Jag har lovat mig själv att låta bli den där godisburken under veckorna. Lik förbaskat är jag där och nallar. Lite nall blir till mer nallande och så fortsätter det tills det är slut i burken eller nivån är så låg att jag inte med gott samvete kan ta mer. Då skall man veta att ocoola gubbar har rätt rymliga samveten på den där punkten.
Det går alltså utför.
Fast jag antar att man som missbruksperson kan ha mer bekymmer än att åka dit på godis och ett glas Coca Cola. Ja det är då ändå min 66 födelsedag så lite firande bör man kunna kunna sig.
Jag är generellt inte så mycket för födelsedagar. Det är inte som när man var barn nu när man har en massa konstiga siffror knutna till sin person som man inte vill kännas vid i sin ålder. Fast den 6/6 nästa år är man också 66. Det bör man fira. Kanske med att dricka blod. Synd att man är vegetarian…
Ute är det sju grader nu såhär klockan kvart över tio på kvällen. Galna temperaturer den 2/11 såklart. Speciellt här. Men pelletsleveranser som var lovade till imorgon och redan där var försenade har skjutits på till på måndag. Kris alltså. Fast vi får låna några säckar av en bunkrare som det verkar. Att temperaturerna är på ovanligt många plus hjälper såklart där också. Men man oroas över hur det här kommer bli senare i vinter. Det luktar problem om alltsammans. Hulken darrar av skräck. Är nära depression.
Förutom att packa i mig stora mängder sötsaker har jag programmerat hela dan såklart. Är i den där hjärntrötta fasen när jag inte vet vad jag gör. Inväntar hjärnans sortering och kopplingsarbete. Nästa vecka kanske. Jobbar på tills det händer och gör klart när poffen av klarhet kommer. Litar 100% på det där.
Det som jag aldrig skulle kunnat tro som pre trettioåring är att man skulle sitta är som post 65-åring och koda fortfarande. Då och där avfärdade man alla över eller nära femtio. Halshuggning var det väl. Det där avfärdandet håller jag nog fortfarande på med. Men man sätter liksom i halsen nu när man håller på så och kommer på att man själv är tio eller tjugo år äldre. Fast mest beror det på hur man pratar. Hur jävla bra man säger att man är. Det handlar mer om det än ålder i sig tror jag. Men just det där ett tydligt tecken på att man är en nolla. Finns inte en människa med verkliga och gedigna kunskaper som inte känner stor osäkerhet över sin kunskapsnivå. Borde vara själva definitionen på kunskapsinhämtning. X år på universitet. Noll tro på att man vet något. Fast efter studierna tror ju de flesta att man kan allt. Det tar ett år att inse att man inte kan ett skit. Ja och det får man ta till sig och förstå eller också får man bli projektledare så att man kan fortsätta tro på det där i lugn och ro och för sig själv.
Men sextiosex alltså. Nu sitter man här och tycker det rullar på som vanligt. Jag passar mig jävligt noga iof att försöka vandra in på eller utmana någon ung persons domäner. Framtiden tillhör dem såklart. Storverken kommer de också göra. Som alltid. Men man kan tänka att så länge man inte stör någon så kan man fortsätta. Dessutom sover väl de flesta av ynglingarna vid den här tiden på dygnet. Men med rätta eftersom dom kodar snabbare och effektivare. Men vattendroppen urholkar stenen till slut som vi alla vet. Ja möjligen inte en enda projektledare vet det. Jo Kurt. I Borås. Ha har läst om det där. Vem nu han är?
Jag har aldrig varit av åsikten att det var bättre förr. ALDRIG. För det var det inte. Bara annorlunda. Ja och ibland enklare. Jag handdisamblerade t.ex Commodore VIC-20’s rom (6502) i början av 80-talet och kunde förstå det mesta av det som kodats. Förutom att det var danande och lärorikt så var det såklart en meningslös syssla. Men idag blir varje försök bara ett sniffande på en liten liten pytteliten intressesfär. Om man ens klarar av att förstå allt som händer i den lilla världen. Ofta får man maska av och välja delar av det området också. För att mäkta med. För att kunna greppa.
Oundvikligt såklart en sådan här dag att inte känna och tänka på att man ÄR gammal. Att det inte finns tid för allt man vill kvar av livet irriterar mig såklart. Annars tänker jag inte så mycket på ålder. Gör det jag alltid gjort. Det jag vill. En ynnest såklart.
Jag kommer släpa mig ner hit till kontoret så länge som jag tycker det är roligt. Jag kan annat också. Skulle kunna göra annat. Men det är det här jag VILL göra just NU. Enkelt och självklart.
Imorgon är en annan dag i samma liv. Jag har aldrig krävt mer än de där dagarna. Ja inte ens krävt. Önskat. Fått en bunt. Hoppas på fler.
Kram
