Våren rullar på här utanför. “Men det snöar ju säger du“. Lugn, lugn lugn säger jag. Det är som det skall vara. Jag har varit med några gånger förut i den stora förvandlingen. Det är såhär det är. Varje år. Det som skall bli koltrastsång och sommar. Det sköna tar tid att få till.
Åter på kontoret. För utvilad. Vill nästan inte återvända. Det är inte ofta den känslan följer med instigandet på kontoret. Men soffan har varit god mot mig. Vilan behövlig och stärkande. Du är ju inte ung längre hånar han där på högeraxeln. För en gångs skull har han rätt, för ja och så är det väl. Man blir tröttare nu. Har ännu mer behov av vila och återhämtning efter en period av full fart.
Fast när mail och lite annat är avklarat börjar det kännas som för vilken fängelsekund som helst som efter en kort permission återvänder till sin cell. Man är hemma. I det som blivit hemma. Sorgligt och smått såklart. Verkligheten finns inte här. Den är där ute. Definitivt.
Lasse Wellander är inte med oss längre. Ännu en gitarrhjälte tar plats i den himmelska orkestern. Fick skit för att han spelade med ABBA när ABBA inte var fint nog. Uppnäsorna i farten igen. Uppnäsorna som alltid får fel till slut. Men Lasse lever såklart vidare för evigt i sitt gitarrspel. Musikerns privilegium.
Hulken är inne på sitt sista pustande och fräsande innan säsongen går till ända. En pall till kanske. Jo det blir det nog. Det står regn i veckans väderprognos. Brukar betyda snö här på kullen. Allt för våra synders skull. Går ju inte för sig att ha snöfall utanför fönstret och inte ha en Hulk i källaren som kan bemöta det kalla med ljuvlig värme i element och rör. Jo en till pall får det bli. Kanske två. Varför inte liksom?
Påsken har varit studiosittande under många år. Men icke så detta år. Värmen finns där. Men jag trött alltså. Men måste nog ta mig samman där. Göra något. Eller kanske bara sälja av alltsammans. Sätta in pengarna på orkar-inte kontot. Det där är ett konto som växer rekordsnabbt just nu. Totts att man helst inte velat haft en krona insatt på det kontot.
Somnar man för många gånger på soffan under en dag så sover man dåligt på natten när man egentligen skall sova. Då ges tid för tänkande. Jag går igenom de gånger man hoppats att olika samarbeten skulle ha gett något. Det har varit några genom livet. Men för det mesta, ja man kan nog läsa det som alltid, så har samarbetena gått ut på att jag gett och andra tagit. Ofta mer än jag kunnat ge. Gjort mig skeptisk till olika samarbeten såklart. Eller har bara haft slut på något mer att ge. Men synd såklart. När det fungerar så växer projekten med mer än faktorn två. Alla blir vinnare. Men så har det alltså aldrig varit. Inte i något. Antagligen mitt fel. Eller inte. Men bränd nu. Säjer nej och nej och nej till allt sådant. Orkar inte släpa på andra. Sorry.
Kalendern för resten av veckan är helt tom. Det gillas. Något borde man alltså hinna med. Kan kanske ses som dödsryckningar. Men död är man inte så länge dom pågår. Det är viktigt. Jo, ja, kanske bara för mig. Men så är det. Hela vägen in i kaklet utan att bromsa gäller. Föresatsen är sådan i alla fall. Återstår att se om det håller hela vägen. Man hoppas.
Vinner i alla fall trettio kronor på en trisslott. Någon slags tur hänger i. Eller tur. Pengarna åter. Men man vill vinna en miljon såklart. Eller mer. Fast har ingen aning om vad man skulle göra med dom pengarna. Har redan allt jag behöver. Och mer. Fast några saker på bucketlistan kanske man kunde pricka av. Pyramider. Köra cabriolet efter No 1. Dyka ner vid ett korallrev. Fast sen då? Vad skall man längas efter sen? Frihet? Den man redan har.
Låt en ny vecka börja.
