Tanterna sträcker på sig. Tittar ut genom fönstren med intresse igen. Slut på depressionen. Slut på självömkan. Återstår gör bara stor längtan efter sol. Pelargontid.
Själv avvaktar jag till den första söndagen i mars. Vasalopp. Där vänder det. Där och först då kan man kasta av sig vinterdepressioner och självömkan över mörkret. Tro på livet igen.
Igår. Edsbyn. Erikshjälpen. Två gitarrer. Akustiska. Yamaha. 900:- styck. Den ena känns riktigt skön. Låter bra. Det syns på den att den blivit spelad. Ett bra tecken. Man blir sugen. Mycket sugen. Men behärskar sig. Åker därifrån utan och med en suck.
ICA i Bollnäs säljer ut rubbet med 40% rabatt. Där inne ser det ut som om kriget är över oss. Lite dystopisk känsla att vandra omkring bland rensade hyllor. Idag gäller 60% och jag antar det blir helt tomt på hyllorna. Vi kommer ut en “gitarr fattigare”. Utan skrot. Frysen full.
Ny ICA öppnar där på onsdag. Ett mammons tempel åt det hungriga folket.
Köper i lönndom en whisky av de finare sorterna åt mig när jag är in på apoteket och hämtar ut prostatamedicin. Whiskydropparna skall ju t dom med till slut och då är det ju bra att ha tagit den där depåtabletten som gör det enklare. Men gott såklart. Lyx. Själv köper hon vin. Tycks nöjd hon med.
Idag får jag skotta det jag inte skottare i lördags. “Den som spar han har” sa man när jag var ung. Förlegat för de flesta nu för tiden. Men gäller snö också. Jag lovar. Fast har inte blivit plågad av snöfall i brukliga mängder efter nyår i år. Allat kanske ligger och bidar sin tid in till mars. Så det kan fall ner som blöt äcklig snö som fatsnar på skyfflen och töttar ut gamla gubbar.
På fredagskvällen ringer en man från Edsbyn. Vi gick på högstadiet tillsammans. Han minns mig. Ramlar över mitt namn och telefonnummer på lite oklart vis. Han var med i mobbingfilmen vi gjorde. Minns hur dom fick kasta pennor och suddegummin mot kameran. Jag minns icke, även om jag mins filmen såklart. Han gick tydligen i sjuan och jag i nian. Senare på kvällen slås jag av hur osannolikt det egentligen var att vi lyckades få nästan trettio ungdomar att i princip skippa lunchen i två veckor (eller vad det var) för att spela in film då istället. Och varför gjorde som som jag sa egentligen? Flera av dom som var med var de stökigaste på hela skolan. Men det var aldrig några problem. Alla kom. Alla gjorde sin grej. Fantastiskt egentligen.
Men fick skäll då också. Dels för att mobbarna fick mobba en kille som tydligen redan var mobbad. Ja mobbarna var mobbarna på riktigt också. Men de inblandade hade inga problem med det. Sen passade väl ALLA på att skylla på filmen när de kom för sent till lektionerna efteråt. Gissa vem som fick skäll också för det?
Filmen är visst försvunnen. Kanske lika bra kan man tänka idag. Vissa saker lever sitt liv bäst som försvunna.
Hursomhelst blev det ett rätt roligt samtal och en minut in i det så pratad också jag Edsbymål.
Nu har min vecka startat. Så det är dags att se vad vi kan göra av den.
Nu kör vi!