Categories
Betraktelser & Berättelse

Den första

close up of blackbird
Photo by Aliesha low on Pexels.com

Koltrasten sjunger den första kvällen på kullen igår. Vackrare är sången än det vackraste som finns. Trotts att han såklart fortfarande är lite skrovlig i näbben efter den Franska turnéen. Det har sjungits i Fransmäns trädgårdar en hel vinter. Segrats. Publikfriats. Sceniskt trollats i ett träd. Sådant som tar på Koltraststämband det med. Men en mästare såklart. En som hänför och kan sjunga oss dödliga till himlar vi inte visste fanns.

Jag som för dagen är lite låg står där och lyssnar och finner tröst. Inget når som en färd i hög hastighet på en motorväg mitt inre mer än Koltrastens sång. Och där i kvällen och sången finner jag lindring. Där hittar jag hoppet. Nåja lite hopp.

Jag misströstar nämligen lite denna dag. “Är det verkligen värt det?” plågar mitt sinne. Bara Koltrastsång kan föra för mig bort en stund från det där tröttsamma självömkandet, inte ens bullar eller glass klara det jobbet denna dag. Men det fungerar faktiskt ibland. Socker som kokain. Godis som heroin. En lakritsklubba som kristall.

Jag hatar självömkande. Särskilt och främst när jag själv ger mig hän till det. Det är så lågt. För lågt. Men ett lågt sinne sammanfaller också med kreativitet här så de där dagarna jag plågas av tvivel är också de dagar jag arbetar bäst. Så jag dyker in i arbetet, Åkes värld, håller mig krampaktigt fast där, hänger mig fast vid problemen och deras lösningar för att inte behöva tänka “Är det verkligen värt det?” För egentligen vet jag ju svaret på den frågan. Allt för väl är det känt för mig. Och det svaret plågar mig mer än allt annat.

Tar mitt PSA prov på morgonen. Blodåder hittas. Den innehåller blod. Rör fylles. Sex på kvällen kan jag läsa provresultat på 1177 (nope, det var inte bättre förr) och värdena ser bra ut. Då lugnar vi oss två år till. Proppar i oss den medicin som föreskrivits. Står ut med biverkningar. Lämnar prostatan i fred utom några mindre lättare svordomar riktade åt det hållet ibland där det gör för ont.

Idag är ett oskrivet bland ännu så länge. Själv har jag en plan. Vet ganska precis vad jag har att göra. Mitt enda hopp står till att jag finner kraft att hålla mig kvar på det järnvägsspår som blivit mitt liv. Att jag en dag till orkar tro att det är värt det. Ja, lura mig själv kanske snarare och antagligen. Men det är OK. Just det är jag expert på. Har sysslat med det ett helt liv.

Katter matade. Te upphällt. Låt tisdagen ta oss och föra oss dit det är meningen vi skall nå.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson

Det här är förbaskat skickligt skrivet. Krävs verkligen inte mycket för att en vanlig människa som jag skall bli imponerad och här sker det med råge. Men nobelpriskvaliteer i det här, japp, tycker jag då som inte har mandat att ge varken Nobelpris eller andra priser. Men jag ställer mig på knä och ger händer över huvudet ovationer till författaren av en annan tid som också delvis var min.

Shirley är såklart död sedan länge (1965). Priser är bortom henne. Men hennes texter överlever henne med ännu ett århundrade, det är jag säker på.

Andra böcker jag läst finns här.

Categories
Swedish

Vår

blue green and red abstract illustration

Vår på riktigt är det när man inte ser katterna så ofta och Hulken sover där nere i källaren och snöhögarna faktiskt börjar minska i storlek på riktigt. Där är vi nu. K och jag vandrar några varv i trädgården och beskådar. Mer kan man inte göra ännu. Men om en vecka kanske. Då borde man kunna beskära äppelträd och göra annat. Fast första byta däck. Det bör man göra. Fast har friktionsdäck. Ingen brådska egentligen. Inga galna bötfällare jagar en om man inte byter.

