Month: December 2023
Categories
Allt handlar om perspektiv
Julen har passerat. Mat ätits. Berg av mat finns kvar. Det mesta faktiskt. Samma med godis. Berg kvar. Frukt som börjar ge sig. Ungarna är avflugna och i sitt igen. Vi försöker ta oss an berget. Men kampen är nog helt hopplös. Det kommer att behövas kastas mat mot helgen. Frukt med. Men anstränger jag mig kanske jag kan få i mig det mesta av godiset…
Det äts inte lika mycket till jul. Jag minns i Uppsala och Täby. Man var yngre. Man kunde äta två tallrikar på kvällen förutom det riktiga bordet. Sådant fungerar inte längre. Man sitter där ständigt mätt och nära illamående. Å andra sidan så räckte en twistpåse en hel kväll på den tiden.
Fast julen var längre förr.?Oändlig i sin längd. Tog nästan aldrig slut. Nu säger det poff dan före och så vips så är det annandag. Man hänger inte riktigt med.
Presenter har också ramlat in. Man får en plats i kärlekshierarkierna. Behöver ingenting såklart. Men hur förklarar man det. Ett noll till traditionerna.
Jag går och lägger mig klockan nio i går. En sådan där tid man bara lägger sig vid om man har feber och är sjuk. Men är genuint trött. Tanken är att läsa. Men somnar väl vid tio. Sover till midnatt. Utsövd där. Men tvingar mig att sova igen och lyckas. Vaknar vid tre och får ligga där och fundera under timmarna fram till morgonen och godkänd tid för uppstigning.
Läser om “Blirr”, “Järnhandlarsonen”, “Zona” och “Follan” i julklappsboken. Peter Stormares liv har en hållplats på Folkets Hems scen i Edsbyn. Kan för mitt liv inte komma på vad Zonas “riktiga” namn är… Demenskänningar…?Men får svar – “Lars Larsson“. Hur kunde man glömma det? Nåja, länge sedan det där hände.
Nu på kontoret då. Nöjd med det. +500 mail i inkorgen. Jo. Fast det varit sköna dagar. TP turnering. Umgänge. Gamla filmer. Mat. Godis. Glada katter. Ja allt det där. Fast nästa år får vi nog fira jul i London ändå.
Categories
Dan före dan
Dan före dan. Fast lugnt. Ja K har en lista lång ungefär som vilken julklappsutdelande tomte som helst. Eller “matmor”. Fast jag har klarat av det mesta av mitt. Egentligen är det väl bara skotta, fylla pellets, mata fåglar kvar för min del. Möjligen skall jag slå in två paket. Men hinner väl imorgon också. Ingen anledning till stress alls.
Möjligen kan uppdrag dyka upp under dagen. Jag sitter liksom på vänt. Alltid redo.
Smitit ner till kontoret nu. Har riktat blicken in mot studion. Kanske förflyttar jag mig dit senare. Eller inte. Det handlar om orken. Den som redan är i avtagande. Slösurfa känns som det enda möjliga alternativet just i detta nu.
Men julafton imorgon då. Julfrukost är starten på dagen. Julmackor, varm choklad och julbröd tills man storknar.?Efter det går det ofta bra att ta en tupplur på soffan. Man får lura till sig de där vilostunderna. OM det inte går kan man somna sittandes framför TV’n under en morgonfilm. Annars fungerar det där utmärkt under Kalle Anka. Sovtid för gamla gubbar som mig är hela avsikten med det programblocket. Man har sett allt förr.
Om det nu inte kommer mer snö. Då skottar man. Fast fåglar skall väl ha lite extra gott så det får man ordna. Sen får man väl sätta ut lite mat till tomten, ja räven. Kattmat fungerar i båda fallen. Ja och sen kan man sitta där och vänta på julmagin. Den som försvann för tio år sen utan att lämna en adress.
Men gott liv alltså. Lätt liv. Finns absolut inget att klaga på. Man njuter av tillvaron helt enkelt. Ja som de flesta andra dagar också. Man är liksom bortskämd bortom räddning.
Nåja!
Categories
Dan före dan före dan
Det är fredag. Det skulle ha kunnat vara vilken fredag som helst. Om det var bara jag då. Men jul såklart. Det är all in. Barn kommer hem. Jesus skall firas ordentligt. Alla som sitter ensamma blir hårt ivägtvingade till sociala evenemang antingen de vill delta eller inte. Du blir medicinerad om du vägrar delta. Blir stämplad som deprimerad. ?För den här helgen är det SÅ sorgligt att sitta ensam. Sådant där går däremot utmärkt under?+360 övriga dagar av året. Inga problem då.?Själv tror jag inte att jag hade reflekterat alls om jag varit ensam. Levt livet som vanligt bara. Möjligen med lite mer mat i en mage som borde få mindre mat.
Fast ungarna kommer hem. Jag får en chans till att spöa familjen på TP igen. Som varje år… Yngste sonen har säkert hittat en gammal julklassiker till film. Troligen i svart/vitt och nära stumfilm. Det finns en billig whisky. Det finns mat. Frukt. Godis. Samarin och Pepcid. Det finns tid för film och tid för att vila. Japp, jag skiter i Jesus normalt. Men tur är väl allt det här till hans minne.?Sen är väl då jag en av de där som tycker att vintersolståndet är det som egentligen skulle firas. Men hur skulle det då gå för maktstrukturen i kyrka och samhälle. Dom skulle hitta på andra sätt att rada upp oss på. Och så kan vi inte ha det. Nope. Vi kör på med Jesus och jultomtar så länge det där gänget håller sig i sina Gudahus.
Det ryker in väldiga här på morgonen efter sotningen. Upp med dörrar och vädra ut. Tvärstopp för Hulken medelst manuell avstängning.?Medans allt kallnar till temperaturer värdiga en analys av orsaken så kommer jag på att jag inte burit ut askhinken. Alltså bara att bära ut askhinken och köra igång igen. Lätt åtgärdat.
Troligen har INTE Jesus något med det där att göra alls. Det handlar bara om glömska och begynnande eller pågående demens.
Suck!
De sista paketen ligger nere på affären och väntar.?Ja, för egen del vet jag inte ens vad det är. Men man får väl hämta. För sakens skull. Alltid behövs det väl en handling av något nödvändigt också. Som fågelmat t.ex. En viktig ingrediens för en lyckad jul.
Har väl inte riktigt hämtat mig ännu efter gårdagen. En riktig pers. Folk blir liksom som galna. Kör kundvagnarna som om de var stridsredskap. Ja och av hela den där stämningen så åker man själv upp som en sådan där människa som alltid känner av spänningen i rummet. Det blir helt enkelt hemskt. Som att vara i helvetet. Men nödvändigt såklart för att kunna uppleva den där julstämningen. Den som förhoppningsvis är motsatsen till allt det där. Yin & Yang helt enkelt.
Nope, dags att träna. Äta lunch. Man får ta lite mer på tallriken än normalt. Töja ut! Liksom.
Categories
Järvsöbacken
Bra historieteckning av Hasse Pe.?Visar också vikten av att ha någon som tror på en.?Utan det. Ingenting. Zip. Nothing.
ps Finns utrymme för viss bitterhet här om det nu inte var så osmakligt. ds