Month: October 2022

Hulken gnäller där nere i källaren, värmevägrar, och säger att han med ålderns rätt borde få vila. Jag får prata lent en stund med honom, sen är han redo att köra ända fram till jul. Med det nöjer jag mig så länge.

Klämmer tre Espressif genomgångar på förmiddagen. Finns några att ta tag i på eftermiddagen också. Men det här att sitta still och ta till mig bara är inte riktigt för mig. Skoltiden är långt bort och vanan att sitta still bara sådär upp och ner finns inte där. En del matnyttigt finns det ändå att hämta från på presentationerna så inte helt bortkastat är det inte.

Annars en sådan där dag när jag önskar att jag jobbat tillsammans i team. Jag känner mig ensam och sådär liten helt enkelt. Men sådant där går över och vill man leta själva urbilden för en icke teammedlem så är det nog jag definitivt. Ensamvarg från födsel till död. Japp med några människor runt omkring mig som ståt ut med det (tack och lov). Och nej, gillar inte alltid att jag är sådan, tycker nog det är en jävligt dålig egenskap rent utav. Men ÄR nu en sådan. Jag har aldrig hävdat att jag kommit upp i er andras nivå.

Fast yttre syn på en själv och det arbete man gör kan såklart knäcka vem som helst. Om det nu ens finns någon som bryr sig. Man jobbar på. Bäst så. Slår dövöron till. Försöker gå framåt.

Finns några presentationer jag vill lyssna på på eftermiddagen också. Får alltså den här dagen, när jag egentligen skulle ha städat, att gå den också.

Innan presentationerna fördriver jag lite tid med att vandra runt i lokalerna. Det finns så mycket jag vill göra här i hyllorna. Så lite tid att få det gjort. Jag känner en står vånda för det. Mer än för döden själv. Allt roligt som man inte kommer att hinna med. Lite skit också på det tänker jag.

En del döstädar ju i min ålder. Och det skulle man kanske göra. Beställa en container och packa den full. Sätta sen på ett berg och ge upp. Sen är det den där drivkraften. Den som vill att man skall göra något fast man inte ens själv riktigt fattar varför. Den som får en att flina på morgonen när man kommer ner till kontoret. Ja den som får en att verkligen gå upp på morgonen. Den går liksom inte bekämpa den där kraften. Fast nog vore man väl värd lite vila i min ålder. Egentligen.

Mat får man tänka. Mat piggar (nästan) alltid upp. Så upp och laga sig något (som vanligt) enkelt. Det är nog så det får bli. Sen får vi se vad eftermiddagen har att erbjuda.

Japp! Liksom.