Men att vandra ut i lätta kläder är en fantastisk njutning. Grannes son kölar på med lite medryckande musik så att hela byn hör och man tror nästan att det är sommar. Gillar. Det har man ju gjort som ung själv. Det är bara den där snön som är kvar som drar en tillbaks från allt för överdrivna euforiska känslor.

Fast ett HURRA är ändå på sin plats.

Igår Ljusdal. Bära upp tre nytt våningar och bära ner gammalt tre våningar. Leverans till yngste sonen. Han har investerar i möbler. Det gör han rätt i. Verkar trivas med livet. Glädjer ett faderhjärta.

Varanda sextiosex så känner man sig inte så gammal. Men tänker man på sin egen farsa när han var sexiosex så tyckte man ju han nått en ansenlig ålder ändå. Han må varit stark som en oxe och vid full vigör både fysiskt och mentalt men fyra år senare var han död och alltså stämplad som “gammal” rätt länge innan dess.

Som lärare lär man sig att se på sig själv från ungarnas perspektiv. I alla fall om man har något vett i knoppen. För när man befinner sig i den där världen så blir man liksom en del av det där ungdomliga. Språkbruk och synsätt och energi smittar. Bra såklart som människa. Men förgörande om man inte fattar att man i ungarnas perspektiv är en förlorad gamling. Ja och själva definitionen på ocool alltså. Det är därifrån mitt “ocool” kommer. En insikt av att bara inte se sig själv från sitt eget (upphöjda) perspektiv. Ja som kanske fler äldre och medelålders borde ta till sig.

Klockan här på kontoret har stannat på 14:57. Det finns säkert sämre tider att stanna på. Kanske är det ett omen om något som hänt eller skall hända. Men ännu troligare är väl att det handlar om ett dåligt batteri och inget mer. Som spökhuset där man hörde “steg” från vinden varje natt. Tills någon vågade undersöka det hela och upptäckte att mössen gärna kröp in i en flaska med öppen hals och fick den i rullning. Något som alltså blev till steg med lite fantasi. Vi vill så gärna skapa exotiska och levande fåglar av upphittade fjädrar vi människor.

Imorgon börjar veckan med ett PSA-prov. Ett sådant tycker jag alla män över 50 skall ta. Kan rädda liv. I mitt fall lite mer rutin. Har haft prostataproblem sedan 30-års åldern. Kanske blev jag gammal och ocool redan då alltså utan att själv förstå det. I det här fallet är man bäst dräng själv. Får ligga i och skaffa information själv. Har du inte cancer är det ingen prioriterad vård som gäller här. Åtminstone inte i Gävleborg. Bort från min inlåda så att jag kan glömma dig är den princip som gäller. Tröttsam inställning i allt tycker jag. Så kör på.

Men det här är arbetsdag för mig. Då bör man arbeta. Har fått skrivbord tillbaks från yngste sonen. Borde monteras och fyllas med grejer som alla de andra skrivborden här nere. Men avlastningsyta brukar man väl kalla sådana ytor. Ja och det är ju så de används. Så inget att klaga eller gnälla på alls alltås.

Koda!

Categories
Swedish

Raketer rosor och bullar till kaffet

yellow rose
Photo by Anthony : ) on Pexels.com

Jan-Åke fyller 66 idag. Grattis önskas här från kullen. Ett av byorginalen i vår lilla by det är han det. Precis som jag. Fast han är väl såklart en bättre människa än vad jag någonsin blir och är. Jobbar mycket ideellt för byn. Klagar aldrig eller sällan. Ja och hur vet ja nu att han fyller år? Jo K har Facebook och “vänner” där. Då vet man sådant. Jan-Åke och jag är släkt på lång håll. Bortåt och före Sme-Karl och hans Kerstin.

Hulken hostar faktiskt på lite ännu här i huset. Som en döende under sina sista timmar. Kör nämligen upp det där sista som är mest spån i förrådet. Men annars är det två hål i vägen som försörjer oss med värme, ljus och varmvatten from nu fram till oktober. Där någonstans tar Hulk-semester slut. Då är det dags att jobba igen. Ja och starten för att börja punga ut stora pengar för pelletspallar.

