Får man tillbringa en hel helg inuti slöandets själva väsen? Antagligen inte. Men det blir inte så mycket den här helgen. Ingenting alls egentligen. Jo en mördad och därtill stulen gran, julstädning för fridens skull. Men mest vila. Slöande helt enkelt. Skönt ingenting.
Kanske är det mildheten, temperaturdroppet, omidvinterkänslorna som triggar detta slöande. Eller är det kanske bara som varje annan trött helg. Eller som ett liv levt i slutskedet?
Katterna är i alla fall med på det hela. Sover bort vintern. Enda avbrotten där från stora vilan är mat och toalettbesök.
Men nu nedkommen till kontoret. Nedkommen hit är det musiken som jag saknar mest. På med den. Fortfarande Thundermother som känns på riktigt. Heja tjejer! Bajsa på er fisgubbs som säger att det inte duger!
Att pulsa upp i snön på berget, duckandes under alla snölegor är ändå speciellt. Det är en alldeles speciell tystnad i skogen den här tiden på året. Sen är det alla spår som talar om liv som fortgår och framförallt pågår i allt detta. Men hugga gran gillar jag alltså inte. Vill se dem stå kvar där och växa till sig. Det är bara så. Så onödigt alltsammans. Men sen har vi familjefriden som skall ha sitt också. Nedröstad i det där. Tre mot en. Man får alltså mörda eller blunda när andra gör det åt en.
Farsan brukade åka ner med en gran till sina systrar i Täby en bit före jul. En resa fram och tillbaks dit bara för det. Det fanns en speciell känsla där mellan syskonen. Fantastiskt. Fastrarna där nere hör verkligen till julen för oss också. Men borta nu sedan länge. Mycket av min kärlek till böcker finns där tack vare dom. Musiken kommer från samma syskonskara, men från en farbror. Orden är mormors. Det tekniska finurliga har vi burit på i generationer. Barnen bär vidare på det där. En rolig upptäckt vara att se att det där fanns också i en en Amerikansk gren av släkten. Fri val tror vi… Kanske är det mer gener som avgör våra val än vi tror.
Har faktiskt fixat två halvt igentäppta avlopp också i helgen. Om jag tänker på det alltså. Men standardsysslor och underhåll det där som väl inte tar sig så jäkla långt bort från den allmänna slöheten.
Problemet med att slöa är att man blir trött. Alltså är min högsta önskan just nu att få gå och lägga mig. Men sitter kvar här på kontoret några timmar så framstår jag i alla fall som skapligt ambitiös.
Musik eller “musik” har det inte blivit någon producerar. Kallt i studion nämligen. Man sätter sig inte där när det är under tio grader där ute med dagens pelletspriser. Ren självbevarelsedrift. Finns säkert flera som uppskattar det. Men inte jag då.