Fixar det där packbordet. Klipper gräsmattan. Tar ur aska ur pannan innan sotaren kommer imorgon så att jag slipper skämmas. Sätter två överblivna slanggurkor som egentligen bara blev över men som ingen kunnat kasta. Lite annat. “Poar på”. Har det gott.
Nu en dusch. Sen lite mat. Ja så letar man en film på det. Eller serie. Men helst film. Efter det. Läser en timme. Somnar. Drömmer konstigheter till ett öppet fönster i ett hus på en kulle.
Enkelt liv. Semester.
Man blir slö av semester. I alla fall om man redan är med i ledighetskommittén innan som varandes pensionär. Men skönt. Försöker passa komponenter och nyheter som ramlar in till bakhuvudet. Lyckas skapligt med det.
Vid halv tre i natt står jag framför fönstret upp mot berget och lyssnar på koltrasten. Han finns där ändå. Sjunger bara på sin egen tid. En nattsuddare. Ja och jag står där och tar in konserten en stund. Njuter. Lägger mig tillfredsställd och nöjd sedan och sover den nöjdes sömn.
Det är alltså gott att leva.
Plantera om tanterna (pelargonerna) var uppgift ett på listan den här första semester veckan. Avklarat nu. Eller snarare igår. Finns en tillfredsställelse av stora mått att stå där med jord i händerna och ha rara växter att prata med. Avklarat nu. Nu borde dom ha näring för ytterligare ett års praktfullt blommande i kontorsfönster. Vi är alla överens om att min insats på området kom flera månader för sent i år. Rent skamligt. Men blev förlåten av alla utom en stickig kaktus i mitt närmaste fönster som buttert muttrade något surt på Spanska.
Dagens uppgift är att sätta upp det nedrivna packbordet igen. Möjligen följt av lite gräsklippning. Man “poar på”. Det finns nästan inget bättre i tillvaron än att lugn i sinnet få “poa på”.
Drömmer lite om en hel kväll i studion såklart. Men vet att jag kommer dit vad det lider. Vad sak har sin plats. Att sommaren inleddes med en (kort) studiosession är ett gott tecken bara det. Vädret är onekligen gynnsamt för studiohäng. Inte speciellt varmt och inte mycket sol just nu. Men ännu känns det lite ovant och skönt att tillbringa en veckodagskväll upp i lägenheten utan jobb. Så jag bidar min tid.
Ja “studio” och “musik” kräver såklart de där apostroferna här. Jag gör inget anspråk på annat. Andra kan ta hand om reportagen, releasefesterna och de stora orden. För mig är musiken ren och enkel glädje och det gör mig inte ett dugg om världen tycker det jag gör suger. De gör de nästan alltid. I alla fall tills någon cool person får för sig att saker inte suger. Vips så byter alla åsikt. Åsikter är vad tyckandet är ändå. Det är lättare att vara en negativ person än en positiv person. Alltid. Man väljer själv vad man vill vara. Precis som det är lättare att följa än att själv ta macheten och hugga sig egen väg genom djungeln.
Lillkatten somnar här i låda bredvid mig. Själv skall jag fatta hammaren och skruvdragaren och fixa ett packbord. Många paket har packats på det här bordet. Några till skall det väl ändå bli…