Day: 19 August 2022

Dyrt! http://stanford-clark.com/onepoundperwattperyear.html

Som en jämförelse betalar vi £0.3/watt/år här i mellansverige.

https://ghgumman.blogg.se/2019/october/intervju-med-bastards-of-dirt.html

Ligger vaken där vid kvart över fem nu på morgonen. Kommer på en låttext. Ja till slut också en rätt bra refräng. Jo det kunde ju blivit något. Eller inte. När jag somnar om och vaknar vid halv åtta (sover över) så finns inte ett spår av den där låten i mitt huvud. Men OK såklart. Det finns fler ogjord låtar som väntar ute i inspirationens väldiga flöde än det finns släppta. Ja och sand hade det väl blivit ändå av den om jag gjort något. Men en glömd refräng är också en (bra) refräng. Tänker man nu. Hursomhelst är dom bästa låtarna inte gjorda. Så ni som är yngre än mig har ingen anledning att misströsta. Alltså.

Jag hinner såklart tänka lite på döden också där på morgonen. Den har alltid vandrat bredvid mig. Vi är definitivt inte ovänner liksom. Kanske inte överens om allt. Men har inte helt diametrala åsikter om annat heller. Hur som helst så har jag alltid känt ett ansvar då det är lite som om man är kung och kejsare över sin kropp. Då menar jag inte i första hand organ och annat. Utan alla som lever i symbios med den kropp man så nesligt plågar med chips och ingen motion. Kvalster. Bakterier. Ja och olevande (per definition) virus. Man har ju som ägare (ja om nu inte dom (bakterierna och annat) är den rättmätige ägaren, för något köpekontrakt besitter i alla fall inte jag) till sin kropp alltså ett ansvar för flera miljarder andra varelser. Ja och inte bara det. Några miljarder celler är beroende av ens tankar och handlande också. Bara mängden tarmbakterier är normalt ett kilo eller mer. Ingen dör alltså ensam. Alla sörjs av miljarder när man dör. Miljarder mister liksom sin utkomst. Hur sorgligt är inte det!

Så man borde alltså börja äta lite nyttigare. Ja och motionera. Om det nu inte är för sent att börja nu. Men det är aldrig för sent brukar ju världens hurtbullar utropa.

Ute ligger dimma tät. Vi befinner oss bland molnen. Jag för min del har ju alltid gjort det. Har dessutom gillat det. Fast andra skakat på huvudet. Står och skakar på det ännu. Gör inte mer av sina liv än det.

Trött här alltså. Dimma i hjärnan också. Därför är te upphällt. Ett försök att med goda kemiska substanser (koffein) lätta upp dimman i huvudet. Så att man får något gjort. Hjälper inte det får man väl försöka med kaffe (mer koffein).

Ja för att anknyta till ovanstående. Vila får man göra i graven. Eller åtminstone till helgen. Vilket som kommer först. Ja helgen och grön IKEA soffa befinner sig rätt nära nu. Ser fram emot att få somna där. Snart.

Nu skall jag koda lite. Varför inte liksom?