Month: June 2023

Noll besökare på bloggen idag. Har aldrig tidigare hänt. Men alla firar väl nationaldag. Är euforiska över historia och land.

Jag undrar liksom vilka som deltar i nationaldagsfirande. Vad lever man för liv då? “Ja, härligt, idag är det nationaldag!!!” kanske. Jag vet inte. Tal av någon potentat. Hylla kungar som levt och kungar som lever. Skit i folket som byggde landet. De många. De riktiga människorna. Eller är det dom som ger sig ut till hembygdsgårdarna och firar. Hmmmm… är vi verkligen så få?

Fast frihet såklart. Visst finns det lite frihet kvar fortfarande i Sverige. Man kan gå på hembygdsfirande och nationaldagar utan att spärras in på mentalsjukhus som varandes efterbliven. Ja eller tvärtom också så?lart. Man spärras inte in om man inte tar sig till de där samlingarna heller.

Tur.

För mig.

Aldrig att jag sätter min for där.

Här på kullen ägnar vi dagen åt att flytta ut tomaterna i växthuset. Gurkorna vågar vi inte riktigt flytta ut ännu. Dom vill gärna ha > +7 och helt säker kan man inte vara att luftmassorna här på kullen håller sig i det området de närmaste dagarna. Men till helgen. Då jävlar, då åker dom med ut.

Men sommaren börjar här. Ja i Sverige. Ett Sverige som också jag älskar. Men jag älskar å andra sidan en massa andra länder också. Nöjer mig inte med ett land. Ja troligen alla länder förresten finns med på min lista. Många nationaldagar att fira blir det. Tur att man inte har allt för mycket alkohol hemma.

Ser statsministern föreläsa på nationaldagen i ett förinspelat tal. Kontentan att det skall bli svårare att bli svensk. Helst jävligt svårt. Man skall bevisa en massa saker om man vill bli en stolt svensk. Här skall inte visas någon nåd mot flyktingar längre. Nope. En miljon utvandrade Svenskar (flest till Amerika) under förra sekelskiftet applåderar troligen. Inte jag! Jag blir kräksjuk av det där pratet.

I Rapport visar man festen i stadshuset för de som fått Svenskt medborgarskap under året. Vackert. Välkomnande. Inkluderande. HURRA för det initiativet.

En koltrasat sjunger för oss lite på håll idag. Det är inte heller Sverige. Den finns överallt. Men vacker är det. Men man får lyssna noga. Hoppas och hoppas och hoppas att den eller någon annan ibland kan sätta sig på någon gren närmare ett öppet sommarfönster där en tunn gardin fladdrar i vinden. Kärlek. Respekt.

En vacker svartöga får åka ut på bron idag också. Övervintrad. För någon månad sedan var den ett tunt litet blad. Nu översållad med vackra blommor och en meter hög. En stolthet. Ja i sin egen rätt. Vacker. Men finns i en massa andra länder den med såklart. Inte särskilt Svensk. Inte mycket att komma med på en nationaldag den heller. Synd.

Men det är vi som bygger landet. Det är inte kungar och baroner. Inte fogdar och länsmän. Det är vi vanliga människor. Skit i Gustav Vasa. Det är vi som skall gratuleras en dag som den här. HURRA och GRATTIS till oss allesammans. Ja inte bara idag såklart. Alla dagar på året. Varenda en. Varenda minut. Kungarna och dom andra skriver bara ner sin egen historia. Ljuger sig blåa på varannan rad. Skit i dom.

Måndag, icke obruten vecka framför sig. Men det går det med. Man tar det man har. Finns annat som behöver fixas också. Såklart.

Men lugnet. Ja i huvud och kropp. Det ligger där. Hur kan man inte gilla det. Bilen besiktigad utan anmärkningar. Vad var jag orolig för? Kamrem bytt. Service utförd. Har en generatorrem som bör bytas vid tillfälle. Sprickor. Men annars tror de som kan alltså att den skall rulla i två år tills nästa service. WOW liksom.

För att fira åker vi in på favoritmacken och kör det dyraste tvättprogrammet. Diamant tror jag det hette. Har inte gjort en sådan tvätt sedan sjuttotalet. Nope. Tidigare bilar däremellan har fått en skölj med vattenslang och en dammsugning då och då. Nu satt vi i under tvättprogrammet. Lite av en skräckupplevelse. Nöjesfält. Men allt sitter på samma plats efteråt som innan. Bilen startade. Bromsarna fungerade. Det lyste om kottelacken där i solen. Ja bilen är nämligen “kottefärgad”. Kallas därför “kotten”. Nytvättad kotte. Imponerad av tekniken milt sagt. Där har testats, kodast och testats igen. Det gäller att sensorerna fungerar i dom där grejerna ja och att allt avslutas och stängs ner om inte. Men de gör de ju. Annars skulle det väl inte vara en bra affär med anläggningarna.

Så allt gott.

Nope kommer nog inte att skaffa ett tvättkort. Så långt skall vi inte gå. Men kommer möjligen åka in där lite då och då ändå. Det är ju ändå nästan lite som att åka karusell.

