Categories
Betraktelser & Berättelse

Hoa hoa haha

Alltså. När man får det där SMS’et om att det är dags att köra backuprutinerna och man redan har klarat av dom ja då jävlar har fredagen börjat bra. Långnäsa åt de automatiska systemen. Seger. HURRA.

SMS tänker du. Om backup? !!! ??? Finns det inte automatik för sådant. Jo. Javisst. Har försökt köra allt automatiskt. Men då glömmer jag bort att det där sker efter högst tre dagar. Sen upptäcker jag tre månader senare att något hände och allt slutade fungera dag fyra. Alltid dag fyra. Vad är det med dag fyra. Då är det vanligtvis för sent för den upptäckten dessutom. Man får gråta sig igenom en återställning som tar tre dagar. Manuellt alltså. Men hopp finnes. Efter fyrtio år kör jag numera i alla fall momsrapporterna per automatik. Förväntar mig iof att det skall gå åt helvete där när som helst också. Men än så länge har varken revisor eller skatteverk klagat.

Hälsingetopp ute. En annan av fredagsmorgonens avklarade uppgifter. Nu kan jag börja koda. Och oj s¨å jagh längtar dit. Den här veckan har varit ett riktigt produktivt monster. Så¨där som vissa märkta veckor är. Veckor som borde sparas och hyllas i lådor av guld.

Men massor kvar. Jo jag skulle kunna bryta här och släppa en av produkterna. Men kan inte motstå den där goda känslan av att göra rätt. Alltså fixa basfunktionerna för flera projekt. Få något solit som spar tid i slutänden.

Ja det där skiter ju du i såklart.

Lugn. Det gör alla andra med.

Men inte jag då alltså. För mig är det ett liv och ett livsprojekt. Det är det här jag vill göra.

Ute blåsigt. Det är tur att man bor på en kulle och inte är på fjället. Men det skall tydligen lugna ner sig under dan. Elnätet står pall. Så var det inte tidigare. Det går framåt.

Solen är tillbaks. Med besked. Som man har längtat efter det. Men stora skolfönster åt söder och vårlig sol är ingen god kombination. Inte om man sitter och tittar på datorskärmar hela dagarna. Man blir nästan irriterad. Ja måste dra för persienner. Fast det är det sista man vill. Egentligen. Men ibland måste man ta tuffa beslut. Om man är tuff.

Så nu sitter jag här i halvmörker. Skit är vad det är. Man borde gå ut. Sätta på sig ett par skidor. Fara iväg.

Men det gör man inte.

Men klockorna tickar på här. Man har en fredag att ta sig igenom. Imorgon helg och lördag. Åtminstone förmiddagen tänker jag avnjuta i grön IKEA soffa med god bok. Varför inte liksom. Sen får vi se var resten av dagen tar mig. Inte mot Melodifestivalen i alla fall. Den är väldigt petrifiera i mitt sinne. Men går såklart inte att undgå eftersom det skrivs mer om den än om +20000 döda i en jordbävning och blodiga krig som pågår. Tillsammans och ihopräknat. Galenskapen.

Så koda för framtida segrar. Ja troligen inte. Jo koda. Men det där med segrar. Det blir mest sand här. Men i “NU” finns en seger om man bara tillåter sig att njuta av “nu”. Och egentligen är det väl bara “nu” som existerar. Ja “existerade” eller hur det blir. Är ju lite flyktigt till sin natur det där “nu”et. Men med gokänsla i magen går det att leva med sand i maten också som en gubbe på en kulle i Los en gång sa. Ingen har ännu lyckats klura ut vad han menade med det där…

Den här är till Marcus.

Categories
Musik

Hälsingetoppen

two people playing trombone

Ingen vecka kan ta slut på ett bra sätt. Ingen helg kan börja i glad och härlig eufori. Inget kan fungera som det skall utan en ny utgåva av Hälsingetoppen varje fredag.

Eller hur?

Så här är den…

Categories
Meterologi

Oj

Man får hålla i hatten.

