Month: October 2022

Mus utan tråd (är det fortfarande en mus då?) går sönder och får ersättas av mus med tråd (helt klart en mus (med svans) då). Modell äldre. Ovant. Men man är glad ganska ofta att man inte kastare när man inhandlar nytt. Nu fanns det säkert tio möss av olika generationer i lådan, onödigt många tycker till och med jag, men ändå. En sådan här gång är de alla en tillgång.

Hulken är redo för take-off. Men väntar med att köra igång tills på torsdag så att högtemperatursilikon får härda. Men dags nu. Till och med katterna börjar söka sig nära elementen. Ja och det pratas om snö på värderleksrapporterna. Finns bara ett ord för det där – USCH!

Paket ligger utför dörren när jag går ut efter lunchen idag. Har inte noterat lastbil som levererat. Dom brukar dessutom ringa. Får nog testa ringklocka i helgen. Trådlöst är ett helvete. Tacka vet jag saker som har tråd. Som man kan lita på. Men synd att jag missade. En mänsklig kontakt per dag kan förhöja den.

Men lådan innehåller utvecklingskort för drygt fem tusen spänn. De skulle ha använts för ett gäng kursmoment (Blåtand, Matter etc) som gick för ett antal veckor sedan. Jag hade gett upp på det där. Trodde inte det skulle dyka upp grejer. Så dags nu alltså. Lite sent kan man tycka. Men kanske kan man få användning av prylarna ändå. Måste i alla fall lägga ut moms för värdet hur som helst. Idiotiska system. Inte mycket att göra åt. Surt äpple att bita i.

Men ännu en arbetsdag bortkastad alltså. Om det nu är så man skall se det. Troligen inte. Hulken har definitivt sitt värde och det finns ingenting i det man kan ifrågasätta. Eller ens annat hos “honom”. Alla vintrar när god värme kommit därifrån går inte längre att räkna.

Försöker mig på att utöka min mycket begränsade repertoar av maträtter idag. Det går åt helvete. Omelettmuffins av rester blir man bara spysjuk av. Kvar står alltså jag på ruta ett med min samling av paradrätter. Det är tur att det finns (veg.) korv. Om jag säger så.

Nobelpris-tider är det ju. Såhär kul är det att få pris. Önskar vi hade fått göra det när med Kai Siegbahn på Fysikum när han fick sitt. Men ingen vågade ens plocka fram en så hädisk tanke. Då. När är det dags för Isses pris. Han har lovat fest då. Oj vad sur jag blir om jag inte blir bjuden. Jodå.

Popstjärnan med kompanjon popstjärnan låter meddela att spelning i Tallåsen är på torsdag inte på fredag som jag fick det till. 19:00 – 22:00 gäller. Torget heter stället. Verkar riktigt schysst.

Imorgon är en annan dag. Har man tur får man jobba lite “på riktigt” då. Själen hos den här gubben behöver det.

Allt återstår att se utom det man redan sett.

.

Kan lika gärna åka på semester. Nu. Ja tamefan.

Får bli några timmar i källaren idag igen. Hulken och jag i kall omfamning. Den kunde varit varm den omfamningen om man väntat lite. Rent av het. Men nu är det förberedelser. Innan eldarna i hans mage tar fart. Temperaturmätare in i skorsten. En elektronisk (såklart) och en analog med visare. Ett ben i varje tid som vanligt.

Men min kopp med te är i alla fall varm. Den står här i kallt kontor och ryker. Sippar lite försiktigt. Jag är ingen tuff snubbe, inte som Backa-Jan var, som hällde i sig det skållheta kaffet utan att det var mer med det. Jag bidar min tid. Får dricka kallt äckligt te på slutet för att jag gör det.

Frost på kullen idag. Om man skulle ut med bilen hade man fått skrapa rutor. Den första gången i så fall i år. Men nu skall man inte ut med den. Så oskrapat är lika bra som skrapat denna dag. Solen tar hand om det där vad det lider om man har lite tålamod. Det har man.

Jag tänker ligga utsträckt på kallt pannrumsgolv alltså här på förmiddagen. Det är trångt och lortigt. Har man problem med prostata innan det så har man det i än större omfattning efter det. Men hela en här kyliga situationen påverkar den där gubbkörteln. Nåja, har uppnått en slags jämvikt och acceptans att det där onda kommer och går. Sen är det ju ofta så att en kort tids elände kan främja den längre tidens goda. Man får helt enkelt skita ner sig ibland, eller kyla ner sig. Om det blir belöningar sen. Ja kanske utan ibland också. Värme i kontor och hus snart.

Längtar tillbaks till projekten såklart. Där finns livet och glädjen. Ett knark,För en arbetsnarkoman. Inget liv jag rekommenderar andra. Inte det där att omfamna med allt man har. Men däremot rådet till alla. Hitta EN (åtminstone EN) sak som du känner stor passion för. Där hittar du lyckan.

Nu skall jag dricka upp, te, hantera min mail, kolla morgonens nyheter, sen ge mig ner till Hulken som redan står där nere och muttrar över “sovmorgon” och “slöhet” och “ingen ordning alls”. Men innan eldarna är tända får han muttra den gamle gode gröne. Jag bryr mig inte alls.

Popstjärnan med vapendragare (eller om det är tvärt om) spelar live på torsdag. Folkvandring ditåt alltså på torsdag. 19:00 – 22:00. Gratis öl om man klär ut sig till tupp respektive höna.

Jag fyller i ett nyhetsbrev där brytåldern går vid 65/66. Och jag min depraverade lilla f.d. slyngel känner en stor glädje i att befinna mig på – 65 intervallet och att jag får klicka i den rutan. Alltså inte 66 – intervallet som det är min första tanke att klicka i. Inte så långt dit nämligen. Rent av nära nu. Fast inser såklart det löjeväckande i alltsammans. I känslan. Men det är som det är. Små glädjeämnen är också glädjeämnen. Dom griper man tag i. Måste nog göra det.

Ägnar mig ått pelletsinbärande på morgonen och skall nog fortsätta med det. Blir liksom som en semesterdag. Vore så skönt att ha all pellets inne och hela Hulkmaskineriet i ordning och redo att köras. Så vi satsar nog på det där denna dag. Låter koden ligga till sig och mogna. Hårdvaran också då såklart. Utan uppvärmda lokaler lär det ju inte bli så mycket innovativt arbete heller.

Att det går åt helvete konstaterar pressen med svarta rubriker. Självuppfyllande profetior det där. De fattigare blir fattigare såklart. De rika med. Men konsekvenserna är olika. De vet de fattiga (hur skulle dom inte kunna det) men de rika kan sällan ta in det. “Jobblinje” är deras dum dum dum mantra. Lösningen är alltid sänkta skatter för som som jobbar. Egoismens sladdriga flock. Som demoner väller de fram. Rotar i sina lådor och koffertar och hittar goda fascistiska läror som lyfts fram igen som föredömen. För där tros det såklart på allvar att det finns “bättre folk” och “sämre folk”. Att man föds in i det man är. Att de som är födda till att leda skall leda hela vägen in i evigheten. Lämplighet sitter i generna.

Han/hon/det/gud suckar såklart. Som han/hon/det/gud alltid har suckat över mänsklighetens dårskap. Vi som lever i ett paradis, ett vi inte har vett att vårda.