Det är nästan natt här på kullen. Jag sitter i samma stol som jag satt i i morse. Inget te nu dock. Men gör väl samma saker. Ungefär. Det där med natt försten. Blir det någon över huvud taget nu när årets sommar växer upp och skall bli stor. Här i Los märks ljuset (o-natten) speciellt mycket. Man förundrades de första åren efter att man flyttat hit. Men har vant sig nu och sorgligt glömmer och tar för givet. Jag växte ju upp i Edsbyn som inte ligger så långt härifrån. Men ljuset kring midsommar är inte alls detsamma som här. Kanske är det höjden. Vi är halvvägs till fjällen på våra kullar och berg. Eller också är det andra saker. Skogen, myrarna och sjöarna. Men ljusa nätter har vi den här tiden och fram till några dagar efter midsommar. Sen blir det svart igen på bara plus några dagar till tycks det. Har aldrig lyckts klura ut hur det där går till.
Man måste såklart älska den här tiden. Barfota. Öppna fönster på kontoret. Öppet fönster i sängkammaren. Liljekonvalj och syren som doftar nu när häggen riktat in sig på bär och förökning. Allt handlar om enkelt liv. En t-shirt och ett par brallor. Inget tjafs med handskar och mössa och annat jobbigt. Så skönt. Så enkelt. Bara underbart.
Fast fryser gör jag ju lite nu såklart såhär på kvällen. Det har mindre att göra med temperaturerna och mer att ha att göra med att jag är en fryslort av värsta slag. Men under dagen frös inte ens jag. Och mot slutet av veckan börjar man väl klaga över värmen. Fast… Nope. Aldrig!
Huset och kullen vilar i tystnaden den här tiden. Inte ett ljud hörs faktiskt. Jo en fläkt på min dator förstör den illusionen. Jag måste såklart koncentrera mig för att uppfatta den. Allt för många år i fläktljudens närhet har gjort mig döv just för den ljudföroreningen. Men annars är det bara det gamla huset från 1917 som knakar och sträcker lite lojt på sig. Gamla hus njuter troligen precis som vi andra av en enklare tid.
När man körde olika projekt, som anställd eller som egen var det här ofta en mycket hektisk tid. Allt skulle vara klart till sommaren. Det var väl samma sak i skolvärden också. Man han liksom inte med att uppleva maj och juni alls egentligen. Inte på riktigt. Massor av övertidstimmar och helgjobb. När semestern kom var man alltid så slut att den första veckan alltid bara försvann på ren återhämtning. Den andra på att fatta att allt det där lediga var sant. Ja och resten av veckorna fanns det alltid någon annan som jobbade och behövde support så man fick rycka in. Jag har helt enkelt jobbar för mycket i mitt liv. Men älskat det också. Flykt bara kanske. Men det är som det är. Första sommarlovet när jag jobbade som lärare så stod jag bara där och bara gapade de första dagarna. En massa veckor ledig och lön skulle ramla in på kontor ändå. WOW. Som egen var man inte bortskämd med att kunna ta allt för många dagar ledig under sommaren.
Tittar jag på statistiken för bloggen har jag skrivit ganska nära 70000 ord sedan starten av det här året. Flera år har det varit över 300000 ord nedtecknade. Statistiken sträcker sig till 2006 men egentligen skulle den väl tagit sig ännu några år till tillbaks. Men den första tiden gick visst hädan någon gång i någon historisk krasch. Men många inlägg har det blivit. Och alltså många ord. Nu blir man såklart inte författare på antalet ord. Antagligen är det så i alla fall. En engelsk medelroman ligger tydligen på 40000 ord. Man kan gissa att en svensk dito ligger rätt nära. Så några sådana då blir de totala orden nedtecknade som per år.
Undrar hur många kodrader man skrivit under alla år. Måste vara fler än ord i bloggen på ett år helt klart. Ändå krävs det väl mer tanke och funderande där. Måste undra varför jag gör allt det här. För en viss möda finns det ju också. Man skulle kunna skria sådant som folk vill ha också. Ja och koda för mat. Men det vore såklart inte jag. Vore alldeles för smart.
Nu är klockan en bit över tolv och jag skall gå upp och fatta min Knausgård. Ett kapitel skall man väl ta sig igenom i alla fall. Han kräver sin koncentration med sina texter den mannen. Har man tur får man en god dag imorgon också. Hoppas kan man alltid. Dum vore man väl annars.
Liksom
