Month: August 2022

Ny dag. Jobbar lite. Svarar på några mail. Jo jobb det med såklart. Lassar i några säckar i återvinningen. Skjutsar ned K till jobb. Fixar låset på bakluckan som har hängt sig (drar ur kabel). Hämtar ett paket. Fixar lock på grillen. Fortsätter att arbeta (när ingen ser). Borde tvätta. Städa?

Vägskäl uppstår. Skall man börja sälja något som kan (ja “kan“) sälja ganska mycket av? Om det gör det så stör det hela sköna tillvaron. Mindre tid blir över till det man vill göra. Men å andra sidan kommer det in lite pengar. Dom kan man göra saker för. Eventuellt. Ja och om inte “kan” infrias är ju allt bara som vanligt. Hmm… Funderar på det där.

Folk får för sig att bara för att man programmerar så kan man såklart konfigurera telefoner, tv-apparater och jaktkameror. Låt mig för sista gången (???) säga det. Nope. Det kan man inte. Har inte ett dugg med varandra att göra. Dessutom är det en otroligt tråkig sysselsättning. Har annat att göra. Lämna mig i fred!

Börjar känna den där härliga höstkänslan. Ja och jo och tjohej såklart. Gillar sommar. Men höst också. Projekttid. När allt det där andra som skall göra lugnar ner sig på senhösten och man kan krypa in i sin kammare och bara nörda ner sig. Härligaste tiden på året. Ja i alla fall efter årets första koltrastsång. Jo. Det finns ett antal till “bästa“. Rätt många faktiskt. Som med låtar och film. Olika grader av bra.

Det där “lämna mig i fred” kommer väl till slut göra att jag blir en sådan där som ligger död i tre år innan han hittas. Bäst att vandra den vägen innan K alltså. Man vill ju inte vara till besvär.

Nästa månad val. Lätt för mig. Socialdemokraterna är de som bäst lyckas balansera på den där knivseggen mellan socialism och kapitalism. Det som byggt det här landet tillsamman smed folket. Som vanligt är det lite i brist på annat. Men så är det ju med det mesta. Är man en tänkande varelse så måste någon slags socialism som ide ha poppat upp i huvudet som en väg att gå. Att sätta sig själv först är bara kortsiktigt och dumt. Det är tillsammans med andra man bygger saker. Sagt då av en som alltid jobbat själv (nästan). Men i teorin är jag en lagspelare serru. Ja och ensamvarg.

Stockholm pride snurrar på för fullt. Det hejar jag på. Det är inte vi och dom. De är vi. Japp, så kan man tycka också som heterosexuell. Om det nu finns sådana täta skott mellan det vi känner och går igång på. Hissa regnbågsflaggorna för att olika är bäst. Tror visst att jag gjort en låt som heter det. Men är inte säker. Man glömmer så fort.

Men sitta här på bloggen och bara tycka och tycka kan man ju göra. Men mycket gjort blir det inte. Man bli lite som en av de där andra tyckarna vi har i samhället. Ja utan deras fina priser och en lön. Allt jag gör blir till grus. Eller hur var det? Antrimidas. Är det jag? Slut!

Finns ditt namn på listan?

Source: Det heter förarna bakom de vanligaste bilmärkena | kvd.se

 

Tydligen kör man fel bil.

60 mm på Lördag. Tror det blir kojdag. Ingen ide att ge sig på att klippa gräset då.

Både lill-katten och jag är lite otränade efter semestern. Orkar inte riktigt en full arbetsdag. Det får nog bli läsning istället. Varför inte liksom när man kan.

Konstgödsel, även kallat handelsgödsel eller mineralgödsel, var en revolutionerande uppfinning för jordbruket som möjliggjorde högre skördar och i förlängningen odling helt utan djur. Men konstgödsel påverkar både miljön och klimatet negativt.     Problemet med konstgödsel är inte att kväve, fosfor eller kalium är giftigt. Dessa tre ämnen är nödvändiga näringsämnen som växterna behöver. Konstgödsel innehåller även […]

Source: Konstgödsel och klimatpåverkan – Naturskyddsföreningen

Element på. Jo. Fryser. Skit också. Nyss svettades man. Straffet det här. Dagar och veckor med kallväder mitt i bästa sommaren. Man borde inte sitta still. Man gå runt och programmera själv skall ni se hur mycket ni får gjort då. Svårt.

Läser

“Att ” gnussa ” innebär att man dansar panna mot panna.”

Jaha. Trodde “gnussa” var synonymt med “gnida“. Men icke alltså. Här har vi Ovanåkersmålet igen som sitter som en smäck. Några bra ord man kan ta med sig finns här. “Älig” bör läggas till där. Ungefär ett mellanting mellan rastlös och otålig. Användbart!

Jobbar på rätt bra här faktiskt. Men ovant att göra det. Man blir snabbt trött i huvudet. Man skulle behöva lite semester känns det som. En liten släng av information overload såhär på en av de första dagarna känns det definitivt som.

Går runt i lokalerna och inser att det nog är dags att rensa lite. Ja MYCKET. Döstäda. Har sparat massor för framtida projekt men inser ju att de flesta av dom där kanskeprojekten kommer jag inte att hinna med längre. Så varför ligga på grejer till dom? Jo, för man tror man skall sakna dom. Men en gång åkte jag till återvinningen (med svår separationsångest) med en släpvagn fullpackad med datadelar och datorer. Saknade inte en grej efter att de blivit avlämnade där. Skulle nog gälla allt skrot som ligger här nu också. T.ex. fyra, fem skruvdragarmotorer… Vad skall man med dom till? Kan iof komma på tio, tjugo och trettio saker. Men hinner man ge sig på någon av dom och realisera ett sådant projekt? Nope. Före lite liv kvar.

Ett problem i livet är att det finns så mycket som är så roligt.

Det fanns en tid när man kunde ta in alla information från flera områden. Nu får man kämpa med ett smalt område inom en sektor. Det är knappt att man mäktar med det. Det väller in information hela tiden. Bara sållandet mellan viktigt och oviktigt tar många timmar. Det där är tråkigt. Jag har alltid satt en heder i att vara insatt inom ett brett område. Men det var väl bara under renässansen sådant fungerande på riktigt.

Istället för att vandra runt i lokalerna så skall jag ge mig ut till växthuset och ge gurkor och tomater lite vatten. Jag hör nämligen hur dom skriker. Ja och tanterna här i fönstren (pelargonerna) dom ojjar sig å det grövsta dom också när andra än dom själva håller på att törsta ihjäl. Det blir helt enkelt ett himla liv. Ingen ro alls. Men när jag smeker deras blad och säger att dom är väldans vackra tystnar dom tack och lov. Smicker fungerar alltid på tanter.

Nu lyser en svag sol där ute. Kompenserar inte ett dugg det för de mörka nätterna som redan är över oss. Vi behöver tjugosju plus minst i tre veckor. Uttorkade brunnar. Bäckar med mikroflöden. Pustande. Glass. Grillkolsbrist. Skogsbränder… Nåja, helst inte det. Men en massa varmt vatten att bada i kanske. Vi förtjänar allt det där. Snart är vintern här. Fast höst först. Den skall smygas på. Eller plågas på oss. Hopp. Hopp som grusas. Hopp. Hopp som grusas. En meter snö. Allt hopp ute.

Vattna i växthuset var det. NU!