Första oktober. Man får flytta in grillen. En eftergift åt hösten. Men samtidigt plockar vi in lite tomater och en gurka. Räknar nog med mer skörd ifrån växthuset där dom kommer ifrån. Så slutet är bara nära, inte här.
Fast grillen inburen alltså. Grillstopp på kullen. Definitivt. Fast jag har kamrater som grillar hela vintern såklart. Skåningar. Men dom är såklart lite Danskt frisläppta av sig. Vet inte riktigt vad riktig vinter är. Fast snöstorm det har de i alla fall fått läras sig allt om den hårda vägen. Men här är alltså “no grill” skylten uppsatt.
Eftersom vi fått tag i ett äppelträd så petar vi ner det också i backen. Där är siktet inställt på någon höst längre fram i tiden då man förhoppningsvis är med själv också. Annars bjudning till dem som kommer efter oss. När det gäller växtligheten handlar mycket om att förvalta. Se längre än till nästippen. En gammal lärare pekade ut ett äppelträd som hon fått i present av någon när hon bodde här. Liv nu beroende av andra före.
Ser två filmer som utspelar sig i Paris i helgen. Skapar längtan till den där staden. Ändå blev vi ganska illa behandlade där sist. Snäsiga servitörer, taskig mat och dåligt hotell. Men husen, atmosfären, staden går inte av för hackor. Måste ditåt igen. Snart. Vandra efter ån. Kanske är det vanhelgande att kalla Seine en å måhända. Ibland är det ju faktiskt inte tillåtet att nämna saker efter dess rätta namn. De har liksom passerat den nivån. Fast det de facto är en å. Ja möjligen en flod. Men vad skiljer en å från en flod då? Och när blir en bäck en å? Mysterier med stora gråzoner.
I Edsbyn så öppnar man en gångbro över Voxnan idag. Den går till ett skogsparti som heter Bäck. En våtmark egentligen. En fantastisk plats som jag har vistats i massor av tid i med kamera som ung. Natt som dag. Så glad är jag såklart att det här händer så fler får njuta av det där området. Men det mest fantastiska är det samarbete som leder fram till bron. Edsbyn är unika på det viset. Här ropas det inte “VI VILL HA” utan man går ihop och fixar den där grejen. Den här gången är det kamratföreningen på SP snickerier som är hjältarna. För allas bästa hela tiden liksom. Det där har Ljusdals kommun mycket att lära av och Los i synnerhet. Ja vi alla andra har att lära av det här. SAMARBETA för helvete! Liksom.
Någon delade en bild på Voxnan just precis där vid bron i Edsbyn och en stor längtan kom över mig. Det är liksom mycket hemma över den där byn ändå. Men sen kommenterade någon det där inlägget med en massa gud fader och annat religiöst trams och då kommer jag ju såklart ihåg varför jag verkligen ville därifrån och det så fort som möjligt. Fy fan för religiösa människor som anser att dom står över oss vanliga syndare. Dubbel fy-fan rent utav! De ondaste människor jag träffat har alla varit troende kristna. Det säger allt. Även om det inte säger att alla är onda bara för att de ägnar mycket tid åt han/hon/det/gud. Detta gäller f.ö. muslimer och andra troende också vettu.