Categories
Swedish

Möter godheten

Vi sitter under lönnen, den bortrövade, och njuter en kvarglömd bit pizza från fredagskvällen, K och jag. Kaffe på det. Oslagbart såklart. Inget är så gott som en kopp kaffe ute under lönnen. Det fungerar f.ö. mycket bra med kaffe ute på andra ställen också. Kaffe + ute = Gott. Enkelt.

Det är varmt. Men en nordanvind svirrar förbi som en iller på jakt och kyler ner och tar och försvinner bakom ett hörn. Man vill hålla sig i solen. Och om man skall hållas i skuggorna vill man röra på sig. Och det är såklart precis det vi gör denna dag. Det är planteringsdags.

Igår var vi till staden och inhandlade växter. Yngsten hänger med. Han skall inhandla skor. Och det blir därför den vanliga vändan. Ljusdal och hämta son, vägen över Öjung till Edsbyn. Erikshjälpen för att leta något som någon inte längre har användning för men som någon av oss har användning för. Hittar en variabel trafo fär trettio spänn. Sällan numera jag kommer ut med något av värde. Kunde väl klarat mig utan den där också. Men en variabel trafo är ändå en variabel trafo tänker man och ser möjligt framtida behov eller något som ungarna får städa ut i sopcontainer en dag.

Efter Edsbyn, som jag verkar vara allergisk mot denna dag, för det snoras mycket när vi är där, dags för körgården. En blomma på morsans och farsans grav. Pelargon. Röd. Fast det kunde väl vara vad som helst. Båda gillade blommor. Fast för mig finns de gamla såklart inte där. Gravstenar är för andra. Ja och morsan vill ha så hon fick. Fast jag har många andra där på kyrkogården också. Kamrater och släkt. Alldeles för många.

Bollnäs är staden. Vi dras iväg dit. Träffar utflugna Losbor som gett sig in i den lukrativa i godisbranchen och håller till där i centrum. De bästa av människor är dom helt enkelt. Jag blir glad, jag tror vi alla blir glada, över att träffas. Om en del människor tappar en på energi så är det tvärtom här. Energin flödar in i en. Och jag blir lycklig över att det faktiskt fortfarande existerar sådana människor. Älskade människor.

Men blommor alltså. I mängd. Till och med K tappar lite energi denna dag. Annars brukar det vara jag. Växthusvarm och bentrött blir man. Dom som ställer in utemöbler i ett växthus och sitter där är inga jag har förståelse för. Nope. Fulla med växtlighet skall de vara. Det skall växa så det knakar. Det har jag gjort idag. Planterat i växthuset. K har planterat blommor. Härligheter. Om en månad kan man hämta tomater och gurka där ute. Se sig blind när man hämtat posten och skall in igen eftersom blommorna bländar en med stor skönhet. Sommar hörni. Ljuvligt.

Nu sitter jag här och jobbar. Obruten vecka föröver. En brandskyddskontroll är det enda som ligger i vägen och skvalpar för full fart framåt. Möjligen också en Ljusdalsskjutsning/hämtning. Men här är vi nu. Där är vi då.

Men allt som allt en helg som bara fnittrar iväg som en glad lite flicka. Själv hinner man inte riktigt med. Det är fredagskväll och så är det söndagskväll. Men så där är det ju när man har det som bäst. Den där fnittrande flickan tar en genom livet med full hastighet. Det är de där sega dagarna som bär på det tråkiga och sega. Så glad får man vara såklart. Nätter sovandes med öppet fönster börjar här och sträcker sig långt in mot hösten. Dagar med barfotafötter likaså.

Inte är det väl ändå så dåligt att leva som vissa tycks tycka?