Det finns dåliga böcker och så finns det riktigt dåliga böcker och så finns det ren skit. Den här tillhör den sista kategorin. Så erbarmligt. Hur kunde den här ges ut? är frågan jag ställer mig redan efter sidan tre.
Japp och jag hatar att skriva det där eftersom här har någon jobbat hårt, det hårda arbetet som varje bok innebär. Fast erbarmligt dåligt är det. På alla sätt. Ja inga stavfel, Alltid något. Liksom. Blinda hönor hittar guldkorn.
Men “fy fan!” är min slutsats. Boken skall eldas upp under mörka ceremonier, mumlande bokskrivarkonstens svartaste trollformler. Om du har den i din bokhylla, bränn den, för den är en förolämpning mot skrivarkonsten.
Katten och jag sitter i ett moln. Ja katten ligger. Sover. Verkar ha det riktigt bra. Ja och jag med. Mår ganska bra allså. Eller mer än bra. Ute dimma. Som det är när man befinner sig i ett moln. Hälsinglands tak ni vet. Molnigt.
Igår, samma moln, alltså dimma. Vid nära-tolv och läggdags tittade man ut i den där dimman och väntar sig dödens körkarl (är säkert en hen numera) komma körande med ett skramlande svart hästspann ut ur de vita och grå. Men några blöta rådjur var det enda man fick se (ute) igår när man vandrade upp för trapporna för att lägga sig. Skrämmande? Nope?
Kretskort från Kina har lämnat Hong Kong. Det flyter på. Men irriterar mig att man inte kan få samma service inom EU. Generellt har vi ett starkt storföretagsfokus hos oss. Det fattas liksom inte att smått blir stor. Mycket att lära av Kina där. Små företag klara av att göra egna plastlådor och förpackningslådor i fyrfärg för sina produkter där just av den anledningen. Ingen beställning är för liten. Hungern stor. Som det var här förr. Hunger har fått ge vika för en inbillad professionalism och nio till fem mentalitet.
Pensionär så jag får gnälla.
Bokföring här på morgon. Att sälja i ickenationell valuta genererar en massa bokföringsunderlag. Pärmar fylls. Tur att man inte har så mycket fart tänker man. Skulle man ens ha tid med annat då? Troligen inte.
Nu tillbaks till programmeringen. Radiovågerna och 802.11 framearna susar genom luften här i lokalerna. Roligt är bara förnamnet. Men trådlöst har problem som inte kabel har. Ner i kabel så fort som möjligt och så ofta som det bara går är definitivt mitt motto. Minskar problem med två tiopotenser. Aldrig trådlöst för att det är coolt.
Sen KISS. Det som alla ingenjörer skulle ha tatuerat på armen eller pannan. Keep It Simple Stupid. Nope varken Matter eller BLE Mesh gänget har någon aning om KISS. Ethernet och TCP/IP folket däremot har haft full koll. Därav spridningen och succén också såklart. Enkelt är vackert. Svårt är frånstötande och indikerar feltänk.
Satsumas är själva grejen den här säsongen och framåt. Älskar. Citrus över huvud taget. Det gör däremot inte min prostata som för övrigt väl har storleken av en satsumas ungefär. Gör gärna ont efter tillförsel av citrus. Som om det nu inte räckte med kyla. Men sluta äta. Nope. Man får offra sig. Ju.
Handlar sotarviskor på Amazon. Första gången jag beställt något där. Men snabb leverans. Ser bra ut. Fungerar kanske att handla där med. Ja åtminstone sotargrejer. Halva priset. HURRA!
Kortet jag programmerar ligger bredvid mig och blinkar blått och rött. “Kontrollen blinkar…“. Men det är Edsbyns färger. Bandy. Man vill sjunga hejaramsor. Men kan inga. Kanske räcker det med ett kort som blinkar rött och blått för att skapa en försäljningssuccé i Edsbyn. Valutan är dessutom SEK där. Enklare. Fast nåja. Hur tråkigt vore det inte med en sådan produkt.
Nu skall jag förhandla med den lilla katten om att få plocka fram ett papper ur högen som hon ligger på. Får jag det kan jag nämligen sätta igång att koda. Provisioning står på schemat idag. Bara en sådan sak.
Diwali idag. Så såklart är ljusen tända. Precis som de miljoner ljus som brinner i Indien. Finare än Halloween. Vad är viktigare än ljuset?
Men mörkret har tagit oss här i landet. Första morgonen det är mörkt när K ger sig iväg och mörkt när butiken stänger igen. Kämpa tänker man och snyftar lite stillsamt i sin otvättade armhåla.
Spotify tycker att jag skall spela in en video “till mina fans“. Ehhh… tänker jag. Fans!? Tänker man…
Segheten sitter kvar i kropp, den sitter i njurar, i hjärna och hjärta här på förmiddagen. Lunchkaffet mildrar allt det där en aning. Blir en skaplig eftermiddag. Nu kvällsskift. Man hoppas på kvardröjande kaffeeffekt.