Fast det där var ju ett tag sedan. Annars händer inte så mycket. Inget förutom arbete då. Eller “sitta hemma” som det väl är för vissa. Fast semesterveckor är bestämda framöver och innan dess bör man befinna sig på en plattform som inte kräver vidare funderingar. Att ha olösta problem hängande över sig innan ledighet är ingen höjdare. Oavkopplande kommer av det. Som ett tåg som går precis på sin avgångstid.

Nu har jag glömt bort tekoppen. Kallt. Men man får dricka ändå. Det är som det är. Nästan iste. Amerikansk söder i rörliga bilder dyker upp.

En ny vecka alltså. Med avbrott för dag i honnör. I helgen är planen att göra den traditionsenliga turen till Mobackes i Bollnäs för att inhandla sommarblommor. En av årets höjdpunkter tycker jag. Kanske den högsta. Vi har unnat oss den här turen också under “svåråren“. Med stora umbäranden och med stor planering. Men det har gått. Men nu är det såklart inte samma sak. “Lite inhandlade blommor” bara. “Skall vi äta också”. Liksom.

Ja sen skall allt ut i växthus och de blommor vi dragit upp själva skall också ut. Sen kan det få bli sommar hur mycket det vill. Tittar man på prognoserna så ser det faktiskt ut som det blir just så också. Men ännu härskar ishavsvindar över också denna kulle i Sverige anno 2023.

Man borde antagligen inviga grillen för året nästa helg.

Men musiken då. Visst borde man väl äntra studion åtminstone en dag per år. Ja lite sug finns där. Men inte tillräckligt för att suga fast, Annat drar i en mer. Det är synd eftersom det finns en stor glädje där i musiken. Antagligen den största glädjen.

Kan drömma om att spela med andra ibland. Hur skoj det var (är?). Men så frustrerande också. Alla har så mycket att göra hela tiden, då som nu. Ensam är bäst dräng. Jag är nog ändå solitären. Varför ändra på det i den här åldern. “Lämna mig i fred” liksom. Det hörsammas ju såklart. Tur eller otur?

Fast ibland borde man kanske prata med någon. Inte bara sitta här och mumla för sig själv. Nyttigt? Nåja.

Den sista munnen synnerligen kallt te är inmundigad. Det betyder att min tid här på bloggen med dig har nått sitt slut., Sådan är lagen här på kullen. Det finns annat att göra. Sådant man är ensam om att sätta värde på. Men som inte har lägre värde för den skull. Knske….

Serru!

En riktig man mejar såklart ner dom. Dom där gula ogräsen som växer där vid källaren. Men varandes bara en enkel ocool gubbe så klarar jag såklart inte det. Maskrosor. Nog fan är väl det en väsentlig del av sommaren. Har alltid varit. Är det bara jag som längtar efter maskrosblom? Tycker att dom är vackrar? Dom får stå kvar. Nästan alla. När jag går med gräsklipparen. Gult är ändå min favoritfärg. Har visst något med galenskapen att göra också det gula. Så det passar bra.

Det är många steg i otränad kropp när man klipper gräsmattan här. Det tar några timmar också med ny gräsklippare. Alltså värker kroppen på ett sådant där bra sätt när man är klar. Man skulle kunna önska att programmerarpassen, de långa, de som tröttar bara huvudet, gav samma tillfredsställande känsla. Men så är det icke och aldrig.

Kaffe får man dricka inne idag. En kall vind drar med sig kalla vindar som susat över arktiska isar. Tar med sig taggiga minnen därifrån. En sådan där vind som man bara måste rädda sig från är det. Det finns bara två sätt att göra det på. Jobba sig varm eller gå in och gömma sig i husets bäst isolerade hörn. Kläder hjälper inte ett dugg. Alltid hittar ishavsvinden en väg in under dom hos en fryslort.

Men en skön dag.

Nu på kontoret. Huvudet skall ha sitt också. Lagom många timmer en sådan här dag. Vardag för de fattiga imorgon. Vardag hela veckan för de riktigt fattiga.

Fast där är man väl inte längre.

Nope.

Men andra är.

Alltid.

Som bör betraktas som männsiskor ändå.

Tycker man.

Men helg slut här. Fast det visst är helg på tisdag också. Nationalisternas honörsälskarnas och givaktparadernas helg. Nationalistiska sånger. Flaggviftande. Tal om storhetstid och landets förträfflighet. Bygg gränser och murar. Japp, det är bara det det där handlar om. Inga gränser inga krig. Det är min slutsats. Avskaffa både nationaldagar och gränser och sätt flaggviftarna på behandlingshem i främmande land. Hem kan de få komma när de upptäckte att dessa främmande länder har folk som är precis som dom.

Men man kan använda den där dan till att såga ved eller till att sova ut eller till att flytta ut tomaterna i växthuset. Då kommer ju eländet till dag ändå till nytta ändå.

HURRA!

Koltrastsången saknas mig här på kullen. Det värker lite i hjärtat. Men det är väl ändå meningen att ett hjärta skall värka över något. Då känner man i alla fall. Är inte en av de bedövade.

Nej, jag mejar inte mer maskrosorna. De är sommar för mig. Någon riktig man blir jag antagligen aldrig.