Day: 10 November 2022

Det snurrar till ordentligt ett tag här idag på kontoret. Måste ut och vandra lite för att återfå någotsånär stabil tillvaro. Vet inte varifrån den där snurrigheten kommer ifrån, men då och då är den över mig. Alltid lika otäckt. Men tar mig tillbaks till stolen idag och efter en timme är jag på banan igen. För mycket jobb och för lite sömn kanske? Vad vet man? Vanligt är det i alla fall. Fråga vilken distriktsläkare som helst.

Men när man överlever firar man med

Eftersom det inte finns bättre. Ja mycket som är lika bra såklart. Men gott humör det får man av gammal Deep Purple, även icke remastrad.

Annars har det varit mycket Bowie här idag. Bra han med.

Annars går dan. Den största bedriften är att definiera funktion kring en knapp som kopplar två meshenheter med varandra och utbyter nycklar. Jag har den här funktionaliteten i VSCP sedan tidigare. Men nu är det andra som gjort koden. Svårt att ta sig in i. Gammal gubbe tänker man när man kämpar sig in i hur dom har tänkt. Men till slut går det. Ett par timmar efter dagens stora snurr är det där på plats.

Nu skall OTA uppdateringar fungera på tre nivåer av noder. Sen tror jag att det här projektet är hemma. Ja i alla fall om man kodar på ett år eller sisådär. Det tar tid vettu. Är man två tar det ännu mer tid. Ja och är man tre, då blir det nästan omöjligt. Ja ni fattar. Ja och är man gubbe går det som det går ändå liksom. Sand blir det till slut ändå.

Fast är man fler blir det roligare. Ja och bättre. Till slut. Men man kan inte få allt. Fast vissa dagar misströstar jag över ensamheten och den stora singulariteten. Men har man nått en punkt där man kan lämna den här världen och allt bara fortsätter att fungera utan att någon ens blinkar. så har man ändå uppnått något. Kan jag trycka. Bättre att vara en kugge som finns att hämta kopia av i reservdelslagret än att vara en svårreparerad guldkugge som hindrar och försvårar när den går sönder och det är över.

Regn större delen av kvällen. Rikligt faller det. Ihållande. Tvättar mörkret. Fyller kraftverksdammar. Tvättar bilen. Skapar kodarväder. Läcker in i källaren. Hulken misströstar. Men blir inte ens blir om fötterna.

Imorgon skall det inte regna. Japp. Då kanske man kan gå ut. Finns saker som borde fixas där ute nämligen. Fixas av mig. Men det är svårt att hinna med allt. Serru.

Tolv grader varmt utlovas här imorgon. Det är varmt för November. Flädern får säkert någon ide om att börja blomma. Den är, som berättat, högst egensinnig på alla sätt.

Men det börjar bli dags att packa ihop här på kontoret. De eviga kvarsittarna och deras tid närmar sig. Det får man respektera. Jag har överträtt den tidsordningen allt för många gånger redan. Visar lite respekt nu som pensionär. Dags innan man själv äntrar de eviga kvarsittarnas skara.

Så…

Godnatt!

Läsdags.

Jag har bra bok. Har du!?

Viktigt.

Liksom.

K fyller inte jämt förrän nästa vecka men har redan börjat släpa hem kassar med presenter. Jag känner att jag måste börja erbjuda hugade presentlämnare mina tjänster. Behövs det körkort för att framföra presenten eller om den är tung och det behövs bärhjälp så ställer jag gärna upp vid förfrågan…

Mins bilden på K’s pappa när han fyllde sextio. Han sitter där stolt och allvarlig i finstolen med ett hav av blommor omkring sig. Får försöka övertala K att ta en likadan bild nästa helg. Hålla släkttraditionerna vid liv så gott man kan skall man.

Fullmåne. Fast det var i förrgår på riktigt. Håller liksom i sig. Hänger som en strålkastare där på himlen. Lyser rakt in genom sovrumsfönster och söker ens själ. Planterar mångalenskap hos den som inte har alla hästar hemma. Min är alltså i farozonen. Jag ligger där nån timme och begrundar detta utan att kämpa emot.

Idag kod för hela slanten. Inne i det där tillståndet då det börjar koppla. Blir alltid lite nervös av det där andra mellantillståndet. Antagligen handlar det om att hjärnan har nog med att koppla ihop den där informationen och inte har ork att lugna mitt oroade sinne. Fast det här tillståndet älskar jag. Fast det är såklart bara flykt. Bort från tankar som kan ta dåliga vägar. När man är här finns det liksom inte rum för annat än det man sysslar med. All dålig självkänsla får stiga åt sidan.

Just det där med självförtroende och självkänsla, att det är två olika saker, är viktigt att ta till sig. Man kan ha utmärkt självförtroende men inte tro sig själv om en enda liten poäng ändå. Bäst såklart om de följer varandra. Själv har jag massor av självförtroende. Fast inte ett fullt glas med självkänsla.

Men lever gör man. En dag till. Hittar telefonen på hatthyllan när jag kommer ner till kontoret och precis skall till att placera morgonflinet mitt i ansiktet. Har inte saknat den. Men gläd åt ännu ett flin. Det är här jag vill vara.

Nu är K nerskjutsad till sitt. Det behövdes inget skrapande av rutor idag heller (även om det var nära). Tekokaren från Erikshjälpen är fylld med vatten och påslagen. Småfåglarna har fått lite påfyllning av havregryn indränkt i överbliven frityrolja. Dom älskar det! Letar säck med havregryn att köpa. Bulk. Tvåkilospåsar förslår inte länge åt våra vänner här på kullen. Vi får se hur det blir med solrosfrön.

David Bowie fyller högtalarna här nu. Jag känner mig redo. Tror jag. En dag man fått. Som man gläds åt. Det är bara att köra.