alltid bra att veta. Men nöjd med midsommarhelgen är jag. Jag har fått rosévin, jordgubbstårta grillat och smörgåstårta. Lite godis på det också. Möjligtvis saknas mig en Whiskypinne. eller två. Men det finns tid för det också någon annan gång. Hoppas man. Tror man. Vill man.

Jag är en bortskämd människa på jorden som känner en stor tacksamhet för att jag förstår att jag är det.