David Eskilsson startade Edeva för att bygga en intelligent fallgrop för fartsyndare. Tio år senare, med goda vitsord från svenska kommuner, söker hans företag nya marknader inom området smarta städer.
En Indisk nämner alltid hur imponerad han är av Sverige och alla våra uppfinningar. Ja jag hör det från andra håll också. Jag blir lika imponerad jag också varje gång jag läser en sådan här artikel. Fler sådan herr Tångring. Smart!
Ibland så längtar jag “hem” till Edsbyn. För att jag känner folk där mest. För att jag fortfarande kallar det där ställe “hemma” fast det inte varit det sedan 78 och knappt innan.
Men sen minns jag såklart hur mycket jag hatade det religiösa och allt fuskspel som florerade där i den där byn. OJ vad jag hatade alla de där religiösa idioterna. Skulle gjort det fortfarande, för de förstör så mycket bra. Svär sig till en kärleksreligion men har ingen aning om vad att älska är. De lägsta av människor. Putin och hans anhang är ett föredöme i jämförelse med de där.
Så jag behöver bara tänka på Jesus så avtar den där längtan till Edsbyn. Jag borde alltså tänka oftare på Jesus. Ja det borde man inse.
Fast jag har efter hand insett att det mesta av min längtan bort handlar om att inte älska sig själv, att försöka fly från den man är. Ja och det går ju inte eller hur? Sig själv får man dras med i med och motgång, hur illa man än tycker om sitt jag.
Man behöver en kram.
Då och då.
Liksom.
Sen kan man stanna där man är.
Kanske.
I en annan tid hade jag nog blivit luffare. Mitt sinne kräver det där “alltid på väg” annars kokar jag upp tryck och exploderar som högteknologisk uttråkad men dum bomb endera dan. Att alltid befinna sig på vägarna har jag en föreställning om skulle lätta på det där trycket. Pysa ut lite för varje steg efter en okänd väg.
I Los känner jag ingen. Eller många. Ja alla. Fast ingen närmare. Fyrtio år här tog mig inte längre. Svälj. Ja hårdsväljer gör man på den insikten.
Fast kullen. Den är min. Åtminstone den här delen där det stora gula huset står. Fast jag nu inte tror på det där att man kan äga kullar. Men en älskad plats är det. Men den kunde såklart finnas på vilken annan plats som helst i världen. Sammanhanget saknas. Kopplingarna leder ingenstans eftersom säkringarna gick för länge sedan och dom har ingen orkat byta. Om nu den sortens säkringar ens går att få tag på nu för tiden.
Det är som det är.
Regnar gör det i alla fall inte. JKsg, den ocoole är så trött så det bli rinte så mycket hur mycket jag än anstränger mig. DET irriterar. Jag VILL mycket.Men får ge efter för det där trötta. Men ingen skall i alla fall säga att jag inte försöker ändå. Ger inte upp. Inte ens som urtrött person. Nope.
Åtminstone inte idag.
Häller i mig kaffe. Från termos. Stål. Halvliter. Brukar rinna ner. Gift. Eftergift.
Som det är alltså. Nu skall jag fylla fyra säckar pellets i Hulkens hungriga käft. Sen skall jag leta den där energin inom mig igen. Försöka komma någon vart i arbetet innan vi kallar det här helg. Innan vilan. Sömnen. Släckandet av det trötta. Ja trött är jag. Mycket.
På plats 217 av 242 hamnar undertecknad i sin egenskap av “musikartist“, Den placeringen har jag inte svårt att förstå. “Min musik suger” som en “rockstjärna” från Ljusdal uttryckte det. Den kommentaren kanske sved när den gavs men var väl antaglig sann. Vad nu sanningen är för djur.
Men grejen är den att jag ha ringa problem med den där placeringen. Möjligen tycker jag inte att jag förtjänar ens den här “höga” placeringen. Man gör det man gör.
Men…
Om ni tittar på alla andra artister med popularitet = 0 så finns det väldigt många i den här gruppen som är värd fler lyssnare. Prova att lyssna så skall du få se. Du kommer att bli överraskad av vilka pärlor som finns här. Jag vill gärna kasta ut mig en idiotförklaring över mänskligheten som dissar de pärlor som väntar här.
Den andra siffran, följare, handlar om två saker. Hur cool man är. Ja och möjligen hur stor släkt eller vänskapskrets man har eller om man varit med på TV eller i radio. Samma som följare på Facebook, Twitter, Linkedin och sådan ställen alltså. Har egentligen inget värde alls. Men något vill man ju ranka efter.
Var inte ett får i fårskocken – gör något efter eget huvud en gång också. Varför inte idag?
Det snurrar till ordentligt ett tag här idag på kontoret. Måste ut och vandra lite för att återfå någotsånär stabil tillvaro. Vet inte varifrån den där snurrigheten kommer ifrån, men då och då är den över mig. Alltid lika otäckt. Men tar mig tillbaks till stolen idag och efter en timme är jag på banan igen. För mycket jobb och för lite sömn kanske? Vad vet man? Vanligt är det i alla fall. Fråga vilken distriktsläkare som helst.
Men när man överlever firar man med
Eftersom det inte finns bättre. Ja mycket som är lika bra såklart. Men gott humör det får man av gammal Deep Purple, även icke remastrad.
Annars har det varit mycket Bowie här idag. Bra han med.
Annars går dan. Den största bedriften är att definiera funktion kring en knapp som kopplar två meshenheter med varandra och utbyter nycklar. Jag har den här funktionaliteten i VSCP sedan tidigare. Men nu är det andra som gjort koden. Svårt att ta sig in i. Gammal gubbe tänker man när man kämpar sig in i hur dom har tänkt. Men till slut går det. Ett par timmar efter dagens stora snurr är det där på plats.
Nu skall OTA uppdateringar fungera på tre nivåer av noder. Sen tror jag att det här projektet är hemma. Ja i alla fall om man kodar på ett år eller sisådär. Det tar tid vettu. Är man två tar det ännu mer tid. Ja och är man tre, då blir det nästan omöjligt. Ja ni fattar. Ja och är man gubbe går det som det går ändå liksom. Sand blir det till slut ändå.
Fast är man fler blir det roligare. Ja och bättre. Till slut. Men man kan inte få allt. Fast vissa dagar misströstar jag över ensamheten och den stora singulariteten. Men har man nått en punkt där man kan lämna den här världen och allt bara fortsätter att fungera utan att någon ens blinkar. så har man ändå uppnått något. Kan jag trycka. Bättre att vara en kugge som finns att hämta kopia av i reservdelslagret än att vara en svårreparerad guldkugge som hindrar och försvårar när den går sönder och det är över.
Regn större delen av kvällen. Rikligt faller det. Ihållande. Tvättar mörkret. Fyller kraftverksdammar. Tvättar bilen. Skapar kodarväder. Läcker in i källaren. Hulken misströstar. Men blir inte ens blir om fötterna.
Imorgon skall det inte regna. Japp. Då kanske man kan gå ut. Finns saker som borde fixas där ute nämligen. Fixas av mig. Men det är svårt att hinna med allt. Serru.
Tolv grader varmt utlovas här imorgon. Det är varmt för November. Flädern får säkert någon ide om att börja blomma. Den är, som berättat, högst egensinnig på alla sätt.
Men det börjar bli dags att packa ihop här på kontoret. De eviga kvarsittarna och deras tid närmar sig. Det får man respektera. Jag har överträtt den tidsordningen allt för många gånger redan. Visar lite respekt nu som pensionär. Dags innan man själv äntrar de eviga kvarsittarnas skara.
