Gerald Engström, grundare av ventilationsbolaget Systemair, ingår i den nya gruppen som vill ta över Indiska.
Month: November 2022
Halleluja
Pelletsleverans!
Snövarning
Till och med Tysklönnen står där nu naken och blottad. Hen är sen, men när det händer ryker bladen. Tiotusen och tiotusen. Det tydligaste tecknet på var i årshjulet vi befinner oss som finns här på kullen. Fast Flädern har det inte lika lätt med vettet. Hen är som en sydeurope med hår och guldkedja på bröstet (troligen med fascistiska sympatier) som står där och solar sig i uppskattningen från andra växter, rådjur och människor och sen när minus tio drabbar kullen skriker på hjälp och på polis och tycker allt och alla är orättvisa. Då skall det minsann släppas blad och sugas tillbaks växtsafter i rasande fart men såklart är blad fastfrusna på grenar och växtsafterna tröga som sirap och mer i fläderns ådror där i det kyliga. Det blir alltid amputationer till våren. Ja och då skriks det minsann.
Det är regn över kullen idag. Fast man varnade för åtminstone snöblandat på väderleksrapporten. Undertecknad applåderar hårt för varje dag utan snö. Ja jag är ledsen Järvsö och andar vintersportorter. Här tänker jag bara på mig själv. Kommer aldrig göra annat. Vinterhatare. Jag. Ursäkta igen.
Fast Kung Bore vinner alltid till slut. Det vet man. Snart står man där i horisontella snöväder som bombarderar norrifrån och skrapar rutor. Jag har faktiskt inte skrapat rutorna en enda gång ännu i år. Ett under. Fast det har såklart funnits mornar när det behövts. Men de har helt enkelt inte sammanfallit med behov av fordon. Att det där skulle hålla i sig är då såklart bara en dröm typ de man när om hängmatta under palm på söderhavsö i februari.
Fast förra året gick vintern osedvanligt fort. Kanske för att livet var enklare i stort. Kanske var 22 en utförsbacke bara. Men gillade det. Ja utom på så sätt att man inte han med så mycket då. Men det verkar gälla år när vintern segar sig fram som en sköldpadda också.
Farsan skulle alltså blivit 100 i år. Fasiken så stolt och mallig han hade varit för det. Nu blev han lurad på trettio år av livet om det nu var dit han ville nå. Ja tjugonio. Fast jag är ganska säker på at han skulle haft det svårt med det skröpliga och svagheten. Skulle ta det där som en förolämpning. Vissa dör kanske bäst i blomningen av sina krafters dagar. För att det blir för svårt att anpassa självbilden till svagheternas knaprande på kropp och själ.
Tekoppen står här bredvid mig. Har innehåll i sig också. Tämligen full. Jag skall sippa i mig Earl Grey så sakta om en stund. Varför tröttnar man aldrig på vissa smaker?
Men med kodarväder så har jag såklart stor förhoppningar på den här dagen. Det bästa dagarna är ju de här med regnväder som inte har för avsikt att avta i brådrasket. Jodå snöstorm fungerar det också. Kombinerad med värme. Men idag alltså regn. Kodarväder.
Pellets skall förhoppningsvis levereras under dagen. Jag skall strax hälla i den sista säcken i Hulkens hungriga mun. Fast med de milda temperaturer som är så är det såklart inte lika spännande som det skulle kunna vara. När vintern är här på riktigt blir det där mer kritiskt. Man hoppas att tillverkare har fått ordning på sin produktion tills dess. Ja och att hamstrarna lugnar sig lite.
Vi låter dagen börja så.
Rätt mäktiga siffror
Nope. Det snöar inte. Det regnar. Man tror man är tillbaks i Stockholm. Nåja Täby. Samma höstkänsla. Plaskandet och mörkret härifrån till evigheten. Trotts det där är det den här tiden jag kan längta till stan. Månskensbönder och höststockholmare. Alltid i olika riktningar.
Men inte gör det något. Mörkret. Vätan. Man stannar bara inne. Vägrar att gå ut, precis som katten. Vänder där i dörren och letar istället upp en varm plats att kura ihop sig på och till slut mjukt och drömskt somna på.
Ännu en helg som det inte blir så värst mycket gjort under. Segt. Fast får godis och tårta så klaga kan man inte. Lite HURRA är det såklart över det. Nån jävla fördel skall det väl ändå finnas med att bli uråldrig i steg efter steg av hopplöst förfall.
Dåligt med ork idag. Tänker länge att det är lika bra att stanna i soffan. Läsa. Sova. Återhämtning. Men nu sitter jag ändå här nere. En skön miss Alvedon nedsvald i därför avsedd hala och en kaffe som tog samma väg tog mig hit. Men mycket har det inte blivit här nere ännu. Kanske blir det ingenting alls heller vad det lider. Men försöker man gör man i alla fall något. Det tror jag på.
Två namn kan jag skriva här och vips är en sökmotor hit och hämtar info. “Ulf Lundell” är den ene. En “Söderhamnsjournalist” den andre. Jag antar att det säger något om dom båda två. Att det inte räcker för somliga att bara googla på sitt namn längre som för oss andra bedrövliga narcissister i alla självbilders atomistiska förfall.
Grejerna i “studion” står och dammar igen. Kanske är det lika bra det. Men säljer väl inte av grejerna riktigt än. Kanske finns den enda kvarvarande riktigt sanna glädjen där? Fast inte så såklart. Den finns på fler ställen. Men den mest naivt sanna glädjen finns nog där. Den utan krav och förväntningar. Ändå så smyger sig sådant där på en. Eftersom man bedöms och rangordnas. Synd.
Men här är det dags att försöka göra lite nytta. Det finns en order att packa och sen lite kod att koda. Är såklart väldigt glad åt de där ordrarna. Inga stora pengar blir det men det är en start på något som jag inte vet vart det leder hur som helst. Ett återupprättande av någon slags identitet hos mig som dröjt sig kvar mot alla odds. Det behövs inte så mycket för att glädja en ocool gubbe numera. Men jag kan tycka det ändå är en bra egenskap man uppnått. Alltid något liksom.
Tro på dig själv!
BLE HAN P1 läsare
Så dimper dom ner då äntligen. Korten till HAN P1 BLE interfacet. Första test är om de passar i sin låda. Check på den. Nåja, ett av skruvhålen kan behöva justeras något. Men ser annars helt OK ut.
Öppet och fritt naturligtvis. Som vanligt. Jag har vigt ett liv åt att ge bort allt gratis.
Lite lagom sugen nu då att löda ihop och börja testa men sitter med kod. BLE-Mesh. Kanske hamnar också det på dom här korten vad det lider.