Bloggen har hakat upp sig på 3/1, men jag skriver på i alla fall jag. Skitsamma. Klådan, skrivklådan skall bekämpas.
Besåg Bollnäs idag. Snöigt. Åkte hem igen. Lika bra det kändes det som. Fullt med fjällturister överallt. På väg åt endera hållet. Vilda blickar.
Men tände ljus på kyrkogården som vi tänkte tända på julafton. Saker blir inte alltid som man tänkt. Man får anpassa sig. Kommer igenom ett dussin namn på dem som saknas oss när vi står där. Men Ovanåkers kyrkogård bär på dödens kyla och där står man inte och funderar någon längre stund om man vill överleva en vistelse nära älven som söker havet.
Hemma. Trettonhelg. Snart. Jag. Fortfarande ganska seg. Får ta det lugnt. Vila. Film. Bok. Som det är. Ställer in studiotid. För kallt. För lite ork. Behöver jag fler ursäkter? Nope. Alla nöjda med ingen musik härifrån. Synd att det är så. Men ingen press. Så bra kanske ändå. Musiken har gett mig allt ändå. Hur skulle man kunnat leva utan det där?
Så härifrån blir det inte så mycket kontor. Möjligen några turer för att hämta upp katten som har mer pli än jag. Men på söndag hoppas jag att jag pigg och fräsch sitter här igen, redo att förändra världen. Nåja är det väl bäst att tillägga. Det är och blir som det blir.
Passionen – följ den!
