Om medeltidsdagar (i Leksand) skall beskrivas med en bild får det bli denna. Själv iklädde jag mig såklart narrens roll (som vanligt). Fast ingen såg mig.
Categories
Medeltid i Leksand
Day: 8 June 2023
Categories
Många
En dag sätter jag mig kanske ner och börjar räkna löven på lönnen. Den växer till sig lite för varje år. Många är dom löven numera…
Lönnen är bortrövad utan tillåtelse från någon längs vägen från Sörmland för länge sedan. Då liten och späd och ovetandes om Hälsingska vintrar. Men i och med att åren gått har den blivit större och större, fått fler blad och mer rötter och verkar ha bestämt nu sig för att här på kullen i Hälsingland skall jag stanna och leva mitt liv. Lite som vi andra som bor här också alltså.
Jodå vi har en till lönn. Tysklönnen. Den kan döda en häst sägs det. Är tydligen giftig för hästar. Invasiv. Men ändå, lika kär den. Får stå kvar eftersom den stod här när vi kom hit en dag när solen sken.
Och ja ännu en finns det. Vid tvättställningen. Den som varit mer tveksam om det här kan vara en kulle värd att bo på. Stulen den med. Kidnappad. Men som nu också verkar ha bestämt sig för att Hälsingland är dess hem. Om än lite motvilligt, det skall tilläggas.
Ja och tänker man på det så finns ännu en… och ännu en… och…
Fast den stora lönnen. Ja den ger skugga om sommaren. Det är under den det grillade ätes och det kalla drickes. Ett träd att längta efter under kalla vinterkvällar alltså. En kärlekshistoria. Med många löv och stor törst.
Fast nästa gång vi far ner till Sörmland får jag nog ta med ett par granar och plantera där nere för att jämna ut och skulden reglera. Den är fri den som är utan skuld. Det var en Sörmlänning som myntade det också. Fast stulet såklart. Dock inte mindre sant för den skull.
Liksom.
Bryggkaffe, kokkaffe eller latte? Och vilka bönor är bäst? Hur nyttigt kaffe är för oss, är en komplex fråga, säger forskarna.
Source: Då är kaffe som nyttigast, enligt forskarna- | forskning.se
En ny morgon. Hänslan är “HURRA“. Som nästan alla morgonar. Det enda som är synd är att det är tiorsdag och inte måndag. Men man kan inte få allt. Det vet jag ju.
Så jag går ner till kontoret. Gokänslan finns där i magen. Jag vill gå ner hit. Här vill jag vara. Det är väldigt få gånger som den känslan inte finns där i stora magen. Ändå är det jag gör 90% rent (tråkigt) arbete. Som för de flesta andra. Men en del av de där andra tio procenten innehåller det lustfyllda. Platsen man drömmer om att befinna sig på. Sicken ynnest liksom. HURRA igen.
Fast tror man på jämnvikten så behövs också motsatserna. Livet är inte bara lycka, men man bör åtminstone tillåta sig att njuta av de stunder när man känner glädje och lycka. Ja och inte klaga så förbannat under de andra eftersom det nu är som det är med att leva.
Många tror att det är framgång som gör människor till mästare. Men så är det såklart inte. Det är tvärtom. Det är alla misslyckanden och misstag som skapar en mästare. De där tiotusen timmarna man pratar om för att verkligen bemästra något använder man inte till framgång, Nope, det är tusentals misstag som görs under den där tiden. Misstag som sakta förbättrar och förbättrar dina förmågor ett steg i taget.
Tänk bara på en idrottsman. Hen kan såklart ha talang. Men mest av allt är det alla misstag som bär fram hen till de icke misstag som skapar och definierar den framgångsrike idrottsmannen. Ingen pluppar ut ur livmodern och är färdig. Ingen supergitarist. Ingen supersångare. Ingen chackmästare. INGEN! Det krävs misstag. Jobb kallas det att ta sig över och igenom dem. Testa med att börja lära dig ett nytt språk. Nog fan behövs det några misstag allt för att bemästra det nya språket. Inte ens de som föds in i det kan det från början. Det skulle jag kunna hålla kurser om för Moderater och Sverigedemokrater. Det Svenska samhällets soptunnor.
Ute, definitivt sommarkänslor idag. Sol. Sol. Sol. Inte jättevarmt kanske. Vi får vänta några dagar till på värmen. Men den härliga sommaren är faktiskt här. Som man längtat. Ljuvligt.
Fast undertecknad sitter alltså inne. Drar för persienner. Så att gubben kan läsa och se det som står på skärmarna. Så att han kan trycka på de där tangenterna. Ja och så raljerar jag om de som går på nationaldagsfirande häromdagen. Snacka om att kasta sten i glashus. Allt man kan göra borde såklart vara (mycket) bättre än att sitta inne under en vacker sommardag och trycka på tangenter och koncentrerat stirra på en lysande skärm. Såklart är det så. Ingen ursäkt gives heller. Man har bara ett val. Fast hge mig i alla fall en poäng för förmågan att se mig själv också från andra positioner än inifrån mitt eget huvud. Att se den ocoole gubben. Tro inte ens för en sekund att han där inne i huvudet ser undertecknad som en ocool gubbe. Icke! Jag är både snygg, smart och intelligent. Ur det perspektivet. Lovar. Synd att det bara är jag som ser det så.
Fast jag kan inte kasta bort en fullständigt bra dag på att sitta här och PO-svamla saker som ingen eller få läser. Jag har alltså fått för mig att jag har ett uppdrag. Don Quijote och jag. Han hade en väpnare med sig. Det har nu inte jag. Men skit samma. Utfallet är detsamma. Och tänk, alla minns Don Quijote och hans väpnare, de som skrattade är alla bortglömda.