Day: 9 February 2023

Landet där Olof Palme körde runt i en begagnad SAAB har nu blivit ett tillhåll för de allra rikaste.

Source: Pensionärerna huttrar – de rika köper Rolex

Jag ser ett reportage om en borg som en av träpatronerna bygge i Timrå. Överdåd. Precis som alla andra träpatroners slott, hus och byggnader som alla är långt ifrån kojor.

Sen bor man då här i ett skogslän. Ja man bor faktiskt mitt ute i den där rikedomen. Det är härifrån de där pengarna har kommit. Kanske de inte farit just till Timrå, men pengarna till andra träbaroners fickor kommer härifrån.

Min farfars far var en av dem som sålde till skogsbolaget. Jag är säker på att han som alla andra lockades av de stora pengarna. De som skulle utveckla den egna ekonomin och därmed bygden. Skogen fanns ju dessutom kvar. Man fick hämta ved till “bränne” och timmer till byggen under en generation. Alla sålde. Nästan. De som inte gjorde det blev rikast i bygden.

Jag är säker på att diskussionerna gick ungefär som nu under vindkraftsetableringen. Inte kan vi väl missa den här chansen. Pengar i fickan kan få oss att överleva. Ja det är rent av den enda möjligheten vi har. “Framåt kamrater!“

Nu är det bäst att jag lägger in en “disclaimer” här. Jag är för energiutbyggnad. I alla fall om vi nu skall behålla den livsstil vi är vana vid. Och vill man det måste man kanske ta några “dåliga för laget“. Jodå, också om vi nu just för tillfället INTE har ett elunderskott som visa hävdar. Vi är Europas största elexportör den här vintern. Det är enkel fakta.

Men…

Jag har haft folk här på besök från Europa. När jag sett området genom deras ögon har jag förstått hur unikt det här området är. Våra besökare är alltid euforiska över lederna, floderna och friheten att tälta överallt. Men framförallt är det det där vilda och orörda som man hyllar. Jag har genom åren insett att vi sitter på en skatt här. En skatt som vi inte har förnuft att utveckla ungefär på samma sätt som min farfarsfar och hans samtida inte hade förnuft att ta tillvara skogens fulla värde genom att samarbeta – förädla träet, bygga sågverk tillsammans, entreprenörskap.

Så den första frågan är varför vindkraften inte byggs av oss själva som bor och verkar här som ägare. Det vore liksom en annan sak. Varför finns inte de statliga garantierna utställda för sådant? Där snackar vi bygdepengar och landsbygdsutveckling på riktigt. Kom inte och snacka om kunskap. De som investerar idag har inte heller den. Den inhandlas. Resten inhämtas. Alltid.

Men det viktigaste är såklart att bevara det här unika området. Skall de byggas vindkraft så skall naturvärden och turism vara viktiga parametrar att ställa emot etableringar. Voxnan och området runt den som redan idag delvis är skyddat får under inga omständigheter ens vara inom synhåll för ett vindkraftverk vid sin yttersta gräns. Nej inte ens om man är mycket vindkraftfrälst och har en tubkikare och gärna vill se ett. För andra skyddade områden borde samma sak gälla.

Självklarheter.

Men annars är det såklart bara att bygga på. Hur mycket som helst. Men varsamt alltså. Sen måste såklart ALLA “ta en för laget“. Det blåser som fan i t.ex Marstrand och på andra platser runt västkusten också. Ja och säkert utanför Djursholm också. Alla skall med. Om man nu vill ha el i det konstiga nordliga landet med ständigt elöverskott.

Nålpengar, liksom träpatronernas nålpengar, räddar inte en enda bygd. Sorry! Det borde alla ha lärt sig vid det här laget. Tycker man.

Efter att ha läst Ljungströms inlägg idag så måste jag definitivt slå ett slag för A-Moll. Både fingrar på greppbräda och mode hamnar ofta just där här på kullen. Lite lagom sådär.