Om jag inte får jobba på idag – OSTÖRT – så tänker jag ställa mig och skrika och hoppa upp och ner som en treåring som inte får den glasspinne han förtjänar på sommarens varmaste dag. Så-det då!
Keep Out!
Alltså.
Annars – fin morgon här. Eller “annars“. De ÄR en fin morgon. SMHI lovar sol. Dock inte mycket till värme. Men “varmt nog” tänker frusen barfotagubbe.
Avloppsproblem är lösta tror jag. Möjligen behövs ett packningsinköp på onsdag. Skall undersökas under dagen. Avloppslukten är till större delen avduschad och av sig själv diffunderad bort från en ocool gubbes oomskötta kropp. Kläder har passerat tvättmaskin. Skurtrasor lika så. Torkar sakta i sommarvarma lokaler. Livet som husägare i sammanfattning.
Skall cadda klart ett kort och skicka iväg det till Kina för tillverkning idag. Höstjobb. Borde vara här innan semestern är slut och lusten att innovera och arbeta och knappa och göra det man föddes för är som störst. Hösten skall gå i den nya hårdvarans tecken. I alla fall om allt går som det skall. Det gör det som bekant väldigt sällan.
Har en tänkarnatt. Inga längre pass men hinner med en del tankar. Har inget emot de där tillfällena. Åtminstone om de inte håller mig vaken timme efter timme i en plågsam tortyr. Men att ligga där och bara låta tankar komma och gå. Jo, det kan vara väldigt skönt.
Nattankar i sammandrag
Backa-Jans son heter Per Persson. En av sönerna alltså. Finns tre. Det tycker jag är ett väl valt namn. Herr Per Persson lär väl synas på en del scener i Hälsingland under sommaren och dela med sig av sina livsvisdommar.
En annan tanke. Min granne. Förr. Gillade alltid honom då när han levde. Sen blev han dement och sjuk. Sur för det mesta. Det som blev kvar som minne blev en sur och självupptagen gubbe. Så sorgligt. För hela sanningen är det såklart inte. Synd att det fäster så lätt det där sura.
I media hyllas oftast personer som kan prata. “Göra” och “leverera” har sällan speciellt mycket värde. Alltså höjs politikerkvinnan till skyarna medan tjejen som kör lastbil, slår sig in på det manliga för att hon vill finnas där, backar ut av bara helvete, lastar ut av bara helvete, är dubbelt så bra som killarna, för att hon måste. Hon finns inte. Möjligen då bara som en kuriositet. Tänker på Marie Curie såklart. En lastbilschaufför hon också på sitt sätt. Hon gjorde det där hon också. Men fick väl ovationer också. Men inte många förstod eller förstår hennes storhet. Den är inte bara vetenskaplig nämligen. Hon har mer gemensamt med tjejen som kör lastbil än den pratande politikern definitivt.
Sen är det inget fel på politiker. Fast på riksplanet kan man ju fundera hur det är ställt. Sandlådekrig.
Men fel.
Nope.
Definitivt inte.
Och så gäller ovanstående killar också. Ja och allt och alla däremellan könstillhörighetens ytterligheter.
Det finaste med Open Source rörelsen är just det där att prata har noll värde. Visa upp vad du har gjort. Vi skiter fullständigt i vad du “tänker göra”. Vackert.
Saknaden efter en koltrast. Det sjungs väldigt lite här på kullen i år. Fanns en del där i början av säsongen. I kylan. Noll nu. Stor saknad där. Men har iof inte sovit en natt med öppet fönster ännu. Skandalöst. Förväntar mig många heta nätter framöver med koltrastsång när man sakta vaknar med en gardin som rör sig i i de ljumma sköna vindarna som smyger sig in där utifrån.
“Snöken“. Som jag skrev om igår. “Snöken” är såklart Jompas brorsa. Snökarna var iof allihop. Men han var självaste “Snöken” såklart. Många är flickorna som frivilligt och med längtan och glädje låtit sig penetrerats av honom mellan stolsraderna på Folkets Hem i Edsbyn. Dom är sådana Snökarna. Kvinnomagneter. Vi andra brukade avundsjukt titta på. Vi fick liksom kämpa mer för att komma dit Snölkarna befann sig redan innan dom börjat köra sitt förförarprogram.
Slut på natt-tankar.
Utelämnar de värsta. Av ren självbevarelsedrift.
Los är fint nu. Det mesta av det fina ser man såklart inte för att det är en massa träd i vägen.
Björnskit kring tomten. Spanar i natten men ser inte björnen. Synd.
En getingdrottning bygger bo i växthuset. Sju barnkammare bygger hon. Varför just sju? Är det uträknat? Slump? Finns det en plan där? Det är så mycket vi inte vet. Ja och människan ser sig själv ofta som solen, medelpunkten. fast hon – vi – bara är en del av allt precis som getingen är det.
Det tråkigaste är att jag måste ta bort det där boet. Går inte ha det i växthuset. Hur hanterar en getingdrottning en sådan motgång. En suck och sen börjar man bygga igen. Antagligen. Som alla levande. Man kämpar på. Livet är en kamp. Ingen joyride.
Men nu är mitt te i det närmaste slut. Jag skall njuta av de sista dropparna med själens hela uppmärksamhet sen tänker jag leka med min dator. Kalla det cadda och arbeta. Låtsas seriös. Fast det bara är som fotboll eller den lek med Dinkytoysbilar man ägnade mycket tid åt som barn.
Släpp fångarna loss det är vår.
