Nejdå, jag varken räknar dagar eller vet vilken dag i ordningen det är eller hur man räknar. Ointressant såklart. Men vaknar sex idag också. Står ut till halvåtta i sängen med hjälp av god bok. Frukost. Soffa. Te. Butterkaka. Bok. Somna. Sen lasta upp lite grejer på skulle, skruva lite. Slipa lite. Ja lite annat. Semester. Njutning.
Det där vakna klockan sex hoppas jag avtar ju längre in på semester dagar vi färdas. Kanske beror det där delvis på att jag somnar titt som tätt lite här och där under slöa dagar. Men en stor trötthet finns det som behöver sitt. Det finns ett år att ta igen. Trötthet som tar tag i en när den får en chans och man inte längre gör motstånd.
Igår, hungrig framåt lunch. Vi tänker “äta ute“. Var för sig kommer vi fram till Creperie i Järvsö. Otroligt gott sist vi åt där. Vi har försökt återkomma under alldeles för många år sedan dess men det har aldrig gått. Så vi far dit. Egentligen är det väl två pannkakor med lite Järvsögrönsaker a’la fyrahundra pix. Men gott för åtthundra pix är det. Peston på min är så bra och så god så att man misstänker att han, hon, det, Gud är inblandad i den. Kommer att drömma hela vintern om den där peston.Skulle väl egentligen tagit en efterättsgalette med jordgubbar också. Men det känns lite skämmigt och gluffsigt. Får åka dit igen. Ta det då.
Men kan rekommendera Creperiet i Järvsö. Super!
När vi serveras där i Järvsö upplever jag stor tillfredställelse eftersom personalen ler och är närvarande. Det känns trevligt och man blir glad. Så fort man far härifrån byn upplever man det där. Ovant. Det hänger något mer buttert över Los. Troligen bara för sådan som mig som bara har tre generationer som är uppväxta här. Man blir liksom inte riktig Losbo förrän man har fem eller sex.
Fast det där kan såklart kanske bero på att dom känner mig här men inte när man kommer utanför byn. Där kan dom rent av tro att man är värd att le mot, ja rent av prat med lite gran. Nåja, med det där är det som det är. Här vet man i alla fall var man har människor.
Fast hemskt måste det vara att bo på en ort som Järvsö. Vackert, javisst. Framåtanda, javisst. Men inte är det mycket som utvecklas där för dem som bor där inte. Dom är sällan målgruppen. Till och med när det gäller skola och annat liknande ligger fokus på inflyttande.
Men semester fungerar fortfarande som det skall alltså. Imorgon skall det regna enligt prognoserna. Jag tänker passa på att göra den första regnvädersdagen till en studiodag. Det betyder nästan aldrig att man kan göra “musik”. Inte ens dålig “musik”. Det brukar vara tillräckligt med krångel en sådan dag för att man skall ställa och ratta och greja och upptäcka att dagen har passerat. Men det kommer säkert fler regnvädersdagar. Då kan jag ta chansen. Göra min skitmusik. Bara för att jag älskar att göra skitmusik. Varför skulle inte det räcka liksom?
Har DU inte kollat in “Made” på Netflix så kan jag rekommendera den serien. Skitbra (tycker jag/vi). Skall kolla in det sista avsnittet ikväll. Längtar redan.
Tittade med ett öga på Allsång på Skansen igår. Ja är enögd. Sicken dynga det där blivit. Publiken har iof alltid varit det roliga där men vad finns kvar av den själ det där programmet en gång hade. Billiga skämt? Föutsägbara artister. Lägg ner skiten.
På tal om att gnälla då alltså. Fy fan för folk som gnäller. Speciellt gamla gubbar. Ja de ocoola är värst. Såklart. Som alltid.
Men nu så. Klockan är fem. Man borde somna in en stund på soffan så att man orkar vara vaken till elva. Semester är inte att leka med. Trött blir man. Slö rent utav. Men vafan. En pensionärer som har semester… Det borde ju vara det närmaste döden man kan komma. Eller hur?