Month: July 2022

En första dag på jobbet. Eller i alla fall kväll. Inget att vara stolt över. Mest housekeeping. “Bättre lycka imorgon” tänker man och släcker sedan och går och lägger sig.

Frågor på det?

Poff säger det. Sen skall man ha semester i fyra veckor. OJ! hur skall man klara det tänker man. Inget knappande… Knappt något tänkande heller… Möjligen visst filosoferande över tillvaron… Men man är ändå en person som försöker – så man går på semester.

Poff igen säger det igen. Semestern är slut. Fyta veckor har gått. Man sitter här igen. Vad skall man göra nu. Vad gjorde man sist? Fanns det rent av inte en hel del att ta tag i? Hmmmm….

Hur som helst. Kontoret står kvar. Jag sitter där jag brukar sitta. Just nu. Det är många månader tills nästa semester. Fyra veckor har passerat i rekordfart. Ja och man har kopplat bort allt vad arbete innebär. Inte ens kommit i närheten av det. Jo, jag har svarat på några mail. Läst några artiklar. Men faktiskt inget allvarligare. Ett rekord. Aldrig tidigare… och så vidare.

Jag vet faktiskt inte ens om jag tycker det är skönt att sitta här igen. Enkelt liv har varit alldeles förträffligt. Ja uttröttande också. Allt farande fram och tillbaks tröttar. Det är ingen lek att ha semester.

Men man hittar väl rätt vad det lider. Tog en vecka eller två också förra året. Tack och lov finns det lite moms och annat man kan ta tag i. Rutingrejer som drar en in mot kodandet och elektronikens centrum.

Jag har stora planer för den här hösten. Ja för er, mina läsare, är de säkert inte så stora. Men för mig. Ni tycker vad ni tycker såklart. Jag knappar på. Vill inget annat. Jo. Bli lämnad i fred. Så att jag kan knappa. Ja, och knycka mig en och annan studiodag då och då. Som om det nu skulle tjäna något till. Le och gå på kamrater.

Igår. Knåda. Ja Knåda Sport. Yngsten skall ha cykel. Hittar cykel. Arne Kring har väl fixat antar man. Still going strong och alltid världsmästare. Ja och Erikshjälpen. Yngsten igen. Jag hittar två bordslampor a’ fyrtiofem spänn. Son och fru hittar annat. Packas in tillsammans md cykel i röd fransk bil.

Sen Bollnäs. Mobackes. Körsbärsträd på extrapris. Jodå. Jordgubbar på extrapris. Jodå. Yngsten fyller på han med. Packas in tillsaman smed cykel i röd fransk bil.

“Biltema” säger yngsten. Så man svänger in där. Blir lite saker där också. Som packas in i röd fransk bil.

Sen mot yngstens boende. Stannar på ICA i Järvsö. Utstigen ur bilen har man bara uppnäsor omkring sig. Här syns man inte. Bra tycker jag. Köper wienerbröd och bullar. Packare in i röd fransk bil.

När vi backar ut tittar föraren i grannbilen med en stor fascination på vår bil. Om det är lasten eller bilen som är så fascinerande vet jag inte. Men något liknande har tydligen aldrig tidigare skådats i Järvsö. Jag vinkar och bjuder på det där. Han kliver in i sin 2022 silverfärgade volvo.

Fika hos yngsten. Hem igen. Både K och jag i soffan efter Langos. Helt förbi av trötthet båda. Men en film. Sen säng. Sömn. Sover hela natten. Eller i alla fall till halv fem. Man kan inte få allt.

Idag har vi planterat körsbärsträd. Ja och klappat det kärleksfullt. Nu har vi två. Gammeln och det unga. Båda lika kära. Redan. Ja och sen sätter vi ner jordgubbsplantorna i samma land som sparrisen. Sen gödslar vi. Sen vattnar vi. Ja och så efter det är vi lika trötta – nästan – som dan innan.

Det är inte lätt.

Måste nog inhandla ett till körsbärsträd. Tror jag. Kanske.

Men oxdragarveckorna har tagit sin början i och med kvällen alltså. Ledighet finns det ingen förrän julafton är över oss. Mycket tid att jobba på. Eftersom jag finner glädje i det där jobbandet så är det enkel tid för mig. Tänka sig så lyckligt lottad man är.

