Categories
Swedish

Blåbärsmuffins

closeup photography blueberry fruits
Photo by Lisa Fotios on Pexels.com

Lite städning. Lite pelletsinbärande. Lite sotning. Ja och lite programmering. Men i det sista fallet med sann betoning på lite.

Fast mest har jag frusit. Det hör iof årstiden till men är inte roligt ändå. Fast å andra sidan inget att klaga över heller. Man kan bara notera detta faktum. Att bära pellets blir man hur som helst varm av.

Anders F Rönnblom kommer med ny skiva. Med boende i Vallsta så är han såklart lite Hälsing han med. En av de stora musikhjältarna här i landet. Underskattad något enormt enligt min åsikt.

Några blåbär har jag inte sett röken av idag. Om inte björnarna har mumsat i sig alla så ligger de väl där under snön och gosar till sig. Blåbärspaj och blåbärsmuffins är annars väldigt gott. Och hade man sett ett blåbär skulle man kunna gjort endera. Men nu är det alltså som det är med det också.

Återstår av denna dag gör väl egentligen bara att gå till sängs. Finns nämligen saker att göra imorgon också, ja faktiskt varje dag hela helgen. Vila får man alltså göra på måndag. Gamla män behöver sina stunder av vila.

Categories
Swedish

Snyting

Väntar på kaffe och konstaterar att nästa person som säger hen älskar vinter åker på en snyting.

Categories
Swedish

Han Persson

tar över Bollnäs också,..

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Jag kan flyga…”

Categories
Betraktelser & Berättelse

Snö och utsatt

brown wooden house covered with snow near pine trees
Photo by Pixabay on Pexels.com

Jag inleder dagen med att skotta. Ja och skotta. OCH skotta. Lätt snö men vinden har gjort sitt och det har blivit mycket snö. Men det går det där också såklart. Kan vara lite njutningsfullt till och med. Om det inte är någon brådska. Ja och är man gammal gubbe som försörjs genom pensionsutbetalningar från staten så är det ju inte det. Man kan hålla på ett tag.

SMHI säger självsäkert och stolt att snö det kommer det inget mer idag. Men när jag går in faller stora mäktiga sådana där julaftonskortflingor. Så tydligen kan det snöa ändå. Dom är säkert mer träffsäkra på sina hundraårsprognoser än sina dagen efter prognoser. Det måste väl förlåtas. Det är synd om SMHI. Troligen.

Snöbacksägare flinar sina bredaste dollarflin i dessa tider. Kyla och snö och pengar in i kassan. Ja och vården får en del att göra dom med. Skattepengar blir det väl också. Ja och översvämningar och flod i de orter där backarna stupar utför. På det hela taget så är det som om det aldrig fanns några backar.

Här tar jag hjälp av värmefläkten och öser på med värme bakom ryggen, nedifrån och upp. Fryser lik förbannat. Fryslortarnas eviga gissel. Det är bara vit finkorning sand i Bahamas som egentligen hjälper och ger lite tröst för vår utsatta grupp. Det krävs insamlingar och informationskampanjer.

Skall bokföra lite. Det börjar närma sig årsslut igen och alla siffror bör vara i ordning. Passar bra att göra klart det mesta av det där före jul. Det blir så vackert röda siffror alltid på slutraden här. Stämningsfullt liksom.

För K har julstressiga tider inletts. Det är samma sak varje år. Allt skall göras och bli klart före jul. Här hemma är det mycket mer Hakuna Matata, även om jag har mina måsten att ta tag i också. Men det där med julefrid handlar väl egentligen om att allt det där jäktandet är slut och att man äntligen får ta det lite lugnt.

Fast vi har tagit det lite lugnare de senaste åren. Inte allt är ett måste. Det är lätt att komma fram till om man tänker en stund. Lite gemenskap, lite mat och en långfilm blir en alldeles utmärkt jul. Har man råd kan man kosta på sig en billig whisky också. Men har man inte råd med det så är inte det något problem det heller har jag märkt.

Fast det där magiska med jul är helt borta i mitt fall. Det satt nog kvar ända upp i fyrtioårsåldern. En speciell känsla där under julen och speciellt under julnatten. Numera har jag inte ett spår ens kvar av det där. Vart tog den vägen den där känslan? Vem tog den med sig och stack?

Fast i år är det läge på riktigt att ställa ut tomtegröt. En mycket vacker rävhona smyger omkring här på kvällar och nätter och hon kan gott få agera julgrötsätare ett år. Ja kanske skall man byta julgröten mot ett par burkar kattmat istället. Bjuda till rävfest liksom.

Fast bäst är det såklart efter jul. Båten är vänd och seglar åter söderut igen. Dagarna blir ljusare, och om man bara kan få tiden att rinna på så blir det snart koltrastsång igen. Ja inte för att det blev mycket av den varan i år inte. Men sommar ändå. Det är min årstid.

Abra kadabra får man avsluta med.

Japp.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Jag har en plan

clouds and blue sky
Photo by Prashant Gautam on Pexels.com

Planen är att köpa ett “nytt” ljudkort. Drivaren till mitt “gamla” uppdateras inte längre och det är alltså dags. Nu är “nytt” för mig oftast “gammalt” för andra. Men vi får se hur det blir.

För att finansiera det här säljer jag av lite grejer. Munspel. En mixer. Några processorer… ja sen får man väl addera saker efter hand så att man når upp till en ljudkortsinköpssumma. Det finns mycket som bör gå den där vägen på ett eller annat sätt. Devisen är sälj det där du inte saknar. Oj vad mycket sådant man har i lådor och på hyllor liksom. Gäller nog de flesta f.ö. Mest kvar när man är död är väl inget vinnande koncept precis.

Extra roligt var det att munspelen gick till kamrater från förr. Blev väldigt förvånad. Men det tror jag blir ett finfint hem för en låda munspel. Får säkert mer kärlek där än här där de mest legat och dammat i sin låda.

Men en rätt OK dag. Det måste man väl säga. Fast det blev väldigt lite gjort. Men nu i min nya kostym gör inte det något heller. Det är så jag går omkring och inbillar mig. Att jag lever friherrens liv på riktigt. Helt och hållet så är det nu kanske inte. Men lite… så varför inte njuta av det då? Tänker jag då liksom.

Fredag, lördag, söndag är vi bortlovade både K och jag. Åt olika håll varje dag dessutom. Ett hiskeligt (men skojigt) farande. Sen är det dags igen om en vecka. Ut och iväg ännu längre. Men det handlar ju om det där att se världen. Det gör man ju inte när man sitter inom kontorets väggar. Jo lite såklart när man har en kamera från Times Square streamandes. Men vanligtvis icke alls. Tänker fortfarande faktisk ganska ofta på mannen vid Times Square med jutesäcken som väntade på någon som aldrig kom. Hur gick det för honom egentligen? Fick han ett bra liv? Åt han en fin thanksgivingmiddag med vänner senast? Ja jag hoppas det. Vill det. Skulle bet han/hon/det/gud om det om jag trott att det hjälpt.

Men min dag är slut här. I princip i alla fall. Det skall letas upp en ny bok som man kan ta en med till andra världar. Nya världar. Helst berättad med lust och skicklighet så att man lyfter i själen. Ja. En sån bok vill man ha. Kanske är det just ikväll jag finner den. Guldböckerna är inte många men mycket älskade. De har fört sinnet framåt, uppåt, mot förståelsen. Berättelsernas magi.