Någon gång i livet skall väl Också Örebro vara platsen att lägga sin hatt (på hyllan) i. Som nu. Andra gången för min del. Gott och väl kan man tycka (och tro) men blir glatt överraskad. Hotell nästgårds slottet. Hundra restauranger och ett uteliv som inte står Stureplan och centrala Stockholm efter. Man blir alltså glatt överraskad. Mycket rent utav.
Att vi sen får den bästa Indiska mat vi någonsin ätit, ja den kvalificerar sig upp på topp tre i absoluta tal av all mat inmundigad tamefan, det gör ingalunda en tvånätters vistelse i Örebro blir mindre angenäm. Kommer nog göra avstickare dit i fortsättningen bra för att besöka den restaurangen. Chandani om du vill testa själv.
Väldigt mycket restauranger i Örebro. VÄLDIGT är ordet. Massor med folk ute. Coverband som spelar. Såklart. Jäkligt bra båda två som jag hör. En Queen-cover som nästan får mig att tro att Freddie är tillbaks (lite Jesus är ju han med så sådant kan förväntas) får mig att nästan ställa mig där på gatan och vislande applådera trotts långt från stället låten spelas på. Fantastiskt uteliv helt enkelt. Åtminstone sett från en gammal ocool gubbes ögon. Man blir jävligt avundsjuk. Varför bor man (och trivs) där man bor? Ja det undrar man.
Men gissar att Örebro har formats, på samma sätt som Gävle har gjort det, av ett Universitet och all ungdom som ett sådant ställe för med sig. Men undrar lite vad Örebro levt av i fornstora dar. Känns inte som den typiska industristaden typ Gävle.
Som varje resa “ut i världen” så kommer jag på mig med att bli glatt överraskad av all glad personal man möter på restauranger, affärer, hotell etc. Jo, jag samlar ju på dom där. Folk som ger lite mer. Ja och här befinner man sig ändå i Sveriges gnällbälte. Det där är inget man förväntar sig. Man blir helt enkelt glad av att interagera med människor här. Det där har vi myckjet att lära av här i Hälsingland och speciellt här på vår ort. Det blir gärna lite surt och buttert här och sällan mer än nödvändigt.
Fast nu blir det mest jobb den här gången. Men inte “jobb“. Jo kanske jobb ändå liksom. Inte semester. Inte mycket i alla fall. Det där kan man mäta på att man är tröttare när man kommer hem än när man åkte. Definitionen på semester torde väl ändå vara den motsatta.
Fast skönt att lämna skogen är det som alltid. Men lika skönt att återvända också såklart. Vi kommer hem på fredagskvällen och lördagskvällen använder vi båda till att ligga utslagna i varsin del av soffan. Japp utslagna är verkligen ordet. Så not semester alltså. !semester för er logiska.
Men bättre idag. Orkar klippa lite gräs innan dropparna börjar falla från himlen igen. Han, hon, det, Gud, gråter över människornas dumhet antar jag. Det bör komma mer där. Men en vecka till kvar av semestern. Förbehållet kvarstår dock om en pensionär kan ha “semester” över huvud taget. Grubblar fortfarande på det.
Veckan som kommer innehåller en hel del regn enligt alla tillgängliga prognoser. Eftersom det inte blivit lika mycket studiotid som tänkt så tänker jag utnyttja dessa regniga dagar till dito verksamhet. Två låtar påbörjade. I första celldelningsstadiet. Kanske skall satsa på två till och släppa en EP bara för att det har jag aldrig förut gjort. Fast glädjen, befrielsen, friheten, njutningen som finns där på den stolen, med lurarna över öronen och ett instrument i händerna överträffar allt annat i mitt liv. Så är det bara. Spelar egentligen då så mycket annat någon roll?
Skall faktiskt sätta mig framför studiodatorn en stund nu med. Bara för att jag kan. Finns ingen brådska med något alls liksom. Ett liv som inte blir bättre än så och då var det rätt bra före. Man är helt enkelt bortskämd. En del må tänka utskämd. Men sådant har aldrig berört mig. The show has never ended and will go on.
Serru!
