Day: 11 August 2023

Våra vägombud har inför semestersäsongen utsett Sveriges vackraste vägar. Håller du med oss?

Source: Sveriges vackraste vägar – Riksförbundet M Sverige

Läs vetenskapsnörden Randall Munroes svar på absurda hypotetiska frågor – hela sommaren i Ny Teknik.

Source: ”Vid vilken tidpunkt i historien fanns det för många böcker (på engelska) för att någon skulle hinna läsa alla under sin livstid?”

Jack, the tired man, är det jag det? Ja, i alla fall känns det så. Har känts så hela veckan. Jag orkar knappt gå upp för trappan. Upp kommer jag ändå såklart. Flåsande. Men utför går det med gubben den som är jag. Förhoppningsvis är det tillfälligt och något som en fredagswhiskypinne kan kurera.

Fredag. Slut på vecka. En vecka till har gått. En till. Det där stör mig sällan. Men nu i augusti. Japp det stör. För varje vecka som går kommer vi närmare september. Längre och längre bort från sommar och närmare och närmare vinter. Vill inte. Inte än. Så skriker det i mig. Stoppa ett tag. Här. Nu! Genast! “Håll kvar sommaren…“

Hittar en bild på farsan. Vi var i Norge och fiskade. Bara han och jag. Jag minns nästan inte hur han såg ut längre utan ett foto. Doften av Träförädling och olja på hans kläder när han kom hem från jobbet sitter desto hårdare. Verkmästarlukt. Bilder kommer tillbaks till mig så fort jag känner den. Men alltså bilder med en tilltagande och störande suddighet.

Föräldrar blir till vanliga människor när man växer upp. I alla om man orkar ge dom en chans att bli det. Visst man kan skylla allt på sina föräldrar också. Göra dom till dummingarna i sitt liv. Psykologer gillar den metoden som en förmedlad genväg till läkning. Men själv tror jag inte det finns några genvägar för att komma till ro och insikt om sitt liv. Bara jobb mot insikt ger slutlig läkning. Föräldrar är bara människor. Gör så gott de kan. Ja även de sämsta, De har bra egenskaper och dåliga egenskaper och förhoppningsvis har de ändå försökt älska den man är och blev och lyckats visa den kärleken (ibland). Men den perfekte föräldern finns inte. Ingen och inget är perfekt. Man får leva med det. Alla måste det. Insikten om att det är så är en viktig del i att bli vuxen på riktig.

Men det är lätt såklart att skylla på omständigheter. Då behöver man inte ta tag i sitt liv. Det var ju någon annan som fick en hit. Men tyvärr är man satt till världen med ett ansvar för sitt eget liv. Visst. Man kan ha turen att bäras fram av andra. Men för de flesta av oss är det väl ändå tvärt om. Liv som en färd på en hinderbana. En ständig kamp med några smultronställen utplacerade efter den gyttjiga vägen. Japp. Livet som det ser ut för de flesta av oss. Om man gillar det eller inte är upp till en själv. Ett (rätt enkelt) val.

Igår tog jag ledigt på kvällen och kollade in “Vera” på televisionen. Bra serie. Har alltid gillat. Lediga kvällar kan man ha åsikter om. Men nu gjorde den stora tröttheten att det kändes nödvändigt. En sprakande brasa och en filt med en katt på över benen på det och kvällen blev definitivt godkänd. Efter Vera. Sömn efter en stunds läsning. Sömn som inte gör en mindre trött då alltså. Skulle kunna gå och lägga mig nu och somna som en stock. Japp definitivt. Illa alltså.

Men helg föröver. Där finns tid för vila. Hoppas man. I alla fall ser prioriteringarna sådana ut för den här helgen. Vila först. Eventuellt arbete sen. Allt annat vore galet nu.

Så låt helgen komma. Låt se vad den har att erbjuda. Hur det än blir och är så är det liv som levs, Ja i alla fall så länge man lever. Men gott så.

Serru!