Categories
Betraktelser & Berättelse

Meja ner

En riktig man mejar såklart ner dom. Dom där gula ogräsen som växer där vid källaren. Men varandes bara en enkel ocool gubbe så klarar jag såklart inte det. Maskrosor. Nog fan är väl det en väsentlig del av sommaren. Har alltid varit. Är det bara jag som längtar efter maskrosblom? Tycker att dom är vackrar? Dom får stå kvar. Nästan alla. När jag går med gräsklipparen. Gult är ändå min favoritfärg. Har visst något med galenskapen att göra också det gula. Så det passar bra.

Det är många steg i otränad kropp när man klipper gräsmattan här. Det tar några timmar också med ny gräsklippare. Alltså värker kroppen på ett sådant där bra sätt när man är klar. Man skulle kunna önska att programmerarpassen, de långa, de som tröttar bara huvudet, gav samma tillfredsställande känsla. Men så är det icke och aldrig.

Kaffe får man dricka inne idag. En kall vind drar med sig kalla vindar som susat över arktiska isar. Tar med sig taggiga minnen därifrån. En sådan där vind som man bara måste rädda sig från är det. Det finns bara två sätt att göra det på. Jobba sig varm eller gå in och gömma sig i husets bäst isolerade hörn. Kläder hjälper inte ett dugg. Alltid hittar ishavsvinden en väg in under dom hos en fryslort.

Men en skön dag.

Nu på kontoret. Huvudet skall ha sitt också. Lagom många timmer en sådan här dag. Vardag för de fattiga imorgon. Vardag hela veckan för de riktigt fattiga.

Fast där är man väl inte längre.

Nope.

Men andra är.

Alltid.

Som bör betraktas som männsiskor ändå.

Tycker man.

Men helg slut här. Fast det visst är helg på tisdag också. Nationalisternas honörsälskarnas och givaktparadernas helg. Nationalistiska sånger. Flaggviftande. Tal om storhetstid och landets förträfflighet. Bygg gränser och murar. Japp, det är bara det det där handlar om. Inga gränser inga krig. Det är min slutsats. Avskaffa både nationaldagar och gränser och sätt flaggviftarna på behandlingshem i främmande land. Hem kan de få komma när de upptäckte att dessa främmande länder har folk som är precis som dom.

Men man kan använda den där dan till att såga ved eller till att sova ut eller till att flytta ut tomaterna i växthuset. Då kommer ju eländet till dag ändå till nytta ändå.

HURRA!

Koltrastsången saknas mig här på kullen. Det värker lite i hjärtat. Men det är väl ändå meningen att ett hjärta skall värka över något. Då känner man i alla fall. Är inte en av de bedövade.

Nej, jag mejar inte mer maskrosorna. De är sommar för mig. Någon riktig man blir jag antagligen aldrig.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Sångfåglar av Christy Lefteri

Man kan leva på att fånga småfåglar, flyttfåglar på Cypern och sälja till de rika som alltid och överallt är på jakt efter rariteter. Mums. En stekt eller inlagd småfågel. Tuggad och svald med ben och allt. Gott. Rare food on the table. First course. Synfranska män (och kvinnor?) håller väl också på med det där.

Att det inte är lagligt, ja det skiter man i om pengabunten för leveransen är stor nog . Som alltid.

Man kan komma till Cypern som turist, rik ryss, eller kanske som hushållerska från något fattigt land. Det finns människor som alltid måste ha andra att göra sitt skitjobb. Som anser sig upphöjda. Rick ända ner till medelklass.

För dom har varken fåglar eller hushållerskor något värde. Så som det blir. Om man bestämmer sig för det. De kan behandlas och användas som man vill. Det här är människor som äger det de bestämmer sig för att äga. Kastar bort trasig utan en tanke.

Ja om allt det där handlar den här boken. Men också om kärlek och en persons uppvaknande. Nej två personers uppvaknande. Ja till och med kanske tre är dom som vaknar här. Man får följa hur ögonen öppnas hos en människa. Hur en handelsvara blir en annan människa med känslor och tankar.

Biodlaren från Alepo, Christy Lefteri’s första bok är en höjdare. Det här är på samma nivå. Hurra!

LÄS!

Andra böcker jag läst finns här.

Categories
Musik

Kodarmusik