Det är inte lätt att hitta tråden man lämnade (någonstans) efter fyra veckors bortkopplad hjärna. Synd eftersom det är programmerarväder ute. Perfekt. Eller nära perfekt. Men det finns andra trådar att nysta upp och jag drar i dem alla i ett försök att hitta en att följa mot hösten. Behöver hårdvarunära grejer nu. För att överleva. Man måste överleva. Fokus på det.
Men det känns ändå som man är tillbaks. Som man aldrig lämnade kontoret. Ja och det är väl bra. Fast fortfarande finns den där känslan av att man skulle kunna vara bortkopplad några veckor till. Ovan. Men också bra. Lite “hjälp” över det. Tror jag. Eller rent av en friskförklaring.
Men höst innebär nya projekt. Det är nu det skall ske. Projekt körs igång på hösten bara för att det var då man började kurser och skolor. Det är djupt rotat i oss. Möjligen så går det att göra saker också vid årsskiftet. Halvterminsprojekt.
Men projekt. Har många. Egentligen är det bara att kasta tärningen och låta den hitta ett av dem och sen kör man. Det finns att göra. Ja och om en cool Mick Jagger 79 kan ställa sig på en arenascen och underhålla så borde väl en ocool gubbe på 65 kunna koda lite på sin kammare/kontor. Skit vore det väl annars. Liksom.
Fast det finns rätt många coola som egentligen är rätt ocoola. Mick tillhör inte den skaran dock. Åtminstone inte den officiella versionen av honom. Den Mick som väl i allt är en konstruktion och inte alls överensstämmande med den verkligen Mick. Fast tjänar pengar det gör dom ju. Två tusen för dåliga platser och mer för bra. Vad skall man med dom pengarna till som 79-åring undrar ocool gubbe. Men avundsjuk såklart. På den som har ett värde. Som folk är beredd att betala för att se/höra. Själv får man lägga ut pengarna. Thåström som förband går väl inte av för hackor det heller. Gubbe han med. Men rätt cool. Men finns väl inte på riktigt han heller.
Första augusti. “Sommar. Hundra dagar är allt du får…“. Trettio kvar. Man kan välja att gräma sig (och klaga) över alla de som gått eller att bestämma sig att njuta av de som är kvar. Förhållningssättet säger en del om vem man är.
Atomic Swing imorgon. Forsa. Deltagit där borde man ha gjort. Men det tänker man inte. För slö. Bara det som hindrar. Men levande musik finns det behov av här. I någon form. Helst gratis. För att ladda för vintern. Den som alldeles säkert kommer. Jodå!
Fast inte ännu. Kommer vintern alltså. Troligen inte. Artonhundrasextioåtta gjorde den visserligen det (1867-1869). Här. Men ganska säkert inte så i år. Folket fick ge sig ut på vägarna. Fick äta mossa för att få något alls i magen. Sådant som lockar fram det bästa och det sämsta ur människor. Var och en sig själv närmast. Men då. Den första snön kom i augusti. Isarna smälte strax före midsommar. Man gick in i vintern utan att ha mat sparad. Visste att maten inte skulle räcka ens under den tidiga hösten. Ändå överlevde folk. Ja jävlar.
Micks flickvän är förresten trettiofem. Undrar vad de pratar om? Tycker hon också att Mick är Cool?
Nåja. Kan bara slutligen konstatera att Per Gessle är nästan lika skrynklig som Mick. Rökta gubbar. Liksom.
