Slödag n idag. Det var länge sedan jag tappade räkningen på semesterdagarna som går förbi. Klarar kanske inte att befinna mig i detta vegetativa tillstånd hur länge som helst. Men just nu känns det bara skönt. Tror nog jag klarar av de veckor som återstår också. Fast en viss längtan efter att köra igång kliar i ena benet ändå. Det finns projekt att gör klart. Det finns inte lika mycket liv kvar för att få dom gjorda. Det är lite bråttom. Ja rent av kanske MYCKET bråttom. Vem vet hur mycket tid som är kvar?
“Paket till Grodan” säger chauffören som levererar paket här på morgonen. Verkar inte tycka alls att det är konstigt med ett företag som heter Grodans Paradis AB. Andra reagerar och frågar nyfiket. Alla minns namnet. Gott så. Varför detta namn? Jo jag skulle ha ett namn för en trådlös router här i huset. Min yngste son tyckte den skulle heta “Grodans Paradis”. Ja och på den vägen är det. Djupa tankar finns det få i världen. Saker händer och sker.
Lo(o)svecka den kommande veckan. Den tycker jag ni skall bevista. Program finns här. Speciellt koboltgruvan är värd ett besök. Detta projekt som byn väckte med gemensamma krafter och som visar vad man kan göra i en liten by om man jobbar tillsammans istället för att jobba emot varandra.
Tanken idag är att lyssna in lite lunchmusik i Färila. Själen behöver sitt den också och det har varit alldeles för lite levande musik ett tag nu. Eftersom det är ett evenemang med lokala musiker kan man vara säker på att Peter Subäck sitter bakom klaviaturerna. Det gör han nämligen alltid. I alla sammanhang. En man som borde få priser. Massor av priser och hyllningar. Men tyvärr fungerar sällan världen få det sättet. Att jobba på räknas inte. Man måste stå längst fram för att räknas. Dåligt tycker jag med pensionärens rätt att klaga.
Men lite livemusik alltså. Det förnöjer. Föredrar de små akterna faktiskt före giganterna. Båda har såklart sitt. Men hjärtat finns nästan alltid i de lilla. Det där “riktiga” finns där. Uttrycken är så hårda och starka idag att det ibland är svårt att se nyanserna. de drunknar liksom i det högljudda. Man får anstränga sig lite.
Men nu skal jag starta lite backuper, sen får det här väl bli en fredag också som vilken anna fredag som helst. Inga förväntningar. Inga krav. Det är bara att åka med.
Serru!
