Day: 3 October 2022

Popstjärnan med vapendragare (eller om det är tvärt om) spelar live på torsdag. Folkvandring ditåt alltså på torsdag. 19:00 – 22:00. Gratis öl om man klär ut sig till tupp respektive höna.

Jag fyller i ett nyhetsbrev där brytåldern går vid 65/66. Och jag min depraverade lilla f.d. slyngel känner en stor glädje i att befinna mig på – 65 intervallet och att jag får klicka i den rutan. Alltså inte 66 – intervallet som det är min första tanke att klicka i. Inte så långt dit nämligen. Rent av nära nu. Fast inser såklart det löjeväckande i alltsammans. I känslan. Men det är som det är. Små glädjeämnen är också glädjeämnen. Dom griper man tag i. Måste nog göra det.

Ägnar mig ått pelletsinbärande på morgonen och skall nog fortsätta med det. Blir liksom som en semesterdag. Vore så skönt att ha all pellets inne och hela Hulkmaskineriet i ordning och redo att köras. Så vi satsar nog på det där denna dag. Låter koden ligga till sig och mogna. Hårdvaran också då såklart. Utan uppvärmda lokaler lär det ju inte bli så mycket innovativt arbete heller.

Att det går åt helvete konstaterar pressen med svarta rubriker. Självuppfyllande profetior det där. De fattigare blir fattigare såklart. De rika med. Men konsekvenserna är olika. De vet de fattiga (hur skulle dom inte kunna det) men de rika kan sällan ta in det. “Jobblinje” är deras dum dum dum mantra. Lösningen är alltid sänkta skatter för som som jobbar. Egoismens sladdriga flock. Som demoner väller de fram. Rotar i sina lådor och koffertar och hittar goda fascistiska läror som lyfts fram igen som föredömen. För där tros det såklart på allvar att det finns “bättre folk” och “sämre folk”. Att man föds in i det man är. Att de som är födda till att leda skall leda hela vägen in i evigheten. Lämplighet sitter i generna.

Han/hon/det/gud suckar såklart. Som han/hon/det/gud alltid har suckat över mänsklighetens dårskap. Vi som lever i ett paradis, ett vi inte har vett att vårda.