Month: July 2023

Inte gör man mycket. Nyss en skottkärra med urrivet innertak till garage för sortering. Ved vs. Skräp. Fast en annan dag. Nu plocka bort nubb från samma tak. Måla nästa vecka. Eller troligare veckan eftersom det faktiskt finns reella uppdrag att ta tag i under nästa vecka.

Slö är ordet.

Alltså.

Men det är som det är. Gammal, ful och trött. Liksom.

Men havet har beskådats. Jag har sett en segelbåt med finsk akterflagga segla ut från mellanfjärden. Imponeras av dem som vågar sig ut på öppet hav utan att se land åt ett enda håll. Fast lättare idag såklart med gps och annat men jag antar att om man skall ge sig i kast med det där så bör man klara av det hela utan instrument också. Kunna anpassa uttagen kompassriktning efter sidvind och sådant. När jag låg i lumpen seglade vi över Bottenviken i hård storm. Stort fartyg. Men ännu större vågor. När fören går ner i en dal, vågen slår över, och man står där på bryggan, tänker man “goodbye“. Men på något sätt så gård det där ändå och man når till slut – relativt helskinnad (men aningen mörbultad) – en hamn på andra sidan. Kommer aldrig förlåta mig själv att jag inte tog en skepparexamen när vi låg där och guppade. Det var gratis och det fanns hur mycket tid som helst för sådant. Läste en kurs i elteknik istället från försvarets brevskola och kanske var inte heller det så dumt.

Efter att vi rört oss i havets närhet kan man undra lite över värdet av det där med strandskydd. På de flesta ställen tar man sig inte ner ändå och skulle man göra det så känns det som man gör intrång i de rikas paradis. Men kanske är just det själva meningen med hela. Vi fattiga skall inte vara där och störa. Fast det där gäller väl allt. Ja och har varit så i alla tider. Politiskt bör man i alla fall spjärna emot. Det spjärnas väldigt lite emot nu för tiden.

Ligger vaken under många timmar inatt. Funderar. Det där kan vara irriterande. Men inte så farligt i natt. Jag kan ta igen. Har dessutom somnat på eftermiddagen så jag vet varför. Så jag ligger där och tänker. Så mycket vackert som man sett. Hur jävla bra det egentligen är att leva.

Grannen har förresten skaffat höns. Jag är avundsjuk så att jag håller på att gå sönder. En tupp som gal på morgonen. Hönor som kacklar under dan. En dröm. Vi hade höns själva under många år. Det är en upplevelse som sätter spår. Att varje fjäderfä är en individ med personlighet och särart lär man sig då. Ja och man fattar att det där gäller alla fåglar. alla myror, ALLT. Varenda buske och träd. Livet. Fantastiskt. Inget liv likt ett annat. Alla ser vi världen genom egna ögon och på vårt sätt. Ja, det är nästan så att man förstår dem som gnäller och klagar eftersom världen antagligen ser ut så genom deras ögon. Njutningsblinda istället för färgblinda. Tänker man så, då är det lättare att förstå.

Fast nubben sitter kvar där i taket. Den bör åka ur idag. Så här kan jag inte sitta och bara sitta och titta. Nope. Klär på mig bästa nubbutdragarkostymen (blå-vit-randig) och sätter igång. Ja det är vad jag gör.

Jag beställer lite komponenter från USA till hösten på söndagskvällen. Man måste försöka få dötid att jobba för en också såklart. Ingen konstigt med det. Men det som är imponerande är att paketet levereras till vår dörr nu på morgonen. Det tar alltså inte ens en vecka att få det hit från Amerika. Ingen av mina Europeiska eller i det flesta fall Svenska) leverantörer av komponenter klarar att hålla den leveranstiden. Blir lika imponerad varje gång.

Företaget jag använder mig av heter Digikey och det ligger i Thief River Falls i Minnesota, USA. Orten som företaget finns på är inte större än Edsbyn i storlek (+8000 invånare) men företaget har blivit världens största elektronikkomponentförsäljare. De har tagit sig dit genom att ge kunderna vad de vill ha, definitivt inte genom att gnälla över den lilla ortens tillkortakommanden.

Något att ta efter för andra.