Döstädningen fortsätter. Alltså man måste inte spara en trasig hushållsassistent bara för att motorn fungerar och den skulle gå att använda till att linda spolar med… Eller mikrovågsugnen som jag faktiskt har ett annat mikrovågselement till, nej man behöver inte bygga en ny av dom delarna. Ja osv osv osv osv osv osv.
Fast kaffemaskinen, den får bli kvar. Åtminstone ett tag till.?Man borde kunna bygga något skoj av den, Ja en kaffebryggare. Om man får tid. Om man får lust. En dag…
Men plåtarna får åka. Högtalarna som kanske skulle komma till användning en dag får åka iväg dom med… Gamla hårddiskar… Ja en hel del annat också.?Bort. Iväg med.
Man fyller bilen och åker iväg till återvinningen. K hoppas att man inte hittar saker att ta med tillbaks. Ja nästan jag också. Annars får väl det åka tillbaks i nästa vända. Eller nästa. Eller den efter det. Bort skall det som aldrig kommer att användas. Troligtvis kommer jag behöva just de delar jag kastar idag nästa vecka. Som det alltid är. Men då får man väl köpa…
Förra veckan skickade jag nästan tjugo kilo till en kille söderut. Datorgrejer. Sådant som man haft liggande som utifall grejer. Känns bra att skicka det till någon som kanske har användning för grejerna istället för att kasta.
Men tro mig det finns tillräckligt mycket kvar här för att jag skall kunna döstäda varje dag under nästa år också.
Annars är det ju måndag. Måndagar är bra dagar. Rent utav en av de bästa dagarna. Men det blir liksom inget riktigt gjort idag. En massa döstädning istället alltså och mitt på dan blir jag så trött att jag blir tvungen att ta en tupplur. Det är sådant man kan tillåta sig som pensionär. Det har liksom gått upp för mig nu. Tänka sig sicken lyx. Pengar ramlar in på pensionsutbetalningsdatumet ändå. Man tror inte det är sant de flesta dagar.
Nu sitter katten och jag på kontoret. Jo, katten ligger på en högtalare när mig. Baslådan. Ett nytt favoritställe. Men jag , ja jag sitter upp. Försöker arbeta lite. Det går sådär. Skyller bristen på inspiration på julveckans inverkan på ett annars rätt lugnt psyke.
Det nya ljudkortet är ett under. I princip skulle jag alltså kunna leka med det också. Cubase har valt att uppdatera till version 13 och det finns en del att lära där också. Hur roligt som helst allt det där. Man kan använda en livstid till att lära sig alla detaljer, finesser och köpa pluggar tills man spyr. Men för mig är det ändå processen att “skapa musik” som är grejen och som är det jag går igång på. Jo jag vet det låter aningen pretentiöst, som det ofta gör när det är passion och kärlek inblandat. Men det är så det är.?Har inga som helst drömmar om att skapa dem stora hitten. Inga. Men sådär kan man såklart säga hur mycket och så högt som helst utan att någon tror en för alla känner andra utifrån sig själva och ALLA andra VILL skapa den där hitten. Man får alltså stänga av helt enkelt. Göra sitt och sluta lyssna.
Jag nås av beskedet att en av “orginalen” på byn är död.?”Orginal” är fel ord eftersom en del kan tycka att det är nedsättande. Fast för mig en hedersbenämning. Men här menar jag nog en person som alla vet vem det är “på byn“. Det känns lite mer när dom går. Man tänker liksom att de alltid skall finns i byn. Åka i sin bil. Hejas på. Samtalas och småpratas med. Men så blir det såklart då aldrig. Men jag blev faktiskt uppriktigt ledsen när jag fick beskedet.
Katten tycker nog vi skall gå upp nu. Men eftersom jag sovit middag (det har hon med) så är jag definitivt inte redo för det. Hon får väl smyga sig upp själv tänker jag. Men är mer som en hund. Följer mig vart jag än går.?Vi är riktiga kompisar. Så mycket kompis man nu kan bli med en katt. På ett dygn eller en vecka kan katters sympatier ändras helt och hållet. Har varit med om det. Men försöker får det att hålla i sig med en jämn ström av kattgodis. Jo, ja, jag vet. Lite lågt är det. Köpa sig kompisar…
Kanske skall man ta sig en timme i “studion” ändå…