Month: November 2022

K fyller inte jämt förrän nästa vecka men har redan börjat släpa hem kassar med presenter. Jag känner att jag måste börja erbjuda hugade presentlämnare mina tjänster. Behövs det körkort för att framföra presenten eller om den är tung och det behövs bärhjälp så ställer jag gärna upp vid förfrågan…

Mins bilden på K’s pappa när han fyllde sextio. Han sitter där stolt och allvarlig i finstolen med ett hav av blommor omkring sig. Får försöka övertala K att ta en likadan bild nästa helg. Hålla släkttraditionerna vid liv så gott man kan skall man.

Fullmåne. Fast det var i förrgår på riktigt. Håller liksom i sig. Hänger som en strålkastare där på himlen. Lyser rakt in genom sovrumsfönster och söker ens själ. Planterar mångalenskap hos den som inte har alla hästar hemma. Min är alltså i farozonen. Jag ligger där nån timme och begrundar detta utan att kämpa emot.

Idag kod för hela slanten. Inne i det där tillståndet då det börjar koppla. Blir alltid lite nervös av det där andra mellantillståndet. Antagligen handlar det om att hjärnan har nog med att koppla ihop den där informationen och inte har ork att lugna mitt oroade sinne. Fast det här tillståndet älskar jag. Fast det är såklart bara flykt. Bort från tankar som kan ta dåliga vägar. När man är här finns det liksom inte rum för annat än det man sysslar med. All dålig självkänsla får stiga åt sidan.

Just det där med självförtroende och självkänsla, att det är två olika saker, är viktigt att ta till sig. Man kan ha utmärkt självförtroende men inte tro sig själv om en enda liten poäng ändå. Bäst såklart om de följer varandra. Själv har jag massor av självförtroende. Fast inte ett fullt glas med självkänsla.

Men lever gör man. En dag till. Hittar telefonen på hatthyllan när jag kommer ner till kontoret och precis skall till att placera morgonflinet mitt i ansiktet. Har inte saknat den. Men gläd åt ännu ett flin. Det är här jag vill vara.

Nu är K nerskjutsad till sitt. Det behövdes inget skrapande av rutor idag heller (även om det var nära). Tekokaren från Erikshjälpen är fylld med vatten och påslagen. Småfåglarna har fått lite påfyllning av havregryn indränkt i överbliven frityrolja. Dom älskar det! Letar säck med havregryn att köpa. Bulk. Tvåkilospåsar förslår inte länge åt våra vänner här på kullen. Vi får se hur det blir med solrosfrön.

David Bowie fyller högtalarna här nu. Jag känner mig redo. Tror jag. En dag man fått. Som man gläds åt. Det är bara att köra.

Det ramlar in en order. Det gör det nu för tiden till min förvåning. Den här gången känns namnet bekant. Ja platsen också. Ja och javisst är det Herr S-bugg. Programmeringskompis från Kanalvägen i Täby där i slutet av 80-talet. Vi gjorde magiska saker där. Den första kontokortsterminalen, det första modemet som strömförsörjdes från telenätet, det första Svenska Hayeskompatibla modemet. Videotex terminalen med trådlöst tangentbord som var föregångare till Internet och som man kunde hantera bankärenden och boka flygbiljetter med. Magi. Trolleri. Alltsammans.

Herr S-bugg var programmerarstjärnan där. Jag nybörjare. Det fanns inget kodproblem som han inte fixade. INGET. Ja och ofta var han inte färdig på långa v’gar med sina projekt ens dan innan leverans. Om han ens hade börjat koda. Det fanns ju så mycket annat roligt att pyssla med. Men det blev alltid leverans “in time” till slut. Nattkörarnas mästare var herr S-bugg. Kvalitet och snyggt.

Nu ramlar det in en order från honom till mig alltså. Ja och vi “pratar” lite. Han är ett år äldre än mig. Men håller också på för fullt som programmerande konsult. Mängder av trådlösa lösningar har kommit ur dom händerna. Såklart har inte han heller någon tanke på att sluta. “Det är ju så jäkla roligt“. Ja och vi är nog den generationens barn vi. Fick leka oss hela vägen in i döden. Sikna turgubbar vi är.

Jag måste kolla om vår chef från den där tiden bor kvar i Täby. Men det visar sig att han gick bort för två år sedan. Sorgligt såklart. Som chef ett stort föredöme. Han ställde stora krav och vi jobbade som fan där på kanalvägen och gjorde det med små löner. Men vi fick förtroende och ansvar (från dag ett) och växte med våra uppgifter. Det var också han som lärde mig om en styrelses ultimata sammansättning. Att man inte skall välja personer i den som är lik en själv. När man går in på det där styrelsemötet som VD och ägare så skall man vara rejält nervös för att presentera sina projekt. Vara beredd på mothugg. Få argumentera för det man tror på. När det är så blir slutresultatet alltid som bäst.

Saknad såklart. Han och H-G landade några gånger här på Lossjön med H-Gs flygkärra för att hälsa på när de var på väg till Jämtland där de hade ett ställe. Föräldrahem tror jag. Men allt sådant där avtar såklart när tiden går. Vi har inte träffast på många många år och nu alltså aldrig mer.

Men S-bugg har jag haft lite kontakt med. Ja med betoning på lite. Han är antagligen en av de bästa inbäddade programmerarna vi har i det här landet. Det tror jag fler håller med om. Alla de andra där var mästare dom med. Alla har satt sitt avtryck i ett embedded Sverige.

Magin från Kanalvägen 17 bär man såklart alltid med sig. Klyvyxan med inskription som jag fick när jag fyllde trettio av gänget där står fortfarande i källaren och är i fint skick. Borde kanske slipas för att få lite skärpa igen. Som en annan.

Men te upphällt här. Sista påsen. Sen skall man komma ihåg att ta med sig uppifrån. Vilket man aldrig gör. Och alltså får gå upp och hämta imorgon. En extra tur i trapporna. Men det är väl sådant som kallas motion. Ja och man får flina två gånger när man kommer in på kontoret på morgonen.

Skulle förresten helst velat haft en kaffe nu. Ja om man nu får drömma fritt en cappuccino. Men man skall orka gå upp och fixa sådant också då jag numera har noll kaffebryggare här på kontoret. Ja och UPP orkar man inte gå igen denna morgon. Har annat att tänka på. Provisioning. En enhet som startas upp i ett meshnät skall få nycklar och lite annat konfigurerat. Behöver en del tänk. Men nära nu att börja bygga. Tror det blir bra. Ja det tror jag. Har aldrig trott annat. Inte ens när det blivit dåligt. För när det blir dåligt är det vägen mot bra. Alla har bara inte fattat det. Att man bara rättar helt enkelt. Liksom.

Pellets inburen. Nu kan jag koda.