Never trust a man who speaks well of everybody.
John Churton Collins
Categories
Month: April 2023
Categories
En gammal hund
Inne på andra veckan med kontorstoalettens handdukshängare flyttad från en vägg till en annan. Vänder mig fortfarande åt fel håll 100% av gångerna jag behöver torka händerna efter att ha tvättat dom. Kommer antagligen fortsätta så tills jag flyttar tillbaks hängaren dit där den satt.
Suckar och ler för mig själv varje gång. Mumlar “trögjävel” och känner mig gammal.
Jag brukar byta appar mellan skärmarna med jämna mellanrum bara för att reat hjärnan lite. Nyttigt. Men det är ungefär samma där. Det tar några dar att få allt rätt igen. Men frekvensen är såklart högre där och därmed också inlärningskurvans stigning.
Men muskelminnet skall inte heller underskattas. Där älskas det repetitiva.
Använder en stor del av förmiddagen åt att pyssla med tanterna. Dom har skrikit om det där några veckor nu. Jag har vrångt slagit dövörat till. Men eftersom jag älskar mina tanter, varenda en av dom så var det alltså dags att pyssla lite med dom idag. Pelargoner är ändå en viktig del av livet. Fast det är en riktig tantblomma. Men numera i den utspridda jämlikhetens tidevarv också såklart en gubblomma. Finns det ens tanter längre? Heter visst tjejer hela bunten numera.
Men nu är dom så fina som dom kan bli. Jag vet att dom kommer att skämma bort mig i år också här på kontoret. Dessutom noterar jag att två apelsinkärnor som jag petat ner i en kruka nu försiktigt kikar upp och viskar ett blygt (troligen Spanskt) “tjena“. Den där magin ni vet. WOW varenda gång. Om man nu inte är Facebookskadad och bara ser rubriker och sensationer och en värld av bäst, och bäst och bäst och bäst.
Sådär rinner förmiddagen iväg. Jo. Nästan hela. Men eftermiddagen blir lite mer som en vanlig arbetsdag. Tur det. Fast Hulken ropade på mig vid fem i morse och jag var tvungen att vandra ner och prata med honom en stund och så gammal är inte ens jag att fem är en vettig tid för uppstigning. Det skulle bli en nibble räknat i sovtimmar och det är lite väl lite. Men snart räcker det kanske. Hade en granne förr som tände ljusen strax efter fyra. Satt där och drack kaffe och väntade otåligt på att “tidningen” skulle levereras. Gamla hjältar dom fanns såklart förr.
Men ocoola gubbar gör alltså dylika uppstigningar mest trötta. Det kan inte hjälpas. Lite pollenallergiker på det så. Denna löjliga åkomma. Al-pollen. VA fan! Vi har aldrig tidigare haft något otalt med varandra. Antagligen en del av det totala förfallet.
Fast ögon remiss erhölls idag. Väntetid +90 dagar. Bättre än 300 dagar ser jag det som och kämpar på. Hittar ett underbart plugin till webläsaren idag som omvandlar alla vita bakgrunder till svarta. Det bästa pluginet någonsin. “Dark Reader” om ni också längtar efter mörkret.
Nu skall jag fortsätta med mitt som om inget har hänt. Ja och det har det ju inte heller. Dagens händelse var sophämtning. Grönt och brunt kärl. Det är inte varje dag det är så spännande här på kullen.
Liksom.
Det här specifika svarta hålet, som har en massa som är runt 30 miljarder gånger solens
Source: Ultramassivt svart hål upptäckt: ”Massa 30 miljarder gånger solens”
Categories
Senast lästa bok
Shuggie Bain av Douglas Stuart
Hur JÄVLA eländigt kan det bli? Ja tydligen hur jävligt som helst. I den här boken gottar man sig i jävlighetens leverne. “Men herregud ge er iväg, ändra något, bryt mönstret av socialkontorets bojor i form av bidragskuponger” vill man skrika. Men man fortsätter såklart bara i elände, elände, elände i all evinnerlig tid. Man blir tött så trött på all uppgivenhet och all jävla missär som i mångt är självpåtagen som en offerskjorta.
Men…
Boken är bra skriven. Man läser. Vill veta hur det slutar. Och kanske slutar det…
ja för att veta hur så måste man ju såklart läsa den själv.
Categories
Återtåget
Våren rullar på här utanför. “Men det snöar ju säger du“. Lugn, lugn lugn säger jag. Det är som det skall vara. Jag har varit med några gånger förut i den stora förvandlingen. Det är såhär det är. Varje år. Det som skall bli koltrastsång och sommar. Det sköna tar tid att få till.
