En segbugg hittad och överförd till parken för buggar man minns. Det där med att smasha sönder och döda är inget för mig. Min buggdjurpark är hemmet för alla buggar genom året som har varit i min värld och grejat, kladdat ner och levt om, men blivit fångade. I den parken lever de gott. Ren pensionärstillvaro. Jag sticker åt dom en kodrad då och då och det är de nöjda med.
Idag som oftast får man slita för att hitta saker som inte fungerar som man tänkt sig. Hitta är iof sällan det stor problemet. Man måste försöka att under kontrollerade former hitta det där som inte fungerar. Dit kan resan vara lång. Som nu då när det fick byggas simuleringar och annat innan den rackaren kunde hittas där bakom ett hörn i en trång prång.
Tålamod och aldrig ge upp är bra egenskaper i det där. Sen är det ju såklart finfint om buggarna inte är där från början men några sådan program eller programmerare existerar icke. Visserligen finns et en och annan som hävdar sin storhet på området men vi som har varit med ett tag vet nog hur det står till med skrävlarna. Det är alltid dom som ser sig som stora som ger upp först när det bränner till.
Förutom det vanliga arbetet har vi haft brandskyddskontroll också. Den gick hur som helst bra. Hulken och hans syskon kan få elda på i tre år till. Sotaren flinade lite åt den store gröne Hulken. Från 1962… ha ha ha.. “Bara sextio” alltså sa jag. En Hulk i sina bästa år helt enkelt. Jobbar nog på i sextio år till. Överlever mig. Säkert. Gjutjärn. Tjockt.
Fast egentligen har han väl rätt sotarmästaren. Kanske är det dags att byta ut. Men har diskuterat det där med lite folk. Hur mycket man skulle spara och så och konsensus brukar vara att det inte är troligt att man sparar så mycket i slutändan. Men som sotaremurren idag sa, sämre blir det i alla fall inte. Och där har han rätt. En dag ger han väl upp Hulken och man kan ge sig fan på att det sker när det är minus trettio ute. Byter man kan man säkra upp kanske tjugo år. Stående sökning på Blocket finnes. Pelletspannor som bara är några år gamla kastar dom efter en. Bara lite jobbiga att hämta.
Annars är undertecknad synnerligen trött idag. Dock lite piggare än igår. Inte för att det säger något alls. Funderar om en skorpa kan hjälpa där. Eller två. Möjligen en kopp russin till det. Men det kanske bara är fåfängt hopp.
Skogsbrand härjar åter igen i Ljusdals kommun. Brinner en gänta i Haninge kommer det på första sidan i Aftonbladet. Har inte sett ens en punkt eller ett kommatecken om den här skogsbranden. Har för mig det vara samma sak 2018. Men gissar att dom är lika trötta som jag där på redaktionerna. Får skicka lite russin och en skorpa.
Ja ja. Brinn flagga brinn eller spring Leffe spring. För en femma och en luftpicka kunde man få en hel massa saker när jag var ung. Standardbudet, utgångsbudet, på allt. En ny gitarr t.ex. Är kanske inte gångbart nu längre. Vet icke.
Apropå gitarr har jag faktiskt lyft min, den som står här bredvid, nu ibland. Innan den stämt ur sig helt. Fast långa pass bli det inte. En trött vänster. Tänk att man kan bli så trött i sin vänster! Allt gott finns ju annars åt det hållet. Onda axlar och annat ligger åt höger. Den politiska undfallenheten mot Turkiet får en att skämmas och kräkas. Fyfan. Någon litet mått av stolthet måste väl ett land som vårt också ha. Säg “nehej, då skiter vi väl i det där då” och gå därifrån. Satsa kanonpengarna på gratis gitarrer åt folket istället. Rattttattta… Gitarrsolon och ballader som försvar när ryssen kommer. Inte ens Putin kan sitta still när vi alla kör igång och rockar. Le istället för att dö kan mottot vara. Vadå naivt!? Har du lyssnat på hökarna?
Nope, jobba, skall, jag, nu.