Nu skall jag jobba lite. Bara jag först kommer på med vad…

No, nej, tjohej, har knappt kommit ut ur bilen ännu. Vägar lever jag på. Som en vägluffare. Som en som är på väg men aldrig når fram. Måste bromsa. Men på söndag efter arton är semestern slut. Skulle lätt kunna haft en vecka till. Säger allt om tillståndet hos mig och i mitt huvud.

‘

En klänningsutställning är kanske inte min grej. Men jag lär mig hur man får en fin byst och håller den uppe. Fjädrar används där dom behövs. All lärdom är av godo. Mig lurar ingen längre.

Men havet. Långt bort. För långt bort. Känner inte ens doften.

Hudikkalas. Tanterna kan njuta av Engmans kapell en stund i natten och glömma tråkig gubbe. Själv är jag en så jag stannar hemma. Veronica och dom andra når inte mitt hjärta.

Fast Storsjöyra. Nu också. Där finns det lite att se. Men dyrt. Någon måtta får det ändå bara på semesterspenderandet. Spara först spendera sen har alltid varit måttot här.

Om farsan hade levt så skulle han ha blivit 100 år imorgon. Tänka sig. Men nu lever han inte. Det är alltså trettio år sedan han dog. “Tänka sig” igen. Om man nu hade levt. Ja, mallig hade han varit. Ja och oj så länge sedan det var fast det känns som nyss. Då blev jag så förvånad att världen bara kunde gå vidare runt den bubbla man befann sig i. Sedan dess har så många andra runt omkring en dött. Och med det når man lärdomen är att den enda gång världen runt en slutar att röra sig vidare är när man själv är död. Ja och då bara för att man inte finns med där längre. Det mesta annat är precis som vanligt. Man är ersatt på en nanosekund av någon annan. Som det fungerar.

Bada borde man väl ha gjort den här sommaren. Men det gör man inte. Men trettio dagar sommar kvar av de hundra man får. Finns tid. Det är inte alltid det gör det. Så positivt. Men man måste utnyttja den såklart. Själv.

K lovar pizza idag. Gott säger jag. Går alltid i. Fast egentligen borde jag väl nöjt mig med sallad. Något slags försök att korta livet det där.

Skavsår plågar mig fortfarande. Semstertrampandet. Men hej och hå vad lätt det är att leva med så små plågor. Come an bara… Jag skrattar åt dom allesammans. Jag har varit med förr serru.

TV har det tittats på så att jag knappt vill se åt en TV apparat mer. Men sant, en och annan bra film och serie har gått vår väg. Men blir mindre föröver. När man är i de gamla hjulspåren igen. I det avseendet så skall det bli skönt att komma igång. Har tusen avsnitt av sommar att hämta igen också. Går det ens…

En wifi-modul ramlar in på min väg. Ny leverantör. Prover. Kod skall skrivas. Ser fram emot det. Två sådana att leka med föröver. VSCP.

Men helg härifrån. Egentligen bara helt vanlig helg. Ut på vägarna imorgon också. Yngsten skall leta cykel i Knåda. Man ställer upp. Vi beser väl världen i samma veva. Den som utgör min del av den. Havet fortfarande för långt bort. Hmmmmm…. lukten av ruttnande tång saknas mig.

Val snart. Jag är nog socialdemokrat i år igen. Mest i brist på bättre. Det var länge sedan dom lämnade idealen bakom sig dom också. Politik är mest smuts som hindrar en att se klart genom annars perfekta fönster. Tyvärr.

Så helg. Vilat har man redan gjort. Helg i alla fall. Serru.

En ny Hälsingetopp är också en Hälsingetopp. Finns här.

Jag vandrar runt på “min” kulle. Det är ändå rätt behagligt i solen trotts sexton grader. “min” är såklart bara ett sätt att se på det. Andra kallar kullen “sin” dom också. Ja och ingen av oss kan väl äga kullen annat än som i en text på ett papper. Kullen var här före oss och äger sig själv. Den kommer att finnas här långt efter att vi som kallar den “vår” är borta.

Det blir några planlösa vändor över tomten. Jag tänker på munkarna i Vadstena som avsäger sig världen och inser att det är ju precis det jag också gjorde den dag jag flyttade hit. Man flyr från världen för att finnas sig själv. Det svåraste sökandet som finns.

Men konstaterar att det är gott att leva. Jag har mer än jag kan begära av livet just för tillfället. Mycket mer. Känner tacksamhet för det. Men visst, man borde väl vara en tävlare. Men har aldrig varit det. Min väg är en annan. Det räcker med att finnas. Känna. Se. Förstå. Eller åtminstone komma nära allt det där.

