Vintersolstånd. Exakt nu 22:47. Mörkare än såhär blir det inte. Möjligen tillfälligt eländigare i någon bister och isig snödriva. Men från och med med nu seglar båten söderut och vi med den. Rop av “HURRA” rullar ut över nordiska landmassor. Mot ljuset.
Att immateriella tillgångar har ett värde har faktiskt börja nå även små företag. Dock kanske inte till revisorsledet som fortfarande tycker att det där bränns. Men alla steg i den här riktningen är av godo.
Fler än 100 nya figurer har upptäckts i och runt den fornfyndsrika Nascaslätten i Peru. Förhoppningen är att fynden ska bringa klarhet kring de mystiska konstverkens härkomst.
Source: Forskare hittar över 100 geoglyfer i Peru – 2 000 år gamla
En kvinna har dött efter en krock mellan en lastbil och en personbil i Ovanåker, rapporterar SVT Nyheter.
Source: Senaste nytt – Kvinna död efter krock
Tyvärr klarade sig inte kvinnan som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Sorgligt! Mycket sorgligt.
Med en handlingslista tjock som en telefonkatalog (kan man använda en sådan som referens fortfarande?) beger jag mig mot Bollnäs i ottan. Hem kommer jag inte förrän mörkret har lagt sig sedan någon timme men med bilen full och listan avbokad in till sista bock.
Julhandling.
Man tror att man är ensam om att ta sig för en julhandling såhär en vardag några dagar före jul. Men icke! Resten av Sveriges pensionärer och andra dagdrivare har kommit på samma tanke och nu trängs vi och krockar med våra kundvagnar så det skramlar och muttrar onda anti god jul ramsor åt varandra. Man kan kräkas på alltsammans. Såklart.
Vid halvtid köper jag mig en hamburgare. Jo Haloumi. Vegetarisk. Men god ändå. Stoppar i. Fyller upp. Rör mig vidare.
Ishalka på morgonen. Ja vi snackar is. Ren is. När jag kommer farande där i Alfta är det stopp och så kommer en traktor och sandar. Det har varit en olycka. Ett släp som fått sladd på en lastbil och en bil som kör in i det och blir totaldemolerad. Jag ser bilen senare och undrar hur någon kan överleva den smällen. En förstörd jul och julfrid bytt mot livskamp och oro . Radion meddelar att en person är svårt skadad, fraktad till sjukhus med helikopter, men vid liv.
Kämpa tänker man. Håller tummar. Som om det räckte.
Fast det hjälper aldrig hur försiktig man är själv. Jo lite såklart. Men andra medtrafikanter och slumpen är alltid lika farliga. Det finns en tendens att alltid leta en ansvarig nu för tiden. Men saker händer. Det går åt helvete oftare än det går bra. Hur mycket åt helvete det går är bara styrt av slumpen. Olyckan är om man så vill normaltillståndet. Vi kanske skall leta syndabockar till våra framgångar istället. Bura in de ansvariga om vi kan hitta dom. Så kan vi ju inte ha det. Inte om det “skall gå åt helvete i alla fall”.
Men whisky finns i huset igen. Oj vad länge sen sist det var. Visserligen en billig sort i plastflaska.Men jag är inte kräsen av mig. Måste man vara det?
Nu sitter jag här på kontoret och inser att jag inte ens fått en kopp kaffe idag. Skandal såklart. Men var för snål på hamburgerhaket för att beställa en mugg a nio kronor. Inser hur dumt det är först här och nu. Dricka kaffe nu den här tiden är liksom nära självmord om man tänkt sig att få sova åtminstone en liten stund i natt. Så spar tills imorgon. Kastar mig på det där då.
Men interagerar i alla fall med människor idag. Bäst är personalen på ICA i Edsbyn och på Coop i Bollnäs. Jodå ost och utcheckning på ICA i Bollnäs går inte av för hackor heller. Men i Edsbyn går jag som vanligt ut (efter två besök) med en go känsla i magen. Man är lite extra allt där som personal. För mig betyder det där allt. Jag som inte möter så många andra. Jag kan tänka mig vad det betyder för den som inte har någon alls omkring sig. Mitt pris går till de här människorna. Som är glada, slänger iväg ett leende, är närvarande och har själar som jag vill krama och hålla om. Länge.
K kommer hem med julklappar som ramlar in från kunder och vänner. Jag är säker på att hon förtjänat varenda en. Lika säker som jag är att jag har förtjänat mina noll. Men noll är underskattad som företeelse. I noll finns det eviga livet. Börjar man klättra på ett, två, tre och sådant där kan man börja tro att man är någon. Då kan det gå illa. Tro mig.
Men nöjd med min dag. Till och med det elektriska ljuset på kyrkogården brinner fortfarande sedan det senaste batteribytet. Det är vad jag hoppats på efter att ha moddat det lite. Ett ljus för så många som står där och lyser. Fast det står på morsan och farsans grav så är det till också för alla andra kära som finns på den här kyrkogården och på andra kyrkogårdar. Ett ljus för att minnas de som betytt något. Viktigt att aldrig glömma.
Nu skall jag förbereda lite för imorgon. Jo tänkte koda några rader då såklart. Tar jag tag i allt det där andra som hela tiden måste fixas så kan jag kanske komma igång på riktigt redan på morgonen. Lyckan. Det kan inte hjälpas. Det är där den är. Fast på en massa andra ställen också såklart. Lycka känner man väl över att kunna handla som jag gjort idag. Att man kommer iväg och kommer hem helskinnad. Lycka är inte så komplicerad som många försöker får den till. Den finns där i överflöd om man vill se den. Gratis dessutom. Noll spänn kostar den. Om man vill ta emot.