Month: January 2023

Söndag. Sent om sidor börjar veckan. Kallt. Minus sjutton i morse. Man huttrar. Häller i den sista pelletssäcken i Hulkens gap. Beställer två pallar till. Leverans imorgon. Mycket vinter kvar ännu. Många pallar till skall in i Hulkens hungriga gap. Dyrvinter.

Men det blir lite ljusare för varje dag som går. Hoppet finns där i ljuset. Tittar man ut nu kan man inte riktigt förstå att allt där ute om några månader är grönt och frodigt. Att livet återvänder och skämmer bort oss igen med sitt obegränsade överflöd. Jodå, brukar titta på träden under sommaren också och med alla vilja jag har försöka frammana hur alltsammans ser ut under hösten, utan blad, och under vintern, snötäckt och kylslaget. Men det fungerar aldrig riktigt. Man är fast i sin årstid.

Här i huset har vi väl i princip gått i ide den här helgen. Att döma av trafiken utanför så verkar det ha gällt resten av byn också. Men det är skidtävlingar. Losborna älskar alla de där vintersporterna och är oanträffbara och innesittande när de pågår. Ren beundransvärd kärlek till vintersporter är det där. Själv är jag alltså för frysen för att riktigt ta det där till mig. Bara att se snö gör att jag börjar huttra. Det är därför jag sitter med ryggen mot fönstret.

Fast nog kan jag känna ett litet sug ibland efter att spänna på sig skidor och ge sig ut allt. Planmark tror jag. Fast backarna var ju härliga såklart. Men brutet finger, bruten arm och ledband i ben, tre säsonger på varandra, talar väl sitt tydliga språk. Nästa gång går det illa. I alla fal tolkade jag det så där i den åldern. Fast man har väl blivit försiktigare och lugnare till sinnet nu för tiden så kanske… Fast å andra sidan är man ganska mycket skörare också.

Troligen håller jag mig inne bland datorer och lödkolvar totts allt.

Säkerheten först.

Snorar gör jag såklart. Evighetsförkylningen har tagit mig i nacken och föser mig framför sig. Men det är sådant där som man får stå ut med. Det finns värre krämpor. Tror jag.

Men nu börjar min vecka. Japp, jag tänker uträtta storverk denna vecka också. Ja eller beroende på perspektiv sand som rinner mellan fingrarna. Det där med perspektiv är viktigt. Sand är allt som återstår till slut ändå. Men gott nog åt alla utom uppnäsorna som alltid dör giriga och fullständigt och evigt otillfredsställda.

OK det är fredag. Inser såhär vid halv sex att jag inte kommer att hinna mer den här veckan. Får ta upp det här igen på söndag kväll när det är dags att äntra kontoret, stolen och den rostiga kodarrustningen igen.

Men ändå nöjd med veckan. Interface för konfigurering. Tar en jäkla/himla massa tid. Men måste ju finnas där ändå. Så det är bara att knappa på. Som vanligt. Men nära nu alltså. Någon dag till sen kan man ta tag i lite roligare grejer. Man kan dock vara säker på att man hamnar i en sådan här knappa-på-med-samma-sak-i-för-många-dagar situation snart igen. Det är det enkla som är det svåra. Det tråkiga jobbet som skiljer getter från får… eller är det män från pojkar. Nåja. Rätt lika.

Blir det klart ute så glöm inte att titta på kometen nu i morgon eller i övermorgon. Kolla mot Karlavagnen så syns den nog. Är det molnigt så är det bara att ha tålamod och vänta 50000 år tills nästa passage och hoppas på klart väder då. Grön.

Morgondagen tänker jag tillbringa på soffan. Åtminstone förmiddagen. Butterkaka. Bok och ett täcke. Det finns sannolikheter för att jag somnar ifrån alltsammans en stund. Men gör det med gott samvete. Har inte vett till annat serru.

Ikväll kanske en whisky. Plastflaska. Kanske lite väl billig säger eftertankens bistra klokhet. Spritig. För. Men jag är inte så jävla dyr och märkvärdig jag heller så den skvätt som är kvar skall nog gå i den med. Sen får man väl prova en annan sort nästa gång. Inte är det väl så jävla noga. Eller hur uppnäsor fast och nu alltså upprörda i singlemaltlandet.

Men man skall orka hälla upp. En hel fyra. Kanske gör man det. Kanske inte.

Men brasa kan vara bra att ha. Ved bör alltså tas med upp för alla trapporna. Det är lite av veckans utmaning. Men inte mycket går upp mot en skön och varm och mysigt sprakande brassa där i öppna spisen. Ja vi har två så vill man ha stereo så går det också bra. Jo spis också Så fyra eldar kan man ha igång om man räknar med Hulkens eviga frustande. Men eftersom jag inte har allt för stora krav nöjer jag mig med Hulken och den öppna spis som befinner sig närmast mig själv.

Sen finns det ju dom som inte eldar i öppna spisar för att det är så jäkla oekonomiskt. Japp och rätt, för det är det ju. Men människor som bara tittar på världen på det sättet är människor som det är väldigt synd om. De må ha mest pengar på banken men minst möjliga liv kvar varje puttrande dag. Njut lite istället. Lagom. Vänner. Dagarna man inte kan det kommer ändå. Man behöver inte provocera fram dem. Icke alls.

Men alla gör såklart som dom vill.

Hur skulle det annars se ut.

Dras fortfarande med evighetsförkylning. Min metod just nu är att ömsom ignorera den och ömsom skratta åt den. Det hjälper inte mycket. Men något skall man ju göra ändå. Det kanske bara är så här det är at vara i en gubbe i min ålder. Man kanske vänjer sig.

Eller inte.

Gitarren står fortfarande bredvid mig här på kontoret. Även om det alltid är något så har den inte ens blivit stämd. För gitarrer gäller nämligen det detta bistra faktum att de vill bli stämda. Vi människor är ju i allmänhet inte så förtjusta i det. Men en dag hörsammar jag. Sätter mig och klinkar lite.

Eller inte.

Helgen skall bli riktigt kall. Men jag räknar kallt med Hulken. Pratar man snällt med honom så brukar han kunna pusta och frusta på så att även den kallaste dag knappast märks inomhus. Det kostar såklart en del. Vansinnigt mycket rent utav. Men det finns ingenting man kan göra åt det. Elanvändarna får såklart sitt stöd. De belånade också. Man skall väl egentligen göra som massorna gör. Gå den säkra vägen. Massorna kan liksom inte fall. Får inte falla. Men å andra sidan fria är dom inte. Det bara ser ut så. Ja och de tror det rent utav på det själva.

Men återstår gör alltså att önska en trevlig helg. Ni är fortfarande rätt många som läser bloggen. Har ni testa Facebook? Det skall visst vara bra har jag hört. Låt för tusan Meta tjäna några kronor. Stackarna.

Hur blev det nu med den där önskan. Ramlade per automatik in på lite gubbgnäll. Som om det skulle förvåna någon endaste enda. Eller “endaste ända“. “Gu’ vad kul” Eller hur?

Ha nu en underbar helg! Lev! Livet varar inte för evigt. Har vi otur är det här vår sista helg. Inte vill vi väl att den skall vara vanligt sjaskig och trist medioker. Nope. Icke! Mer disko…