Utevaro. Exakt femtio sekunder. Sen tröttnar jag att bara stå där ute och inte göra något. Jo skönt. Fjorton grader. Men vad skall man göra? Ett varv kring huset räcker.
Tar den där turen runt huset efter att ha pratat med Ljungström på telefon. Han blev dissad igår när han ringde så idag var jag tvungen att hörsamma. Vi jiddrar iväg en timme. Klar man måste gå ut och få lite frisk luft sen.
Annars kodas det. Som det alltid kodas här i huset. Lite svårt startad på förmiddagen men eftermiddagens arbete är uppe i fullt tryck. Man hoppas att det håller i sig hela vägen till slutet på nattskiftet. Jag undrar fortfarande varför jag håller på. Varför? VARFÖR?
Det finns bullar i frysen och glass också. Försöker hålla mig. Tänker att man kanske skall spara till helgen. Än så länge går det. Mest tack vare jobbandet. Kräver samlade tankar. Finns inte plats för hungersug. Där i det får klockan styra. Fast … “SKÄRP DIG!” skriker man till sig själv. Ja och hörsamare.
Snö, snö, snö såklart. Men mindre för varje dag. Kryper iväg som en besegrad drake. Bakslag stärker själen tänker jag när jag tittar igenom väderprognosen för nästa vecka.
Nittonde april. Fattar inte riktigt att vi redan är här. Årets resa genom tid av svårmodens januari, februari, Vasaloppssöndag har varit mycket enkel. Var det inte så i fjol också. Ny trend kanske. Många tycker att november är den svåra månaden. Men så icke här. Då njuter jag av tid inne utan dåligt samvete. Tänder man lite ljus och äter lite godis så är allt bra där. Det är efter jul, efter nyår, som himlen faller ner.
Längtar såklart efter skogspromenader. Men ett antal dagar kvar tills dess. Sen beror det där lite på frekvensen av björnrapporter. Är det för mycket björn nära byn får man vänta ut den första tiden. Möjligen är det där en aning fegt. Men jag kallar det självbevarelsedrift för att behålla lite av stoltheten kvar i mitt eget hägn. Man får vara rädd om den lilla stolthet som finns kvar.
Tar faktiskt upp gitarren en stund på förmiddagen idag. Men jag vet inte vad det är. Har aldrig gillat min stålsträngade gitarr riktigt. Den är så jäkla svårspelad. Men ser ut som om den är dyr. Ja det gör den. Pirat såklart. Fast där skall jag nog försöka investeras en dag. Köpa något som är i alla fall lite bättre. Allt annat vore ett stort slöseri på en ocool gubbe. Tro mig.
Ja och man borde sätta sig i studion också. Tillåta sig att slösa lite tid där. Ingen skulle väl ha något att säga om det. Det är ändå där som jag har mina mest njutbara stunder.
Men nu är det dags att grotta ner sig i koden igen. Jodå. Liksom. Många timmar kvar ännu av den här dagen. Vettu!
Bild lånad av Per Strandell.
