Month: May 2023

Två decimeter snö på Norges nationaldag. Nej vet du vad!

Just nu har jag inga kommentarer. Det bör och borde förvåna fler än mig.

Det absolut sista av vintern smälter bort strax utanför bron. Krossten i mängder istället. Men en räfsa och några raska tag skall väl få bort det mesta av den oxå. Lagt till på långa listan på saker att ta tag i. Brant tillväxt på den.

När jag kommer ner till kontoret här på morgonen är det varmt och skönt i alla rum. Studion också. Ingen extra värme behöver startas. Tänk om man hade det så året runt… Vilken dröm.

Nåja, det är inte så pjåkigt ändå under vinter halvåret heller.

Nope.

Men mitten på maj. Det är långt till vinter härifrån. Ja, längre bort kan man väl inte komma. Ja om nu onsdagsnattens snövarningar inte slår in med full kraft. Men ändå. Härliga tider föröver. Barfota och t-shirt och ett sinne i dur.

Oron är koltrasten. Ingen sång alls igår. Tänk ett år utan koltrastsång… Nä det går inte ens att tänka på. Hemskt. Men en bofink tog i alla fall tag i stafettpinnen och sjöng vackert igår när vi drack kaffe ute. Inte så pjåkigt det heller. Ja och jo och visst. Jag gillar dessutom tjattertanternas skränande också. Björktrastar alltså. Måsar också. Men det har vi ju inte så många här. Däremot skriker en ormvråk ut sin hunger eller är det kåthet då och då där uppe från berget. Mer olycksbådande det ljudet. Men vackert på sitt sätt. I alla fall om man inte råkar vara ett bytesdjur och behöver frukta just det ljudet. För de som är det är det väl som ett flyglarm över Odessa när det ljuder över berget.

Men min dag och min vecka och min enkelsäsong har alltså börjat. Enkelt liv föröver,. Ja eller i alla fall finns förutsättningarna för det där. Man kan väl aldrig riktigt hoppas på ett liv helt utan svårigheter och oro ändå. Lite oror och småproblem är det bästa läge man kan nå. Det är som att “bli klar“. Det går att komma nära men aldrig går det att komma hela vägen fram.

Bilen skall besiktigas på onsdag. De som känner mig vet att jag är mer orolig för en bilbesiktning än för en operation av valfritt slag. Orationellt såklart. Men under svåråren har dåliga resultat på den slagit hårt mot ekonomin. Kunde påverka flera månaders ekonomi. Så är det ju inte längre. Men känslan finns kvar. Oron finns kvar. Usch!

Så jag oroar mig. Men nya bromsbackar har den i alla fall. Bromsarna borde duga. Har service veckan efter. Byte av kamrem också. Dyrt är bara förnamnet.

Nu skall jag jobba. Om man nu kan göra sådant “fast man bara sitter hemma“.

Vi har beskurit träd idag K och jag. Äppelträden. Det är något skumt med det där. Man tar bort grenar. Träden blir större. Vettefan hur det går till. Trolleri troligen.

Men äpplen i september hoppas man på.

Joho.

Fast helt slut blir man. Helt slut. Upp och ner och ner och upp och såg och såg och såg och såg igen. Gamling är framme idag också alltså. Föryngringen inträffar först efter midsommar någonstans. Då har man rört sig igen några gånger efter vintern. Mjukat upp. Byggt upp. Sen bortåt oktober går det utför igen.

Kollar på nätet vad det kostar att byta bromsbackar bak. +2000 spänn. När jag läste det så var det nästan värt en lördag under bilen. Ja, nästan.. Log.

Håkan släpper nytt. Han kan inte sjunga. Det låter som vanligt. Alla kommer att älska det. Ja jävlar. Jo, jag med såklart. Rullar här nu. Det kan inte hjälpas. Känsla före professionalism. ALLTID. Fast en svensklärare jag jobbade med höjde hans poesi till skyarna. Ja och där finns då kanske också professionalismen. Jag är fel man att sätta betyg på vilken prestation som helst. Sympatisk är det som jag kan sammanfatta mitt intryck av herr Göteborg.

En dag får han säkert Nobelpris.

Arbetsveckan har annars börjar här då. Fast ingen jättefart idag inte. Mest plockande och förberedelse för imorgon. Kratta manegen för den stora showen. Eller så jävla stor är den inte. Jag en dator och några elektronikmoduler. Inget att skriva brev till släkten om precis. Men det räcker för mig. Som liv och tidsfördriv tills det tar slut. Ja absolut.

Klart att Håkan Hellström kan sjunga förresten. Han sjunger på sitt eget sätt. Och däri finns ju själva grejen. Vem fan bestämmer vad som är rätt och bra och rätt egentligen. Ser du någon sådan fäll krokben för den fan. En begränsare. En översittare. En andra är förlorare person. Skjutas borde sådana. Fast det är så jäkla blodigt. Och onödigt. Det skjuts redan för många. Ja och har gjort. Vi kanske skulle kittla dom lite. Ett skratt hjälper alltid. Även framtvingat på det viset.

Oj.

Tycker nog vänsterfoten hoppar en hel del när jag lyssnar på Mr Göteborg ändå. Glädje i studion där.

På väderfronten pratas det om snö på onsdag natt. Va fan! liksom. Men den sista snödrivan har inte smält bort ännu så annat är väl inte att vänta. Men lite sur blir man ändå. Jag tänker på 1867, året utan sommar, och då ter det sig ändå som ganska rimligt med ett snöfall på onsdag. Jodå. En bagatell som det inte ens är värt att sucka över.

Fast suckar gör man ju.

Här.

Skall definitivt göra några låtar baklänges framöver. Text först. Musik sen. Omvänt mot hur jag “jobbar“. Lite för att jävlas med mig själv. Man bör jävlas lite med sig själv ibland. Flytta appar mellan skärmar och göra saker tvärt om och upp och ner och bak och fram. Nope man blir inte smartare. Man blir ingenting av det där. Så japp, man kan skita i det också. Om man känner för det. Såklart. Som alltid.

Hej och hopp och ha nu en bra vecka.

Japp, Du!