Det är fredag. Jag sitter på kontoret. Börjar dan med att spilla ut tekoppen över skrivbordet. Svär inte ens. Vad kan man vänta sig när man bryter långfredagsdeppandet. Fast lite “skit oxå” är det ju såklart.
Men upptorkat nu. Några utskrifter slängda. Kretskort hängda på tork, Nytt te upphällt. Det skall arbetas. Finns det något val?
När jag var barn var såklart allt stängt på långfredagen. Edsbyn som var och är synnerligen religiöst tillät inget annat än att sitta på en stol och stirra i väggen. Halva befolkningen sket i det där. Vi tillhörde den. De förtappade enligt den andra halvan såklart. Uppnäsor har alltid sådant för sig.
Men påsk är alltså inte så viktigt som helg här hos oss.
Fast jag är trött SÅ trött. Så allt skriker egentligen V I L A inom mig. Men i sinom tid. Hade jag börjat slå sönder möbler när tekoppen välte hade jag passerat gränsen. Nu är det en bit kvar. Jag tar den biten.
Finns det bara godis så finns det hopp sa alltid Fantomen. Bra sagt. Påskkärringar dök det inte upp några här på kulle i år heller. ALLTSÅ är hela godisskålen min. Antagligen skal man tacka den branta backen upp hit för det.
Världen här utanför ägnar sig mestadels åt att smälta. Ja åtminstone snön och isen tar den vägen.
De lokala tidningarna skall skildra kulturen med de “vassaste pennorna“. Förbannat trubbiga är dom varenda en om du fråga mig. Saknar Anders Harning och han Danielsson med förnamn Tage. Inget jävla krypande där inte. En av de där skarpa pennorna är tydligen fortfarande skarp efter att ha missbedömt Norrlands utveckling å det grövsta efter att ha erhållit expertstatus på området. Suck och gäsp åt alltsammans. Som alltid.
Slicka de brunaste rumporna för segrar verkar gälla idag. Säga “mmmmm” efter klarslickat och inhösta applåderna.
Jo jag är en gammal gubbe. Gnäller. Man får det då.
Men dagen skall användas till att knyta ihop lite påsar. Hit kommit som en arbetsseger. Två trådar nedlagda på vägen. Två omstarter. Tredje gången gillt. Men tid har det tagit. För mycket tid. För lite liv kvar. Men det är som det är. Slutresultatet är det som räknas.
Så kod skall jag göra hela dan idag. Dock skall kvällen (och resten av helgen) tillbringas i ledighetens tecken. Får sörja arme Jesus då. Inget fel på honom. Gillar killen. Det är de där fansen som flockas kring honom som jag har svårt med. Ja och värst är de som utsett sig till företrädare för grabben själv. Som vet vad han tänker och tänkte. Var Jesus (son av han/hon/det/gud, han säger “pappa”) här nu skulle vi nog riva några tempel ihop. Sen gått åt varsitt håll innan polisen kom. Ja i Los finns inte många. Kanske kunde vi ha stannat här båda två. Diskuterat besvärliga farsor. Kodat någon rad och gjort ett par psalmer tillsammans. Eller något.
Nåja. Han var ju här på besök en gång. Ville ha skjuts till Edsbyn. Hade hamnat fel. Tror det finns en Novell i flödet här någonstans om den saken för den som mot förmoodan ville läsa den.
Men börjar jag inte jobba nu så börjar jag aldrig.
Glad Påsk! Pjoska lite med varandra vet jag.