K bakar. Finns alltså färska bullar. Gissa vem som tuggar och sväljer. Jo jo skulle Backa-Jan ha flinat. Gör säkert det i sin himmel. Det gör han rätt i den gode mannen. Några koppar kaffe sänds åt det hållet. Med mjölk som han ville ha det. En mugg på mindre än en minut. “Finns det mer?” det var han det. Godheten själv.

Lasse, popstjärnan, Ljungström ringer på morgonen. Han är gammal nog för det. Till och med äldre än vad jag är. Vi pratar en stund om pensionärslivet. Om hur ont det gör och om hans kommande spelningar. En cool typ i sina bästa år. Det är han det.

Jag har en Kinesisk Android telefon och klarar mig utmärkt med den. Har ändå en del krav. Pris 900 pix ny. Jag måste tyvärr konstatera att den som köper en IPhone för +10K måste vara dum i huvudet. Fast folk är ju i allmänhet inte kloka. Liksom. Men vad hjälper det Steve Jobs idag?

Kändisen som blev rikskänd och fick akademisk position genom att spå Norrlands undergång har blivit väldigt tyst. Går inte skriva hans namn här eftersom han har en sökning på sig själv på nätet och alltid kommenterar surt när jag protesterar mot hans negativa skriverier. Det går bra för Norrland nu. Om man nu vill se det så. Man kan se det som det går åt helvete ändå såklart. Från något perspektiv går det alltid att se det så. Fast det omvända gäller förstås också. Jo-du!

I Los väntar vi fortfarande på Messias. Han som kommer med jobb. Kan tydligen varken vara en hen eller en hon. Men precis som rumpmasar aldrig blir riktiga dalmasar så blir vi aldrig riktigt norrlänningar i Hälsingland heller. Får inte åka med på framgångsvågen. Får skvalpa i egen damm. Och vänta och vänta och vänta till,s nåpgon kommer på att man måste ta tag i saker själv. Oj!

Varför heter det “pop” istället för “popp”? Borde inte någon skjutas?

För övrigt borde folk som diagnostiserar andra med diverse olika sjukdomar skjutas. Undantag kan möjligtvis göras för den som har fler än hubba^3+ bubba^2 + 8 högskolepoäng i något medicinskt relaterat ämne. Jag menar det vore ju synd om alla doktorer behövde skjutas. Fast några förtjänar nog det iof. Fast skjutas är så taffligt och blodigt. Man kan straffa medelst kittling också. Eller genom att ge dom ett pris ur kungens hand. Liksom.

Walle har tappat bort Ville och Viktor. Fick frågan om jag Ville. Men tackade såklart nej till att ställa upp och vara Valle. Fast undrar ofta varför en del artister som ligger och skvalpar i 20 lyssningarsträsket är coolare än andra som ligger där och skvalpar. Walle han har fler och Behöver inte undra.

Fast jag arbetar faktiskt. Har inte tid med det här. Dessutom är bullarna slut här nere och jag orkar inte gå upp och hämta fler. Turligt nog har jag en påse polkagriskarameller kvar… Ja och kan hälla upp lite kaffe till. Sen dyka in i en värld där man inte behöver fundera så mycket över varför man inte finns och hörs och inte är miljardär. Det är problemlösningen som lockar. Som för alla som kallar sig ingenjör. Ett problematiskt liv är ett gott liv om man är ingenjör alltså. Eller hur? Visst borde det vara så?

Va?

Categories
Swedish

Vårtecken och HULK-vila

Nödvändiga kranar stängda. El påkopplad till varmvattenberedare. Det är officiellt vår på kullen.

Categories
Swedish

Jodå

Japp, lite snö kvar ännu. Noll vårkänning… skulle man tro. Men vårkänningen finns där ändå. Nu är pelletssäsongen över. Vår. De facto.

Serru.