Åter på kontoret. För utvilad. Vill nästan inte återvända. Det är inte ofta den känslan följer med instigandet på kontoret. Men soffan har varit god mot mig. Vilan behövlig och stärkande. Du är ju inte ung längre hånar han där på högeraxeln. För en gångs skull har han rätt, för ja och så är det väl. Man blir tröttare nu. Har ännu mer behov av vila och återhämtning efter en period av full fart.
Fast när mail och lite annat är avklarat börjar det kännas som för vilken fängelsekund som helst som efter en kort permission återvänder till sin cell. Man är hemma. I det som blivit hemma. Sorgligt och smått såklart. Verkligheten finns inte här. Den är där ute. Definitivt.
Lasse Wellander är inte med oss längre. Ännu en gitarrhjälte tar plats i den himmelska orkestern. Fick skit för att han spelade med ABBA när ABBA inte var fint nog. Uppnäsorna i farten igen. Uppnäsorna som alltid får fel till slut. Men Lasse lever såklart vidare för evigt i sitt gitarrspel. Musikerns privilegium.
Hulken är inne på sitt sista pustande och fräsande innan säsongen går till ända. En pall till kanske. Jo det blir det nog. Det står regn i veckans väderprognos. Brukar betyda snö här på kullen. Allt för våra synders skull. Går ju inte för sig att ha snöfall utanför fönstret och inte ha en Hulk i källaren som kan bemöta det kalla med ljuvlig värme i element och rör. Jo en till pall får det bli. Kanske två. Varför inte liksom?
Påsken har varit studiosittande under många år. Men icke så detta år. Värmen finns där. Men jag trött alltså. Men måste nog ta mig samman där. Göra något. Eller kanske bara sälja av alltsammans. Sätta in pengarna på orkar-inte kontot. Det där är ett konto som växer rekordsnabbt just nu. Totts att man helst inte velat haft en krona insatt på det kontot.
Somnar man för många gånger på soffan under en dag så sover man dåligt på natten när man egentligen skall sova. Då ges tid för tänkande. Jag går igenom de gånger man hoppats att olika samarbeten skulle ha gett något. Det har varit några genom livet. Men för det mesta, ja man kan nog läsa det som alltid, så har samarbetena gått ut på att jag gett och andra tagit. Ofta mer än jag kunnat ge. Gjort mig skeptisk till olika samarbeten såklart. Eller har bara haft slut på något mer att ge. Men synd såklart. När det fungerar så växer projekten med mer än faktorn två. Alla blir vinnare. Men så har det alltså aldrig varit. Inte i något. Antagligen mitt fel. Eller inte. Men bränd nu. Säjer nej och nej och nej till allt sådant. Orkar inte släpa på andra. Sorry.
Kalendern för resten av veckan är helt tom. Det gillas. Något borde man alltså hinna med. Kan kanske ses som dödsryckningar. Men död är man inte så länge dom pågår. Det är viktigt. Jo, ja, kanske bara för mig. Men så är det. Hela vägen in i kaklet utan att bromsa gäller. Föresatsen är sådan i alla fall. Återstår att se om det håller hela vägen. Man hoppas.
Vinner i alla fall trettio kronor på en trisslott. Någon slags tur hänger i. Eller tur. Pengarna åter. Men man vill vinna en miljon såklart. Eller mer. Fast har ingen aning om vad man skulle göra med dom pengarna. Har redan allt jag behöver. Och mer. Fast några saker på bucketlistan kanske man kunde pricka av. Pyramider. Köra cabriolet efter No 1. Dyka ner vid ett korallrev. Fast sen då? Vad skall man längas efter sen? Frihet? Den man redan har.
Låt en ny vecka börja.
Categories
Halvtid
Snart är det halvtid här på kontoret. Södersolen ligger på stora söderfönster så att man inte bara är trött som man skulle varit utan södersol utan nu också är varm som en febersjuk valp på picknick. Men det där hindrar såklart inte en galning. Har aldrig gjort.
Upp bakar K bullar. Visst är det HURRA på sådana tilltag. Jodå. Påskmust och en nygräddad skall nog få den här dagen att gå också. I alla fall om man får lite kaffe också. Men… måste erkänna att jag längtar lite tills jag får sträcka ut mig på den gröna IKEA soffan. Det sista kallas mentalt förfall. Får kankse somna en stund hä i stolen som en kompromiss.
En kamp med kontorsmus slutade med seger för undertecknad. Sladdvariant nu bytt mot trådlös från bra-att-ha-lådor. “Spar allt” har räddat många gånger. Den gamla, nu tämligen döda, musen får bidra med USB sladd till lådan. Resten åker i återvinningen även om jag grämer mig lätt över att jag inte orkar löda av de två switcharna på kortet.
Heja Jesus. Imorgon återuppståndelse. Håll ut!