Tufft att befinna sig i elektronikbranchen för tillfället. Hade man haft detta som enda inkomstkälla hade det nog bara varit att packa ihop och gå hem. Ledtiderna som 6/3 2023 och 20/6-2023 är helt galna när det handlar om mer eller mindre standardkomponenter. Tur att man är pensionär…
Ingen fredag utan en Hälsingetopp. Såklart! Må bäste hälsing hamna först. Liksom.
Börjar dagen med att tatta kabel. Det gör jag ogärna. Men gör det för byfredens skull. Man straffas alltid för sina synder. Tydligen.
Annars är livet på kullen ganska bra. Vaknar fyra. Pigg som den koltrast som inte sjunger utanför fönstret. Men somnar tydligen någon gång där ändå. För jag vaknar vid sjutiden av K’s skramlande väckarklocka. Jo, telefon, maskerad som det. Såklart. Finns det gamla hederliga väckarklockor kvar? Ja och jo. Eftersom folk lyssna roch köper LPskivor så gör det säkert det. “Det har med känslan att göra” hävdas väl i båda fallen. Ja om man kör Saab också.
Noll rassel från bil idag. Man hoppas det fortsätter efter den vägen. Fram till september/oktober. Nya problem då i en annan gammal bil. Hoppas man.
De nya korten har rean hunnit igenom halva tillverkningsprocessen. Hmmmm… Semestern har inte börjat ännu. Jag behöver dom inte förrän efter. Men då ligger de där och väntar då i alla fall. Måste se till att det finns komponenter tills dess också.
Imorgon ramlar det in pension igen. Som en påminnelse om åldrande. Har inte gjort av med den förra än. Ja jävlar.
Men bör betala parkeringsböter man fick härförleden då kanske…
Två-hjul-utanför-böter. Någon borde skita på sig. Enligt min mening. Men ingen har brytt sig om vad jag tycker. Antagligen med rätta.
Förresten. När jag vaknar, känns som jag var på världens fylleslag igår. Helt klart fyllesjuk. Men inge sprit har intagits. Simulerar alltså. Ger sig hur som helst framåt tolv. Endast tröttheten består.
All time low på bloggen igen. Det är som med havets vågor det där. Det går upp och det går ner. Jag skriver alltså lik förbannat. Ja och jag skriver det jag vill.
Den egna “musikens” lyssnade håller sig däremot stadigt på low. Det är så tryggt att man kan hålla tonerna i handen.
Titta på en sådan där såhär-skall-du-göra för att skapa lyssningsvärd och bra musik. Två avsnitt spelas upp. Ett “bra” och ett “dåligt”. Men gissa vilken jag gillade mest. Jo , såklart det “dåliga”. Är antagligen alltså helt bortom räddning i det där fallet. Så jag stängde av. För att inte genera mig själv.
Nu skall tydligen “mat” lagas. I matplaneringen står det “?” idag. Det sätter alltså viss press på undertecknad. Allra helst då när K åt halloumiburgare på den nyöppnade grillen till lunch. Ja och jag åt mackor. Olika bli-mätt-och-glad behov föreligger alltså. Dessutom har jag en särdeles dålig arsenal av mat jag brukar få till. Man får hitta på något. Nyponsoppa! Nope. Nytänk behövs. Potatismos och… Kanske.
Tills vi hörs igen. Kanske. Sannolikheten är dock låg. Men ändå. Jag finns här. År ut och år in. Som en droppe som urholkar stenen. Allt till absolut ingen som helst nytta. Sand(konst).
Järvsö såhär på förmiddagen. Ett morgondopp i Ljusnan. Fast inte jag. K står för det där. Eller kanske inte. Hon är rätt blyg av sig när det gäller nakenbad. Själv lämnar jag kommunens turistmecka innan nio.
Jo Ljusdal. En timme. Man klarar av. Fast kommunens centralort är en betydligt bättre och roligare plats än den ser ut som. Man behöver bara trafikera de gamla delarna för att förstå hur jäkla fin den här platsen kunde ha varit. Men fint blev det bara innan stadsarkitekter la sig i allt. Ner med dom och estetisk klåfingrighet.
Vägen till Los är oljegrusbelagd. Det rasslar bra. Hastighetsbegränsat till femtio hela vägen. Får nåt skit i något där bak redan i Järvsö som får det att låta som hela bilen skall haverera. Man hoppas det är oljegrus. Hursomhelst tystnar det efter ett tag. Man lever på hoppet. Ny bil först i Oktober. Måste puttra på ett tag till den röda franska. Helst.
Jag köper kaffe av en pigg glad tjej på OK i Färila. Blir så glad av att bli bemött sådär. Gör min dag. Varm bulle tar jag mig också en. För att jag blir så upplyft. Testa Starbucks Cappuccino på OK om du har råd. Rekommendation från kocken. Bäst i stan. Alla städer. Konstigt egentligen eftersom allt annat Amerikanskt kaffe jag druckit varit mer vatten än kaffe. Svagt. Odrickbart. I princip. Alltså.
Men nu sitter man alltså här. Redo men inte aktiv. Men snart så. Än finns mycket att göra. I alla fall om man tänker att man skall ha semester. Ja och det har man ju tänkt (med lite påtryckningar från K).
Livet på en kulle. Är rätt OK.
Monica Törnell i Sweden Music Hall of Fame. Ett självklart val. Grattis Monica.
Gillar man Amerikansk film så gillar man säkert den här boken också. Den går träffsäkert in i skallen och diffunderar lika träffsäkert ut ur huvudet efter en stund. Men underhållande. Även om den är lite dated. Faxande kriminalare… jo förresten dom finns säkert fortfarande.
Sen att stilen är så liten att jag med nöd och näppe klarar att läsa den med tio kronors läsglasögon a’la Dollarstore, är en annan sak. Man får offra sig.
Ja precis som vilken amerikansk film som helst kan man ha den eller eller låta den passera. Men har man inte annat för sig så…