“Nothing in life is to be feared, it is only to be understood. Now is the time to understand more, so that we may fear less.” -Marie Curie
Categories
Dagens VO.
Day: 5 December 2022
Categories
Kodarmusik
Tänk vad många studiomarodörer som vid mixerbordet skulle vilja massakrera gitarren i den här låten. Det enkla är det vackra. Man måste lära sig det. Blond eller inte blond.
Fast vad vet jag om sådant. Tänkte inte på det… Liksom.
Categories
A day at the races
Så har en dag gått fast den inte ens är klar, färdig och avskriven. Det blev annat idag. Skitgöra men måste-göra. Som det är. Hoppet står alltså till morgondagen. Storverken får vänta tills dess.
Arne, vandraren går förbi. Vi har vinterhatandet gemensamt men vi faller båda till föga för det vackra. Så vi jublar gemensamt en stund över det vintervackra innan han vandrar vidare. Känner du inte Arne så ger väl filmen Tuppen en ganska bra bild av honom – även om han nu inte fick huvudrollen i just den filmen.
Imorgon sophämtning. Ännu en dag alltså då det händer spännande saker. Man måste dra tillbaks den bruna tunnan. Jodå. Det är ett omväxlande och spännande liv här på kullen.
Skattemyndigheten skriver och meddelar att dom inte vill ha någon skatt av den ärovördiga Grodan i år heller. Naturligtvis hade jag gärna betalat lite skatt för att bygga på det gemensamma. En självklarhet. Allrahelst när det inneburit att den där Grodan ifråga då hade tjänat pengar. Pengar som den gröne kanske delat med sig av med mig. Men zip och noll och ingenting i år heller alltså. Någon slags livshistoria det där också. Åtminstone på sistone.
Fast en order ramlade in idag också. Var och en av dem är ett litet steg framåt för en som inte vill gå för fort eller med för stora steg, som är rätt nöjd med lite då och då.
Tror jag.
Jag har besett Färila idag med. Dock utan Pizza. Men fick en kexchoklad för mina vackra örons skull. Jo, fick såklart betala för den. Som alla andra får. Det där med öronen hittade jag bara på. SÅ vackra är dom inte…
Tittar länge på en film där det enda som hände var Medelhavsvågor som slog mot land. Det var inte ens några stora vågor. Men jag tror att jag skulle kunna sitta på den där stranden och studera dom och inte göra något annat eller det minsta lilla pillevitt under en månad utan några problem. Frågan är då varför jag inte ger mig hän och gör det. Den friheten innehas faktiskt. När man inser det så hisnar sinnet lite. Ja rent av mycket. Shhhhhiiiiish… Liksom.
Bloggen fortsätter med höga besöksantal. Har ingen aning om varför. Det är ju ändå bara sandkonst. Kanske till och med ännu ett misslyckande. I alla fall om man jämför med Blondinbellas blogg. Om hon nu har någon. I så fall jämför med den hon hade förr. Eller välj valfri influensers medium. Jag tittar på. Det blir som det blir. Har inget behov av att vara etta.
Synd att man inte fick något av tävlingsmänniska i sig. Då hade man i alla fall velat vinna och lyckas. Nu blev det som det blev. Man åker med. Utför.
Strax före nio ikväll hände något som synes. Jag tror det är tomtarna.
Nu skall jag vänta in en tvättmaskins terminerande pipande. Sen skall jag lägga mig och sova den tröttes sömn. A day at the races. Det tröttar ut. Tamefan!
Hacke hackstpett serru!
I slutet av varje år kör öppenkodsprojektet KiCad en insamlingskampanj för att finansiera det kommande årets utvecklingsarbete. Fram till 7 december matchar Digi-Key donationerna med lika mycket pengar.
Source: Digi-Key sponsrar kretskortsverktyget KiCad – Elektroniktidningen
Categories
Storherre
Här ligger en man som misslyckades med allt
(…men hade ganska skoj under tiden..)
Jag vaknar vid fem. Märker att det inte finns några utsikter om att somna om. Slår lite motvilligt på det jag pretentiöst kallar tankar. Det där med att gå upp vid fem och äta frukost får väl vänta till efter sjuttio ändå. Någon självaktning får man ändå ha vid sextiosex.
Men med tankar påslagna. Jo en enkel operation förresten. I mitt huvuds flöde har alltid svårigheten varit att inte slå på dom. Hålla emot störtfloden. Ja och försöka filtrera. Men påslagna så tänker man.
Funderar på livet. Allt man gjort. Vid sextiden kommer jag fram till meningen som inleder det här inlägget efter att ha gått igenom livet kronologiskt. Inte har man lyckats med mycket inte. Det är rent av sorgligt. Men roligt har man ju också haft. Rätt ofta. Så orden inom parentes måste ju med som slutomdöme också.
Det är rent av synd att man inte vill ha varesig begravning eller sten när man kommer på saker som man velat skriva på “sin” sten. Fast “skriva” i mitt fall… Vore väl bättre med någon Bluetooth annonsering. Men med tanke på övrigt i liver så skulle det väl inte fungera. Eller bli förbjudet. Eller något.
Fast har så många förlagor till den där virtuella stenen nu att det skulle behövas en stor en. Sten alltså. En storherresten. Ja och någon måtta får det ändå vara. Så jävla märkvärdig har jag aldrig ansett mig vara.
Låter det bittert. Säger nog mer om dig än mig isåfall. Så som diagnoser om andra ofta är. Man behöver inte gräva ner sig för en möjlig version av avslutstext. Inte för mycket annat heller. Jag må tycka synd om mig själv ibland, men det är i alla fall mitt fel alltsammans. Ja och att tycka synd om sig själv är ändå bara ett beslut man gör. Enkelt att besluta sig för annat om man känner för det. Så enkelt som att sätta på en Metallica-låt på högsta volym.
Fast det där tidiga vaknandet gillar jag inte speciellt mycket. Tycker att det verkar inträffa oftare och oftare. Det är ju skönt att sova. Speciellt på morgonen. Så då borde man alltså passa på att sova då. Men går det inte så går det inte. Det inser var och en. Problem som uppstår är att det blir för få timmar sömn. Fem h är min gräns. Under det slår det tillbaks någon gång under dan. Fast som pensionär skulle man ju såklart kunna lägga sig då då såklart. Med gott samvete. Men försök att förklara det för den lille slavdrivaren på höger axel.
Ute håller det på att ljusna. Det är tretton grader kallt och allt är djupfryst där ute. Har jag sagt någon gång att vinter det gillar jag inte. Jo kanske. Men vackert är det.Jävligt vackert. Som en dröm. Helt säker är jag också på att var det inte snö och vinter så kulle man ha saknat eländet. Människosläktet är av ett konstigt slag.
Men har man misslyckats med allt hittills så är det väl dumt att sluta med det nu. Så låt dagen ha sin början.
(…med en sipp Earl Grey såklart… Han lyckades ändå rätt bra den gode Earlen men som vanligt var det väl någon annan (lägre person) som misslyckades åt honom…)