Det är den 27’e och man betalar räkningar. Det blir mer kvar än man kan hoppas på. En glädje där också. Förtjänar man detta? Jo det fanns ett pris. Summan betald. Biljett till enkelt liv utlöst. Använder den nu. Låter konduktören klippa ut en trekant.

Får se bilder på avlägsen släkt. Det känns alltid lite konstigt. Att se dom där som gått före som man redan skapat bilder av i huvudet. Som levt hela liv. Egentligen borde man ha hört hemma någonstans. Eftersom alla de där människorna finns där. Men det fungera inte längre så.

Sme-Karl. Så ståtlig. Modern. Redan då. Kerstin som var hans. Min släkting. Man ser släktdragen från Ella där i USA. Oj vad jag skulle vilja se bilder på dom andra också. Brita. Min farfarsfar Nils Olof.

Fast egentligen är jag mer intresserad av framtiden. Men det de gamla byggt upp står jag på. Ingen kan komma ifrån det. Om man försöker förstå bara lite av deras liv kan man förstå lite av sitt eget. Tänker att det är OK bara man inte glömmer bort att leva i den tid man själv lever. Det där kan också lätt bli samma flykt som munkar och nunnor gör. Ja och sådan som flyttar från Täby till Los.

Musiken saknas mig. Det är därför jag slinker ner på kontoret ibland. Måste ha en musikinjektion. Egentligen behövs en liveföreställning före vintern för att fylla sig med musikalisk energi. Men har inte lyckats med det ännu. Jobbar på det. Lyckas kanske.

Jo, upplevelsen av en liveföreställning alltså. Mitt eget klippkort för scenframträdanden är sedan länge fullt använt. Kanske dock ännu inte förlåtet av alla.

Har förresten tittat på de senaste matcherna som fotbollstjejerna spelat. Kul fotboll. VA!!!! liksom. De spelar inte det där tråkiga fram och tillbaks, långsamt, händer ingenting, som grabbarna håller på med. Leker mer. Heja dom!

Nu skall jag hämta lite tvätt i tvättstugan och hänga upp den. Sen anser jag nog den här dagen vara avklarad. Inte mycket har blivit gjort. Många tankar tänkta. Få slutsatser. Men gör det något? Måste man nå resultat hela tiden. Knappast. Det räcker med att finnas. Är man en ocool gubbe på en kulle ute i ingenstans räcker det om livet bara är just så en dag i slutet av Juli serru. En sådan dag kan till och med anser vara upplyftande. Men hur får man en aktiemäklare att förstå något sådant?

Måndag är den stora vilan. Vi intar en varsin del av soffan och reser oss knappt därifrån under hela dagen. Semester är tydligen inget för amatörer. Helt slut är det på alla energi som fanns innan resan. Ork == noll.

Bättre idag dock. Trotts vila under hel dag så somnar jag sött. K däremot ligger vaken hela natten. Är en amatörvilare. Men återtagen energi i kropp och själ. Åtminstone en del av den är tillbaks. Idag kan det bli annat gjort. Kanske.

Fast om sanningen skall fram är jag fortfarande ganska trött… Antagligen skulle man ha stretchat före semester. Eller gjort något annat semesterförberedande. Nu gjorde man inte det och så får man skylla sig själv. Skavsåren är bara det lätthanterliga i det här sammanhanget.

Jag har nog aldrig kopplat av och bort allt så mycket som jag gjort i år. Några mail har blivit besvarade. Några länkar har blivit sparade för senare läsning. Men i allt annat noll arbetsrelaterat. Konstig känsla. Aldrig förr. Det börjar iof pirra lite i kodartarmen. Man tänker “nästa vecka” fast det tar den och en vecka till innan man är på banan igen.

Några dagar kvar. K känner såklart det där mer än vad jag gör. “Tänk inte så mycket” liksom. Men mot helgen är det väl där i alla fall. Huvudet är på jobbet flera dagar innan man själv är där.

Fast som pensionär spelar såklart inget av det där någon roll.

Nu skall jag ut och plocka lite med plantorna i växthuset. Terapi. Sen får man väl hitta på något annat. Terapi det också. Men återgå till lagandet av saker när det är fixat. Kretsloppet i husägandet. Evigheten. Men ganska skönt.

Konstaterar slutligen att jag är en bortskämd jävel som inte kan önska sig mer av livet. Tänka sig vilken ynnest det är att ha möjligheten att få forma den tanken.