Categories
Företagande

Tävla i Gävleborgs största idétävling 1-28 februari Propell.se

Source: Tävla i Gävleborgs största idétävling 1-28 februari Propell.se

Categories
Swedish

Pensionärerna huttrar – de rika köper Rolex

Landet där Olof Palme körde runt i en begagnad SAAB har nu blivit ett tillhåll för de allra rikaste.

Source: Pensionärerna huttrar – de rika köper Rolex

Categories
Swedish

Pengar

Jag ser ett reportage om en borg som en av träpatronerna bygge i Timrå. Överdåd. Precis som alla andra träpatroners slott, hus och byggnader som alla är långt ifrån kojor.

Sen bor man då här i ett skogslän. Ja man bor faktiskt mitt ute i den där rikedomen. Det är härifrån de där pengarna har kommit. Kanske de inte farit just till Timrå, men pengarna till andra träbaroners fickor kommer härifrån.

Min farfars far var en av dem som sålde till skogsbolaget. Jag är säker på att han som alla andra lockades av de stora pengarna. De som skulle utveckla den egna ekonomin och därmed bygden. Skogen fanns ju dessutom kvar. Man fick hämta ved till “bränne” och timmer till byggen under en generation. Alla sålde. Nästan. De som inte gjorde det blev rikast i bygden.

Jag är säker på att diskussionerna gick ungefär som nu under vindkraftsetableringen. Inte kan vi väl missa den här chansen. Pengar i fickan kan få oss att överleva. Ja det är rent av den enda möjligheten vi har. “Framåt kamrater!

Nu är det bäst att jag lägger in en “disclaimer” här. Jag är för energiutbyggnad. I alla fall om vi nu skall behålla den livsstil vi är vana vid. Och vill man det måste man kanske ta några “dåliga för laget“. Jodå, också om vi nu just för tillfället INTE har ett elunderskott som visa hävdar. Vi är Europas största elexportör den här vintern. Det är enkel fakta.

Men…

Jag har haft folk här på besök från Europa. När jag sett området genom deras ögon har jag förstått hur unikt det här området är. Våra besökare är alltid euforiska över lederna, floderna och friheten att tälta överallt. Men framförallt är det det där vilda och orörda som man hyllar. Jag har genom åren insett att vi sitter på en skatt här. En skatt som vi inte har förnuft att utveckla ungefär på samma sätt som min farfarsfar och hans samtida inte hade förnuft att ta tillvara skogens fulla värde genom att samarbeta – förädla träet, bygga sågverk tillsammans, entreprenörskap.

Så den första frågan är varför vindkraften inte byggs av oss själva som bor och verkar här som ägare. Det vore liksom en annan sak. Varför finns inte de statliga garantierna utställda för sådant? Där snackar vi bygdepengar och landsbygdsutveckling på riktigt. Kom inte och snacka om kunskap. De som investerar idag har inte heller den. Den inhandlas. Resten inhämtas. Alltid.

Men det viktigaste är såklart att bevara det här unika området. Skall de byggas vindkraft så skall naturvärden och turism vara viktiga parametrar att ställa emot etableringar. Voxnan och området runt den som redan idag delvis är skyddat får under inga omständigheter ens vara inom synhåll för ett vindkraftverk vid sin yttersta gräns. Nej inte ens om man är mycket vindkraftfrälst och har en tubkikare och gärna vill se ett. För andra skyddade områden borde samma sak gälla.

Självklarheter.

Men annars är det såklart bara att bygga på. Hur mycket som helst. Men varsamt alltså. Sen måste såklart ALLAta en för laget“. Det blåser som fan i t.ex Marstrand och på andra platser runt västkusten också. Ja och säkert utanför Djursholm också. Alla skall med. Om man nu vill ha el i det konstiga nordliga landet med ständigt elöverskott.

Nålpengar, liksom träpatronernas nålpengar, räddar inte en enda bygd. Sorry! Det borde alla ha lärt sig vid det här laget. Tycker man.